Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

Klappat och klart för det perfekta ljudet

Hur bygger man ett nytt konserthus så att ljudet blir alldeles rätt? Vi har mött akustikern som vill döda ljudmyterna.

1. Ribbor av ek längs balkongerna diffuserar (sprider) ljudet. 2. Lådorna. Mondrianska element – lådor av MDF, klädda med ekfaner – på väggarna sprider och styr ljudet till publiken. 3. Reflektorerna över scenen kan vinklas beroende på vilken ljudeffekt man vill uppnå. 4. Stolarna har speciell stoppning. Baksidan av ryggstödet samt undersidan av sitsen är reflekterande. 5. Scenen. Orkestern sitter på höj- och sänkbara plattformar. Hela scenen kan sänkas till konsertsalens golvnivå.Bild: Emma Larsson
Nu är Malmö Live invigt – hotell och restaurang och konsertsal. Och visst är ljuden en central del av upplevelsen för den som kliver in i ett nytt hus. Men i Malmös nya konserthus är det ändå lukten som drabbar besökaren först av allt.
Ek och vaxolja. Doften av nybygge. En spetsig, krispig doft, naturlig och syntetisk på samma gång.
Den kommer att försvinna med tiden.
Ljudet, däremot, är här för alltid.
Vi möter byggbolaget Skanskas specialist Carl Jonsson i entrén. Tillsammans med akustikern Jan-Inge Gustafsson har han under nära sju år arbetat med en rad svårlösliga problem:
Hur bygger man ett bra ljud? Hur bygger man så att både publik och musiker hör, även om de inte riktigt ska höra samma saker? Vilka material kan man lita på, och vilka kan ge oväntad resonans som ingen vill ha? Hur undviker man oönskade vibrationer?
Malmö Live ligger rakt ovanpå Citytunneln. Därför är hela bygget specialisolerat: det står på gigantiska gummikuddar.
Ett sådant här projekt börjar med en ljudbeställning. En klangbeställning. Lennart Stenqvist, tidigare chef för Malmö symfoniorkester, och akustikern Anders Gade var bland dem som fick ge sig på det omöjliga: att formulera i ord hur det ska låta inne i ett ännu obyggt rum.
De jobbade med förebilder: Lite som Grosser Musikverein i Wien. Gärna lite som Tonhalle i Zürich (se och hör video ovan). Men det är jättegamla rum. Med modern teknik – kunde man återskapa de kvaliteter som finns där?
En varm klang vill man ha. En klang som gör att besökaren orkar lyssna länge, där akustiken gör att ljuden kan bädda in den som lyssnar, men utan att det blir skrälligt, utan för mycket eko.
– Den stora skillnaden, säger Carl Jonsson, är att de där gamla rummen är helt och fullt gjorda för symfoniorkestrar. Den här nya salen i Malmö ska klara massor av andra saker.
Byggare och akustiker arbetar med arkitekten i ett tidigt skede. Jan-Inge Gustafsson berättar att han och hans kollegor har använt ett åttiotal 3D-modeller, för att hitta den rätta formen.
Samma beräkningar gjordes med Grosser Musikverein. För att kunna skapa en så exakt modell som möjligt av denna speciella sal gjorde akustikerna en laserskanning av salen – plus mätningar.
För att mäta akustiska parametrar använder man sofistikerad utrustning. Ändå kan det hända att registrering av påsknallar är det lämpligaste sättet att göra detta på.
Akustikern tar en bra papperspåse och smäller den, helt enkelt, varpå knallen registreras med ett analysverktyg.
Akustiker Jan-Inge Gustafsson, som arbetat med konsertsalen i Malmö Live, testar ljudet med hjälp av handklapp. Annars använder akustiker gärna det bara aningen mer avancerade instrumentet "smällande papperspåse".Bild: Emma Larsson
Carl Jonsson och hans kolleger måste vara följsamma redan från början.
