Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Frågor och svar om att vara anhörig till en alkoholist

Torbjörn Johannesson, alkohol-, drog- och familjeterapeut på Nämndemansgårdens anhörigcenter i Stehag, svarade på läsarnas frågor om att vara anhörig till en alkoholist.

Stina: Hej! Min pappas fru är alkoholist.Jag har vid flera tillfällen försökt få min far att ta itu med problemet.Hon super bort deras ekonomi o vänner, är berusad tillsammans med mina barn.Min pappa slingar sig alltid.Själv har jag brutit kontakten med henne men har ofta dåligt samvete. Vad ska jag göra?

Torbjörn Johannesson: Hej Stina.
Viktigt för dig att ha någon att prata med , som kan bekräfta det du ser. Annars är risken att du känner dig ensam och t.o.m börjar tvivla på vad du ser .Förnekelsen hos en beroende är väldigt stark och näst intill omöjlig att bryta igenom för din del, men du kan hjälpa personen genom att våga berätta vad du ser och upplever . Prata om dina upplevelser utan fördömmande eller anklagande tex Jag tycker det är väldigt obehagligt att komma hem till dig för du luktar alltid sprit -eller att du alltid verkar berusad. Sen vore det bra för dig att besöka ett Al-anon möte eller att komma på ett Anhörigprogram , där kan du få mycket tips på hur du kan gå vidare.

 

Cilla: Hur gör man när man är vuxen och ens föräldrar faller samman? När de vägrar hjälp och inte klarar av att ta hand om sig själva, när de vet att de har problem men ändå inte klarar av att göra en förändring? Hur stannar man den nedåtgående spiralen?

Torbjörn Johannesson: Hej Cilla.
Ingen beroende slutar om man inte upplever negativa konsekvenser av sitt drickande/drogande. Det du kan hjälpa dina föräldrar med är att låta dom ta sina konsekvenser själv dvs inte städa upp efter dom genom att betala räkningar , dölja deras dickande etc.Våga berätta vad du känner / tycker om drickandet , hur du mår när du ser vad som händer med dom . Tex : jag älskar er väldigt mycket men jag vet inte om jag orkar se på när ni förstör era liv på detta sättet , så jag kommer bara att träffa er när ni är nyktra . Stötta det goda och ta avstånd från det onda dvs stötta dina föräldrar men ta avstånd från deras beroende

 

Frustrerad och sorgsen: Hur kan man hantera man ilskan som uppstår när personen till exempel har för vana att köra påverkad? Försöker intala mig att det är en sjukdom som hen inte rår över men så himla svårt att inte bli arg.

Torbjörn Johannesson: Hej.
Det är ju naturligt att bli arg i en sådan situation, att bli arg är inte farligt . Det som kan vara viktigt för dig är att inte acceptera ett sådant beteende . Man är alltid ansvarig för sina handlingar även om man lider av en sjukdom. Du kan ju tex berätta för personen vad du tycker om att köra bil berusad , och kanske tom våga säga tt du inte accepterar det och att du kommer att ringa polisen nästa gång det händer. OBS hota inte med detta om du inte tänker genomföra det.

 

Fy fan : Varför finns ingen hjälp för oss anhöriga att få. Jag är gift och har barn med en förhoppningsvis fd. Narkoman. Han började i vuxen ålder och har fast jobb bra inkomst och vi bor i ett Svensson område. Är akademiker. Jag som anhörig fick ingen hjälp i Lunds kommun . När jag bad om hjälp i Malmö där vården är bättre fick jag nej då jag ej tillhör den kommunen. Jag har fått ta allt själv!!! Fy fan för missbruksvården! Och alla fördomar vilka som missbrukar!!!

Torbjörn Johannesson: Hej.
Det kan i din situation upplevas som att ingen hjälp finns MEN den finns både hos oss och i självhjälpsgrupper son AL-anon , Nar-anon . Tyvärr hör jag ibland det du berättar, att man upplever svårigheter att få hjälp . I vissa delar av vårt avlånga land verkar det lättare / svårare än på andra håll. Svårigheten är ju ofta att hjälp kostar pengar (undantaget självhjälpsgrupperna ) . Men för en inte allt för stor peng kan du komma på ett av våra anhörigprogram , väl investerade pengar kan jag lova dig. Annars gäller det att stå på sig i samtalen med kommunen dvs ge inte upp , du får gärna ringa oss för att diskutera vidare -0413-54 44 44.

 

Ella: Min mamma dricker. Jag är vuxen och utflugen sedan länge. Hur ska jag tänka för att inte bli arg på henne och därmed ägna dyrbar energi på "fel saker"? Har svårt att komma till terms med tanken på att det är en sjukdom... Men VET ju att det är så. Men blir ändå arg, känner mig bortprioriterad etc.

Torbjörn Johannesson: Hej Ella.
Ett bra sätt att hjälpa någon annan är att börja med att hjälpa sig själv, genom att prata med andra som varit / är i samma situation . För att där hämta kraft att gå vidare med att hjälpa din mamma. Självhjälpsgrupper eller ett anhörigprogram är ett bra sätt att börja på.

