Inpå livet

En trygg zon i skogen för kvinnor och barn

Långt in i den svenska sommarskogen finns en hemlig plats för lugn och glädje. Här anordnar Kvinnorättsförbundet för femte året i rad ett läger för våldsutsatta kvinnor och barn. För Maria och dottern Leia innebär det frihet och en möjlighet att andas.

Solen skiner och doften av mat letar sig längs skogsstigarna bort mot badplatsen. Lekande barn springer omkring för att återfå värmen, intrasslade i alldeles för stora badlakan och med blåfrusna läppar.
För Maria blev relationen till dottern lidande av det destruktiva förhållandet. I det skyddade boendet får de hjälp att hitta tillbaka till varandra. "Jag har precis vaknat till liv igen", säger hon.Bild: Emmalisa Pauly
På gräsmattan sitter några äldre barn böjda över canvasdukar, som med akrylfärgsfyllda penseldrag sakta blir till tavlor. En pojke målar ett motiv från datorspelet Minecraft. En annan, som just kommit till Sverige från Syrien, målar en avrättningsscen.
Kvinnorättsförbundets sommarläger är en paus från vardagens hot och rädslor. Från jourhem och olika tillfälliga boenden kommer splittrade familjer för att få ro. I skogen finner de gemenskap i delade erfarenheter från olika helveten.
När man är kär så ursäktar man handlingarna, man inser inte att det är fel.
En bit ifrån strandkanten sitter Maria och håller ett öga på den tvååriga dottern Leia som trots kylan i luften leker glatt i vattenbrynet. Precis som de andra kvinnorna vid badet har Maria varit fast i en relation där hon misshandlades psykiskt och fysiskt. Det började med en örfil som direkt bortförklarades, men våldet eskalerade snabbt.
– När man är kär så ursäktar man handlingarna, man inser inte att det är fel.
Kvinnorättsförbundets sommarläger har blivit en trygg zon där barnen kan skratta, leka och för en stund glömma bort att de tvingas leva gömda på grund av att någon, kanske deras egna pappor, vill göra dem illa.Bild: Emmalisa Pauly
Marias självförtroende bröts ner och hon fick allt svårare att ta sig ur relationen. När hon till slut började ifrågasätta beskyllde maken henne för att vara psykiskt sjuk. Han fortsatte utsätta henne för tvång och våld som gjorde henne passiv och avtrubbad.
Ett hem för mig är en kärleksfull, lugn miljö, där man kan prata med varandra om allt utan att vara rädd.
För några månader sedan lyckades Maria till slut lämna det destruktiva förhållandet och bor nu tillsammans med Leia i ett skyddat boende där mammor också kan få hjälp att ta hand om sina barn. Där kan Maria samla kraft. Till hösten ska socialen hjälpa henne och dottern att hitta en egen lägenhet.
– Ett hem för mig är en kärleksfull, lugn miljö, där man kan prata med varandra om allt utan att vara rädd. Det är kärlek. Vi har det så nu, Leia och jag. Jag är välsignad att jag har henne i mitt liv. Hon stärker mig varje dag som går och när jag ser henne har jag hopp om livet.
"Jag har aldrig fått ett svar på varför han behandlade mig såhär. Det är hela tiden tankar som den som kommer. Varför har detta hänt?" säger Maria.Bild: Emmalisa Pauly
I nuläget befinner sig exmannen utomlands. Kommer han tillbaka tänker Maria flytta någon annanstans i Sverige.
– Innan jag sover kommer alla tankar. Då försöker jag bara andas, tänka på varje andetag och läsa korta visor från Koranen som jag kan utantill. Trots att jag och Leia har det jättebra just nu är jag inte fri från de tunga dagarna.
Solen går i moln. Målningar, sandiga badkläder och utspillda saftglas samlas ihop. Hand i hand beger sig Maria och Leia längs den smala stigen för att äta lunch.
Framtiden ser ljus ut. Maria har sökt dagisplats åt sin dotter och planerar själv att läsa på universitetet.
– Jag kommer att fixa detta, inshallah, jag hoppas det.
Maria och Leia heter egentligen något annat.
Gå till toppen