– Man får ju inte säkra resultat förrän man har kommit väldigt långt. Då kan man ju inte riva betongelement och sådant. Vi måste vara tillräckligt nära det rätta slutresultatet, säger han.
När vi går runt inne i konsertsalen visar de två på detaljer, små men avgörande. Plattformarna för musikerna, justerbara även i små detaljer. Trumpetarna ska helst inte blåsa rakt i örat på den som sitter framför. Kontrabasisten måste ha tillräckligt med plats för sitt instrument.
Material i väggar, golv, tak, stolar och paneler är noga testat i ett specialbyggt efterklangsrum som finns i Lyngby, norr om Köpenhamn.
– Sedan har vi gjort många tester med musiker. Dels ”torra” mätningar, dels mer personliga tester då de har fått uttala sig och ange vad de tycker låter bättre, berättar Carl Jonsson.
De kallas mondrianska element
Det handlade framför allt om placeringen och höjderna på podierna, men också några varianter på reflektorerna.
Dessutom är ju ljudet bara ett mål av många. Det finns fler krav: huset ska vara stadigt och beständigt, ha rätt brandskydd, vara byggt med miljöhänsyn och tillgängligt för funktionsnedsatta.
En sådan detalj, inte helt liten: Det finns trycklådor under hela salongens golv, där tilluft för besökarna sipprar upp genom stolsbenen. Det sker i total tystnad.
Stolarnas stoppning och rygg är byggda för att motsvara att det sitter någon i dem även om så inte är fallet, för akustikens skull.Bild: Emma Larsson
En annan viktig detalj: det får inte bli för stor skillnad i klangen beroende på om rummet är fullt av publik, eller helt tomt. Repetition och konsert måste låta ganska lika, för orkesterns skull. Och ska man göra en inspelning gör man ju normalt det utan publik.
Längsmed väggarna sitter ”lådor”, med spant i för att undvika att de svänger med och absorberar bas. De är både reflekterande och diffuserande, alltså ljudspridande, och i radikalt olika storlekar. De kallas mondrianska element, efter konstnären Piet Mondrian. Det ser ut som om de sitter lite hipp som happ.
Inget kunde vara mer fel.
Varje lådas läge är noga beräknat, liksom de dekorativa ribborna på balkongerna.
Jan-Inge Gustafsson, akustiker som arbetat med Malmö Live. Här tillsammans med Skanskas specialist Carl Jonsson. De står vid de mondrianska elementen som omger hela salen, en väldigt viktig del av akustiken i salen.Bild: Emma Larsson
Jan-Inge Gustafsson strålar med ögonen. Behärskat, men… strålar är vad han gör. Han hälsar på några musiker, tittar upp i taket, tar in slutresultatet.
I maj fick han göra något mycket ovanligt för en akustiker: han fick själv spela de första tonerna i en nybyggd och fullsatt konsertsal som solist till symfoniorkestern. Det var specialinbjudna gäster – byggare som hade varit med och skapat huset, folk från Malmö stad, och så musikanter och andra specialister. Jan-Inge Gustafsson spelar bland annat sopransaxofon, och det var på en sådan, i ett stycke ur filmmusiken till ”Romeo och Julia”, han fick inviga salen.
Helt avgörande för att få ett bra slutresultat är salens grunddimensioner: proportionerna mellan bredd, höjd och längd. Man väljer normalt mellan två grundformer: ”skolåda” eller ”arena”, där skolåda har form som namnet antyder, medan arenaformen kan vara mer svängd.
Skolåda är lite mer anpassningsbart, och brukar anses bra för symfoniorkester. Det är så Malmös nya konserthus är utformat.
– Det finns personer som hävdar att det finns ett gyllene snitt just med proportionerna, men det är nog lite grann en myt. I ett rum av den här storleken är det viktigare hur du kan styra ljudet, med balkonger och paneler, säger Jan-Inge Gustafsson.
