Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

I hatets tjänst. En ledarskribent i takt med sin tid.

I helgen drabbades frilansjournalisten Annika Hamrud och Dagens Nyheters Niklas Orrenius av en digital skitstorm.
Deras brott var att försöka få en intervju med pseudonymen Julia Caesar, vars lika mångordiga som främlingsfientliga krönikor, i åratal spridits på diverse högerradikala propagandasajter och renderat henne en viss status inom den miljön.
Oberoende av varandra hade de båda journalisterna gjort ett helt vanligt reporterarbete och ringt på Julia Caesars dörr – sammanlagt fyra gånger på ett år – och skickat mejl, och på så vis försökt få kontakt.
Hon är ju, trots allt, en hemlig opinionsbildare med visst inflytande.
I lördags kväll grät "Julia Caesar" ut över journalisternas påstådda trakasserier i en ny krönika, där hon även publicerade Orrenius mejl och telefonnummer. Hamrud fick i sin tur sitt nummer publicerat på Flashback.
Effekten blev, precis som vanligt, att de digitala stormtrupperna massbombade dem med hot och hat, inklusive dödshot.
Det är inget unikt med detta, snarare ett rätt typiskt fall, där ytterhögerns opinionsbildare skickar sina anonyma anhängare på den ena eller andra misshagliga journalisten i syfte att skrämma oss till tystnad.
Men in på scen träder Marika Formgren.
På sin blogg tar hon nu sida för "Julia Caesar", som hon beskriver som ”moderlig, empatisk, solidarisk, full av ömhet och omsorg.”
Detta, alltså, om en person som utan att darra på manschetten till exempel kallar svenska kommunpolitiker för landsförrädare.
Formgren föreslår att det hon med en grotesk eufemism kallar ”alternativmedia” gemensamt ska uppmana till en bojkott mot Dagens Nyheter.
De ”alternativmedia” hon gör till sina allierade är i stort sett samtliga främlingsfientliga och högerradikala sajter vi har i det här landet, från de SD-nära Avpixlat och Fria Tider till muslimfientliga Dispatch International och den nyfascistiska Motpol.
Det gör det här fallet speciellt.
Formgren är nämligen ingen obskyr näthatare, utan en väletablerad borgerlig opinionsbildare, med ett förflutet som ledarskribent på Östgöta Correspondenten, Smålandsposten och Svenska Nyhetsbyrån, den senare ett organ som förser en del borgerliga tidningar med opinionsartiklar som de inte har ork eller råd att skriva själva. Så sent som i början av augusti skrev Formgren en ledare i Göteborgs-Posten. Dessutom är hon medlem i tidskriften Neos redaktionsråd.
I en tid när en debatt – äntligen – börjat rasa mellan liberaler och de borgerliga tidningar som alltmer öppet saluför högerradikala åsiktspaket, är en figur som Formgren inte oviktig som fenomen, eftersom hon är en så tydlig länk mellan den etablerade borgerligheten och ytterhögern. I den meningen en skribent i takt med sin tid.
Därför blir också hennes framtida karriär ett lackmustest på vart vindarna blåser. Var ska hon skriva efter detta haveri?
Den här texten borde nu avslutas stilenligt med att jag indignerat frågar om tidskriften Neo verkligen vill ha med Formgren att göra framgent.
Men det behöver jag tyvärr inte.
Chefredaktören Paulina Neuding har som svar på kritiken redan twittrat: ”Marika Formgren är en uppskattad medlem av vårt redaktionsråd”.
 
Fotnot: Sent på tisdagskvällen (1/9) meddelade Marika Formgren på sin blogg att hon själv har beslutat att lämna Neos redaktionsråd.
Gå till toppen