Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Film

Klyschor i hiskeligt tempo

Dålig film med virrvarr av hysteriska känsloutbrott.

Så ock på jorden

Sverige, 2015. Regi: Kay Pollak. Med: Frida Hallgren, Niklas Falk, Lennart Jähkel, Jakob Oftebro. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.14.

När jag ser en så dålig film som Kay Pollaks ”Så ock på jorden”, börjar jag automatiskt leta efter de få ljuspunkter som eventuellt kan döljas i virrvarret av alla hysteriska känsloutbrott. Det finns ett par. Då Lennart Jähkels rollfigur Arne blickar tillbaka och minns hur huvudpersonen Lena (Frida Hallgren) i ung ålder förlorade sina föräldrar, glimtar det djupa allvaret fram. Norske skådespelaren Jakob Oftebro är ett under av nyanser, jämfört med flera andra, i rollen som den ambulerande hantverkaren Axel som blir förälskad i Lena.
Kay Pollak, tillsammans med hustrun Carin, återvänder i sitt manus till norrländska Ljusåker, där den världsberömde dirigenten Daniel Daréus i publiksuccén ”Så som i himmelen” (2004) startade en kör, och fick bland andra kassörskan Lena att tro på sig själv och sin musikalitet.
Efter hans Kristuslika död under en turné med kören, tar Jantelagen på nytt sitt grepp om bygden. Lena är gravid och filmen inleds med en dramatisk färd på snöiga vägar, då barnet aviserar sin ankomst under en countrykonsert.
Dramat startar i ett hiskeligt tempo som nästan aldrig mattas av. Man kan tycka vad man vill om Pollaks syn på Svenska kyrkan som den stora förtryckaren i dagens samhälle, men av en regissör som gjort ”Elvis, Elvis”, ”Barnens ö” och ”Älska mej!” väntar jag mig bättre personregi, bättre bildspråk och dramaturgi samt framför allt ett manus, där skådespelarna kan hitta material för att forma sina rollgestalter. Ett sådant här överspel av vanligtvis kompetenta aktörer har svensk film inte visat upp på mycket, mycket länge.
Lena får den desperate prästens förtroende att leda och arbeta fram en jubileumskonsert av Händels oratorium ”Messias” men stöter gång på gång på motstånd. Hur hon och prästen tar striden berättas ofta med bildmässiga klichéer.
Norrländskans ”huvaligen” är det rätta ordet.
Gå till toppen