 

Stina: Är gift sedan fler år med en som har problem med alkoholen, tycker också att problemet har blivit värre. Läst mycket om medberoende och allt stämmer. Har flera gånger kommit med ultimatum men så klart aldrig genomfört. Skall man gå eller stanna?

Torbjörn Johannesson: Hej Stina .
Om du skall gå eller stanna kan bara du själv bestämma , däremot kan du behöva hjälp att se saker klart och hämta kraft för att genomföra det du kommer fram till .Detta gör du tillsammans med andra människor som varit med om samma saker . En viktig sak är att aldrig hota med / ställa ultimatum på saker som jag inte vill eller kan genomföra , det gör bara motsatt verkan. Det är inte din man som är din fiende utan hans beroende.Det kan vara viktigt att lära sig skilja på detta.

 

Svenne: Det är ofta personliga tragedier som ligger bakom alkoholism. Jag tycker att samhället är för dåligt på att fånga upp de som har råkat ut för en och vänner går på andra sidan gatan. Vi måste sluta att se ner på alkoholism och bättre ta hand om de som råkat ut för en tragedi.

Torbjörn Johannesson: Hej Svenne.
Jag kan bara hålla med.

 

 

Gunnar: Är det bra eller dålig idé att försöka övertala en kompis som är periodare att gå på AA-möten? Personen säger sig efter senaste rundan vilja sluta, men tror sig fixa detta själv...

Torbjörn Johannesson: Hej Gunnar.
Det låter som en bra idé , du kan själv gå med på ett sk öppet möte . Tyvärr är det som du säger att dom flesta tror sig kunna klara detta själv.

 

Katta: Min särbo är alkoholist sedan nästan 30 år tillbaka i tiden. Vi har varit tilsammans i fem år. Han blir både aggressiv och hotfull så fort han dricker. De tillfällen han är nykter säger han att han vill sluta dricka. Trots massiva insatser från samhället och sjukvården fungerar det inte. Jag är helt klart medberoende och vet absolut inte vad jag ska ta mig till. Behöver hjälp innan jag går under själv.

Torbjörn Johannesson: Hej Katta.
Du tar upp en mycket viktig sak : att du behöver göra något innan DU själv går under . Att hjälpa någon som inte vill eller förstår att dom behöver hjälp är ju svårt , bätter att börja med den som vill dvs du själv . Du kan göra mycket för egen del - om du läser mina andra svar- så pratar jag om Al-anon eller våra anhörigprogram . Det innebär att du lägger kraft på det som går att förändra -dig själv , vilket kommer att minska din känsla av maktlöshet.

 

Carl: Man är väl inte alkoholist om man dricker öl varje dag men sällan starksprit? Vin till helgen.

Torbjörn Johannesson: Hej Carl .
Om man är alkoholist eller ej beror inte så mycket på mängden, när, hur personen dricker utan vad som händer när man dricker. Beroendet kommer vanligtvis " smygande" dvs det är svårt att säga exakt när man går över gränsen. Är man osäker finns det hjälp att få för att ta reda på detta . Min erfarenhet är att om jag börjar bli osäker på om jag är beroende då är jag troligtvis beroende.....

 

hanna: vad glad jag blir för att detta uppmärksammas!

Torbjörn Johannesson: Hej Hanna.
Då är vi minst två som är glada ...!!

 

Stina: Är sedan många år tillbaka gift med en som har problem med alkohol. Har flera gånger ställt ultimatium, men så klart inga konsekvenser då slutar man ju inte. Skall man stanna eller gå? Tänker mycket på hur man mår om problemet förvärrad om man går, har man det på sitt eget samvete då?

Torbjörn Johannesson: Hej Stina.
Finns inget rätt eller fel svar på om man skall stanna eller gå .
MEN det kan vara bra att förstå att det är nästan omöjligt att få någon annan att sluta dricka / droga om dom inte vill MEN det är också nästan omöjligt att få någon att dricka/droga om dom inte vill . Dvs det kan alldrig vara ditt fel att någon väljer att dricka/droga .

 

Tragiskt: Min bror vill inte sluta dricka. Han dricker mängder med starksprit och öl. Han accepterar sitt öde, klarar ändå sitt jobb, men brister som far kan jag tycka. Vad gör jag?

Torbjörn Johannesson: Hej .
En bra början är att våga säga till din bror vad du ser och upplever . Säg att du är orolig , prata om hur du mår av vad du ser , inte så mycket om vad han skall göra - det får han själv komma på - och sen kan du stötta det han gör som är bra .

 

Cilla: Men om de man bryr sig om faktiskt upplever negativa konsekvenser av alkoholen, därtill långtgående sådana, och ingen förändring sker? Vad kan man göra? När man börjar känna att de inte längre kan ta ansvar för sig själva? Trots följdsjukdomar, krossade relationer, fängelse så sker inget uppvaknande

Torbjörn Johannesson: Hej Cilla .
Om inget annat hjälper så måste man ibland anmäla personen för ett LVM ( Lagen om vård av missbrukare) , detta gör man hos socialtjänsten när någon är en fara för sig själv eller andra . Eftersom Alkoholism/ drogberoende är en dödlig sjukdom så menar jag att alla medel är tilllåtna när det gäller att rädda liv.

Gå till toppen