Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Åsikter

Läsartext: Ni är kapabla att skapa något bättre med de medel som finns i ert hemland

Bästa tiggare...

”Rör inte mitt hem”, står det på ett skjul i boplatsen på Sorgenfri.Bild: Albin Brönmark
Bästa Alexandro, Ana, Constantin, Ionela, Larisa, Nelu, Nicoleta, Nicusor, Maria och Paul och vännerna Anton Wedding och Måns Ljungstedt,
Jag antar att översättningen av ert brev till Malmöborna är korrekt översatt och det var ert eget initiativ att skriva det.
Vi är många som ser er tiggare överallt där vi vistas. Ett fenomen, som är nytt för oss svenskar och som vi inte begriper oss på. Jag beklagar ert öde och förstår att ni har det svårt. Det berör oss illa, vilken inställning vi än har till ert agerande.
Nätverket Allt åt alla menar nog att tjäna en god sak och vill hjälpa er till något bättre. Eftersom ni kan kommunicera med varandra är det en tillgång och borde ha använts till att berätta för er att Sverige inte längre är det överflödssamhälle som alla önskar och tror när de tar sin tillflykt till landet.
Vi svenskar är ett folk som gärna hjälper och har gjort så i alla tider. Men allt har sin gräns. Man kan inte hjälpa tills man stjälper sig själv.
Sverige har stora problem med sjukvård och skolor och kriminalitet. Det är dyrbart för polis och rättsväsende att hålla stånd mot våldsmän som med insmugglade vapen orsakar död och skräck bland befolkningen i flera städer.
Arbetsmarknaden söker folk men anställer helst personer med färdig utbildning och som kan svenska.
Att det i våra asylförläggningar sitter både duktigt sjukvårdsfolk och hantverkare i flera år innan de kan få jobb, är ett tragiskt faktum. Men helt krasst finns det inte jobb i den utsträckning som man skulle önska.
Från länder där kriget och terrorn driver människor på flykt tar vi emot tiotusentals människor som efter livsfarliga och strapatsrika resor nått vårt land. Vi försöker ge dessa människor ett hyggligt liv tills de kan återvända – om de någonsin kan det.
I ert hemland råder inte krig. Resan hit har för er inte inneburit vare sig livsfara eller större strapatser och ni har ett land att återvända till.
Eftersom ni har klarat av att skriva detta brev och redogjort för er situation, tror jag att ni skulle kunna göra något mycket bättre för er i ert hemland, än vad ni kan göra för er i Sverige. Ni kan inte begära att Malmö kommun skall göra undantag från lagar och regler, för att göra något för er, som de inte har rätt till.
Politikerna vill er inte ont för att de avhyser er från en miljöfarlig plats att bo på. Tvärt om. Det vore inte någon skam, om de avhyser er från ett sådant ställe.
Skammen ligger på er egen regering och era egna politiker. Det är de, som behandlar er illa och står för en sorts avhysning från ert eget land.
Har inte era svenska vänner talat om för er, att det finns pengar från EU, som Rumänien kan få för att rätta till sociala problem i landet? Vore det inte en mycket bättre lösning, att era vänner hjälpte er till en kontakt med era egna politiker, så att en kommunikation och ett annat bemötande kan etableras. En kontakt till rätt forum, där ni kan framföra era krav och klargöra er situation.
Ni kanske skulle kunna vända er till katolska kyrkan. Påven har nu vetskap om er situation och säger sig vilja ta tag i problemen.
Det är min övertygelse att ni, genom att ni mäktat skriva ert brev och visat att ni själva vill göra något för er sak är helt kapabla, att med rätt hjälp, göra något mycket bättre för er själva i ert eget land, än att tigga i ett främmande land.
På den vägen önskar jag er lycka till!
Astrid Eréne Hallberg
Gå till toppen