Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Skåne

Lära dina barn att hata lekland?

Jag läser en Expressentext av en kvinna som ställer frågan: ”Varför går föräldrar till lekland med sina barn?” Eftersom hon ägnar en del plats åt frågan så antar jag att svaret ”för att barnen vill och tjatar” inte duger. Hon undrar på riktigt varför barn dras till bollkanoner, rutschkanor och prinsessrum. Ljudet är ju så högt! Färgerna är ju så grälla! Könsrollerna är ju så snäva!
Det är ett av de största problemen för oss medelklassföräldrar: barn föds med så förtvivlat dålig smak. Här serverar man närodlat och ekologiskt och picklat och så sitter de och råmar efter ketchup. Här introducerar man dem för konsthistoria och så hävdar de att deras dagiskompis har ritat en så himla fin teckning fast att det så uppenbart bara är en taskig efterapning av de simplaste hötorgsmålarna, helt utan originalitet i pennföring och kolorering.
Och så försöker man förklara hur meditativ tystnad kan vara, men avbryts av ett vrål som följs av en duns som följs av att teven går igång. Och inte är det nån av de eftertänksamma kvalitetsbarnfilmer om döden som man köpt till dem, utan nåt med action och tempo.
Och så berättar man för sin son att det är helt okej om han vill gå i klänning, att det är hans förbaskade rätt att ha klänning och att ingen ska få lov att reta honom bara för att han bär klänning. Och så svarar pojken: ”Okej, men jag vill ha jeans.”
Och så erbjuder man barnen en massa kulturupplevelser: MSO:s Mozartprogram, Rooseums Dardelutställning. Och så säger barnen: ”Kan vi inte åka till lekland?” Och så suckar man och säger: ”Okej, vi åker till lekland, men om grannarna frågar så ska vi till museet och kolla in deras nya stenyxor.”
Och så sitter man där i dånet på leklandet och ser sina barn trivas och tänker att en dag ska väl de också lära sig att de egentligen vantrivs, men så länge får de väl springa runt och tro att de har kul.
Gå till toppen