Fem ställbara reflektorer i taket kan dessutom ändra ljudbilden ganska mycket.
Salen får heller inte vara för bred.
En välfungerande akustik kräver goda sidoreflexer. Det ordnar man bäst genom att sidoväggarna är parallella. Men inte helt parallella, i alla fall inte utan noga genomtänkta ytor, för då kan man få ett fladdrande eko. Det kan bli alldeles hopplöst.
Salen får heller inte vara för bred. Det, menar sakkunniga, är det stora problemet med Malmös gamla konserthus.
När Jan-Inge Gustafsson kommer in i ett rum kan han sällan låta bli att utvärdera det med blicken. ”Det här kan inte låta bra”, den insikten kommer innan han har hört så mycket som ett knyst.
Men det finns inget mystiskt med det. Det mesta går att mäta, direkt eller indirekt – men att skapa akustiska egenskaper på den här nivån förutsätter en kombination av yrkeskunnande, beräkningar och mätningar.
Ribborna längs med sidorna på balkongerna är diffuserande, vilket betyder att de sprider ljudet.Bild: Emma Larsson
Ändå finns det människor i ljudbranschen som gärna talar i just mystiska termer om ljudet. Det kan heta att det tar tid att ”spela in” en konsertsal, att ljudet inte är ”färdigt” förrän lokalen är använd något decennium eller så.
– Inom akustik florerar det ganska mycket myter. Det är väl för att ljud är så kopplat till känslor. Det finns folk som säger underliga saker om detta. Det är ju inte så att en sal ”vibreras in”, om man säger så. Att vackra toner skulle påverka rummet rent fysiskt… nej, så funkar det inte. Däremot vet man ju att en orkester spelar in sig i en sal, och alltså anpassar sitt spel efter rummet, och efter en tid låter bättre, säger Jan-Inge Gustafsson.
Vad utmärker en god akustik för en symfoniorkester?
– Först vill vi ha en behaglig klang. Inte bara en lång efterklang, den ska ha en värme. Inte vara hård eller vass. Orkestern skall låta balanserad och inga instrument eller toner ska sticka ut.
För en amatör låter det som att du säger att man måste akta sig för att få för mycket diskant?
– Men det gäller även basen! Om du har en puka som blir mullrig eller bullrig, så får du andra effekter. Basen har en förmåga att maskera mer högfrekventa ljud. Det bör rockmusiker lära sig: ju starkare lågfrekventa ljud desto större maskeringseffekt. Bas kan döda mellanregister, säger Jan-Inge Gustafsson.
Hans slutmål är en akustik som omger dig som lyssnar.
– Tänk på skillnaden mellan mono och stereo: det ska inte låta som om ljudet kommer från en enda position nere på scenen. Ljudet ska finnas i hela rummet. Det är där de ”laterala reflexerna” kommer in, alltså sidoreflektionerna, som vi pratade om förut.
Reflektorerna över scenen kan vinklas beroende på vilket sorts ljud som ska förvaltas och spridas.Bild: Emma Larsson
Akustiken på podiet är kanske det viktigaste av allt. Musikerna måste höra varandra på ett balanserat sätt, och inte få en arbetsmiljö med för starka ljud.
Jan-Inge Gustafsson uppmanar ofta musiker att skaffa personliga hörselskydd som komplement.
Musikerna under chefsdirigenten Marc Soustrot är glada för sin nya arbetsplats. Fagottisten Annika Amundsen kallar den fantastisk:
– Klangen bär, och vi hör varandra på ett väldigt fint sätt.

Malmö Live

Byggår: Mellan 2012 och 2015.
Golvyta: Totalt 54 000 kvadratmeter.
Rum: Konsertsal, 1 600 platser. Multirummet Kuben, 350 platser. Kongresshall, 1 500 platser. Hotell med 444 rum.
Läs alla artiklar om: Malmö Live
Gå till toppen