Kultur & Nöjen

Ett väloljat maskineri

Pippi kommer till stan
Ellen Malmström som Pippi Långstrump. Här med Kling och Klang.Bild: Gustav Dahlgren
Manus, bearbetning: Staffan Götestam. Musik: Georg Riedel, Anders Berglund, Jan Johansson. Regi: Cornelius Löfmark. Koreograf: Siân Playsted. I rollerna: Ellen Malmström, Gabriella Olsson, Rasmus Mononen, Olof Ramel, Lotta Thorell, Mikael Svensson, Eva Westerling, Toni Rhodin, Simon Laufer, Fredrik Wentzel m fl.
Nöjesteatern, Malmö 30.8
Få litterära karaktärer har visat sig vara så slitstarka som Pippi Långstrump. Och ändå är det inte utan att 70-årsfirandet tärt på henne. Under året som gått har snart nog varje kolumnist värd namnet fyrat av sin egen högst personliga hyllning till födelsedagsbarnet och på SVT har tv-serien från 1969 rullat i repris ännu en gång.
På teaterscenerna i Stockholm och Göteborg har jubiléet varit sedan länge planerat men i Malmö var det in i det sista oklart om det skulle bli någon fest av. Barnföreställningar av det här slaget lönar sig inte, menade produktionsbolaget Julius Production AB, men med hjälp av externa medel kunde en nypremiär av 2009 års ”Pippi kommer till stan” trots allt bli av.
För den som såg föreställningen förra gången det begav sig känns en hel del igen. Ellen Malmström som tidigare alternerade med Lovisa Svensson i huvudrollen gör nu sin Pippi på egen hand. Och Cornelius Löfmark, som kunde ses som polisen Klang, återfinns i årets version bakom scenen som regissör.
Staffan Götestams dramatisering av Pippi Långstrump var den första versionen för scenen, skapad 1980 med Astrids goda minne. Under åren som gått har nya inslag och inte minst musik tillkommit och allt är inte av godo. Anders Berglunds kompositioner är habilt sammansatta men med en pedagogisk underton i texterna som går stick i stäv med Pippis anarkistiska personlighet.
Habilt och väloljat är också det övriga maskineriet, med duktiga unga dansare och starka insatser inte minst i biroller som Fru Prysselius (Lotta Thorell) och skolfröken (Eva Westerling). Ellen Malmström gör sin Pippi med käckt driv, men lite fler nyanser och tempoväxlingar i tolkningen hade inte skadat.
Detsamma gäller uppsättningen som helhet, som ångar på jämnt och stadigt men utan att fullt ut ta vara på vare sig de dramatiska eller komiska poängerna som ges i det vid det här laget klassiska äventyret.
Gå till toppen