Aktuella frågor

Debattinlägg: "Den svåraste konsekvensen är självmord, som den 13-åriga tjejen som tog livet av sig efter att ha hotats med spridning av nakenbilder."

I morgon* meddelar tingsrätten i Helsingborg en dom som gäller 62 barn från hela landet. Alla har utnyttjats sexuellt av en vuxen person som fått dem att posera framför en webbkamera.
Maria Dufva, kriminolog, och Caroline Engvall, journalist och författare, kräver att regeringen tar fram nationella riktlinjer för hur polis och åklagare ska hantera den ökande mängden brott mot barn som sker på internet.

(* Domen har flyttats fram till 22 september, reds anm.)

I början av sommaren kom domen mot den så kallade Husbymannen som efter påtryckningar fick 68 offer, företrädesvis unga flickor, att posera nakna och utföra sexuella handlingar framför webbkamera, samt mot en man som utsatte minst 57 flickor för sexövergrepp på internet. Den senare hade också stulit flickornas bilder och använt sig av dem när han begick brotten. Endast 5 av flickorna anmälde. Resten upptäcktes och kunde identifieras under utredningen. Majoriteten var således tysta. Utredande polisgissar att antalet utsatta är minst det dubbla.
Poliser som uttalar sig kring sexualbrott mot barn och unga på nätet tror generellt att benägenheten att anmäla ligger på 3–5 procent.
Ofta är det upp till vuxenvärlden att se signalerna från de utsatta barnen. Det kräver såväl kunskap som resurser.
För att kunna lägga komplicerade brottspussel där anmälningar från unga över hela landet ska kopplas ihop, måste polisen vara intresserad, kunna hantera stora mängder information och presentera materialet på ett sådant sätt att det kan leda till åtal.
Polisen måste också ha kunskap om motiven bakom att lägga ut sexuella bilder: att bli bekräftad, hotad eller utpressad. I en del fall handlar bilderna om ren ångestdämpning hos barnen, en form av beroendebeteende. Denna specifika kunskap finns idag enbart fläckvis i Sverige.
När det gäller barn och unga som utsätts sexuellt på nätet är de som begår brotten i princip garanterade att inte bli upptäckta om det inte råkar vara så att polisen träffar på fler gärningspersoner under utredningsarbetet.
Som med all annan brottslighet är risken för upptäckt avgörande för dem som begår de brottsliga gärningarna. Straffen är dessutomlåga och det gör att brotten får låg status och prioriteras lågt av poliskåren.
Idag anmäler alltför få – och de som anmäler riskerar att tas emot av polis med otillräcklig kunskap om internetrelaterade brott mot barn. Ungdomar berättar att spridda bilder kan vara ”värre än ett fysiskt övergrepp, eftersom bilderna kan dyka upp var som helst och i all evighet”. Den svåraste konsekvensen är självmord, som den 13-åriga tjejen som tog livet av sig i Kumla efter att ha hotats med spridning av nakenbilder.
Många barn och ungdomar skäms över vad som har skett, över att de i vissa fall till en början själva var delaktiga i vad som skedde, frivilligt gick med på vad den vuxne ville.
Statistiken visar på ökad psykisk ohälsa bland barn och ungdomar – en ohälsa som i många fall grundar sig i deras erfarenheter från nätet i form av kränkningar, sexuella ofredanden, hot och utpressning.
Idag kan såväl utsatta kvinnor som anhöriga och anställda tjänstemän vända sig till den nationella Kvinnofridslinjen för att få stöd och mer kunskap. Kvinnofridslinjen arbetar på uppdrag av regeringen och drivs av Uppsala universitet.Vi kräver attregeringen skapar samma slags kunskapsbank när det gäller barn och ungdomar som utsätts för sexuella brott på nätet.Det måste finnas en nationell strategi och alla yrkesverksamma som möter barn och ungdomar skapå ett enkelt sätt kunnahämta kunskap och få hjälp i enskilda ärenden och i att anmäla.
Såväl rättsväsende som barn- och ungdomspsykiatri, ungdomsmottagningar, läkare och socialtjänst, skolan, trygghetsteam och elevhälsovården behöver vara rustade med kunskap och handlingsplaner.
Vi kräver också att regeringen tar fram nationella riktlinjer för hur polis och åklagare ska hantera den ökande mängden brott mot barn på internet.
Alla yrkesverksamma som möter barn behöver utbildning om mekanismerna bakom beroendet av att lägga ut sexuella bilder och förstå skammen som kan följa av att man har varit aktiv och tagit bilder på sig själv eller blivit lurad att ta nakenbilder, som sedan spritts utom kontroll.
Alla som i sin profession möter barn och ungdomar måste också ha självbevarelsedrift nog att sätta sig in i de problem som barn utsatta för brott på nätet har. Först då går det attupptäcka, skydda och hjälpa de tysta barn som sällan anmäler de grova brott som de har utsatts för.
Maria Dufva
Caroline Engvall

SKRIBENTER

Maria Dufva är kriminolog och föreläsare.
Caroline Engvall är journalist och författare, aktuell med boken Virtuell våldtäkt – om unga och sexbilder på internet.
Gå till toppen