Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Andreas Ekström: Lund borde testa Reepalu-doktrinen

Nu är det tid för slipade knivar och radikalitet.

Jag lämnade mina knivar på slipning häromdagen.
Bokstavligt talat alltså. Det är inte så att jag planerar några särskilt våldsamma sågningar i tidningen.
Men nu är det så att Robert Berg och hans belgiska vallhund Rocco – den mest fridsamma jycke ni kan tänka er – har beslutat sig för att stänga verkstaden i källaren på Bankgatan, där cyklar lagas och knivar alltså slipas. Det gäller att passa på nu, under de sista veckorna.
Robert Berg är mycket bra på att slipa knivar. Han levererar dem prydligt inslagna i Sydsvenskan. Pappersupplagan alltså. Han brukar ha tillgång till några extra exemplar eftersom han också jobbar som tidningsbud. Sedan står man där hemma i köket och skär upp mjuka trötta tomater i perfekta skivor, bara för att man kan.
”Vi är tjugotre cykelhandlare i stan nu”, säger Robert Berg.
Det är inte så att han klagar. Att klaga ligger inte för denne tystlåtne man. Hyran tycker han är human, någon större konkurrens från näthandeln är det inte tal om i hans bransch. Punkteringar lagas trots allt bättre i den fysiska världen. Men en stor tillbehörskedja som har etablerat sig på Gastelyckan kallar sig stolt för Lunds största cykelbutik. Det är klart att det märks för de mindre oberoende inne i stan.
Robert Berg ska försöka fortsätta jobba, men i en lokal på Öresundsvägen. Längre bort från det mesta, så han säkrar upp med en större tidningsrunda, i väntan på att kunderna hittar honom.
Och det är fler som lämnar lokaler inne i stan. Mona Nilsson har avslutat verksamheten med den trivsamma lampaffären Ljusexpo på Stora Södergatan. Inte heller här är näthandel den stora konkurrenten, utan förstås de stora butikerna som ligger utanför Lunds centrum.
För Lund gäller det att välja nu. Vill vi rädda något alls kvar av cityhandeln är det tvärstopp för externa etableringar som gäller. Det begriper vem som helst.
Men den handlingsförlamning som politik, fastighetsbransch och handlare lider av är ett verkligt signum för staden. Den har varit sig lik sedan Lund låg i Danmark.
Den här frågan skulle må bra av radikalitet. Jag gläds åt de djärva förslag som lanserats i Sydsvenskan den gångna veckan, och hoppas att både stationsområdet och visionsarbetet nu kan förändras radikalt. Den enda faran är att vi tänker för smått.
Det är knappt att man vågar säga det, men jag tror att Lund skulle behöva tillämpa grundprincipen i Reepalu-doktrinen, som ju har fungerat rätt hyggligt för Malmö:
Ligg precis på gränsen till vad som är okej – men se till att grejer händer.
Gå till toppen