Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

En honnör för laddningen

Don G

Musik: W A Mozart. Libretto: Lorenzo Da Ponte. Översättning, bearbetning och regi: Mira Bartov. Scenografi: Fredrik Glahns. Kostym: Kajsa Larsson. Musikalisk bearbetning och kapellmästare: Bo Wannefors. I rollerna: Sebastian Durán, Anton Eriksson, Noora Karhuluoma, Kristofer Lundin, Elsa Ridderstedt, Sabina Bisholt. Malmö opera på Grand i Simrishamn. 29.8.
Det pågår en diskussion om man får arbeta vidare på ett konstnärligt motiv – detta apropå Millenniumböckerna. En märklig, historielös diskussion. Omtolkningar eller nydiktningar är ju själva livsluften i till exempel teatertraditionen. Nya tankar, nya uppsättningar är ju det normala. Med växlande framgång, naturligtvis. Att den problematiske Don Juan/Giovanni, i skånsk turnéversion Don G, kan rådbråkas och aktualiseras är inget att bråka om. Att kräva ”autenticitet” är lönlöst. Den stora frågan blir: finns ett vettigt, sammanhängande innehåll? Eller uppstår luckor när stoffet manglas ut i annorlunda form?
Man saknar väl inte rokokokostymen, slottsprakten. Man dansar menuett men utan balett. Intrigens feodala struktur är intakt, den tål flyttningen till en glasad kontorsmiljö där direktören ersatt den gamle kommendanten och nu har Donna Elvira, Zerlina och Masetto som underhuggare i personalen. Problemet är Don G och hans betjänt Leporello. Att de bägge är speglingar av samma attityder har för länge sedan noterats. Nu har han blivit en man med två huvuden. Men Leporello kommer i skuggan medan Don G utvecklar sin karaktär som niding, libertin och listigkurre. I den hallucinatoriska upplösningen går förföraren överstyr. Kvar sitter den funderande kontorsslav man mötte redan i inledningen.
Mozart och Da Ponte bleve givetvis konfunderade. Men även om alla vridningar inte tar skruv gör man honnör för Mira Bartovs laddade föreställning.
En årgång från Operahögskolan i Stockholm är i farten, jämte några mer erfarna artister. I spelstilen odlas ett burdust drag både sceniskt och vokalt. Inget finlir, ingen kulinarisk sång enligt konstens alla regler men effektiv expressivitet.
Det säger sig självt att rösterna befinner på skilda stadier av utveckling. Alla fyller sina roller med koncentration och liv i sång och agerande och Bo Wannefors kvartett är ett medskapande stöd.
Österlens behov av opera försörjs delvis av de lokala biografernas kontakter med Metropolitan, långt från andan i Malmöoperans turnéer. Att Grand i Simrishamn var fullsatt är glädjande. Även Malmö opera har hittat ett vinnande koncept.
Gå till toppen