Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Vi och de rumänska migranterna har gemensamma intressen

Den 4/9 publicerade Sydsvenskan den före detta moderata politikern Astrid Eréne Hallbergs öppna brev till Malmös rumänska migranter. Detta kom som ett svar på det brev som två av våra medlemmar hjälpt till att översätta å våra rumänska vänners vägnar.
Försöken att få bort lägret i Sorgenfri i Malmö är bara ett exempel på hur människor i samhället marginaliseras, skriver en grupp från organisationen Allt åt alla.Bild: Albin Brönmark
Genom att svara på Astrids Eréne Hallbergs brev vill vi tydliggöra vår ingång i den här frågan. Vårt motiv är inte filantropi eller behjärtansvärd medmänsklighet. Vi är fast övertygade om att vi och de rumänska migranterna har gemensamma intressen och att våra problem är sammanlänkade. För att detta ska bli begripligt måste vi lyfta våra ögon från det som finns framför näsan på oss och försöka skapa en helhetsbild av vad som händer i Malmö, Europa och världen. Försök hänga med, det kan bli lite komplicerat.
Kapitalismen i Europa genomgår nu en av sina mest omfattande, och mest destruktiva, omorganiseringar på uppemot hundra år. Precis som i tidigare liknande faser innebär det att människor inte längre ”behövs” i de situationer de överlevt i. Istället tvingas de söka efter nya möjligheter att klara sig från dag till dag. Det rör sig om utblottade människor som överger krisande ekonomier i Europas och Mellanösterns många rostbälten och söker sig till låglöneyrken i storstädernas servicesektorer; om människor som överger sina hem, när de revolter som de krisande ekonomierna möjliggjort övergår i brutala inbördeskrig, som de i Ukraina och Syrien.
Den grupp av huvudsakligen romska migranter som bor i Malmö kommer från sydöstra Europa och befinner sig på flykt från en explosivt ökande rasism – en rasism som är direkt kopplad till den ekonomiska kris Europa befinner sig i.
Hallberg förklarar i sitt inlägg att ”Sverige inte längre är det överflödssamhälle som alla önskar”. Hon har både rätt och fel. Sverige har aldrig varit ett överflödssamhälle. I alla tider har stora delar av befolkningen levt under hård press att klara sig ekonomiskt. Hon har dock rätt i att något har förändrats. Idag drivs inte de ekonomiska kugghjulen av massarbetsplatser där arbetare av alla härkomster ska massproducera varor. Idag konkurrerar våra städer om kapitalinvesteringar av riskkapitalister.
I praktiken innebär detta att städer endast är intresserade av en typ av människor, en typ av arbetskraft. Den som söks är den ”kreative entreprenören”; en människa vars livsstil ökar stadens ”attraktivitet” inför ytterligare inflyttning och privata investeringar, och vars individuella företagsamhet tillåter en fortsatt nedskalning av välfärdssystem och arbetsrätt. För att locka denna människa byggs skrytbyggen som Malmö Live, samtidigt som stora nedskärningar görs i de stadsdelar där människor faktiskt bor.
På andra sidan står vi, de som inte längre är önskvärda. Vi som inte är attraktiva för riskkapitalister eller innehar väldigt specifika tekniska kunskaper. Vi som tidigare hade platsat på en arbetsmarknad med fokus på massproduktion, vi som tidigare ansågs värda en plats att bo. Vi står nu med skenande hyror eller bostadslöshet, i ett läge där vare sig arbetsmarknaden eller välfärdsstaten kan förse oss med tillräckliga medel. Försöken att avveckla lägret i Sorgenfri är bara ett exempel på hur redan marginaliserade Malmöbor drivs ännu längre bort.
Malmöborna bör alla titta i Malmö stads olika planprogram. Många kommer upptäcka att det område man bor i förväntas bli trevligare, men också dyrare. I ett sådant läge är det politikerna som måste vara tillmötesgående mot befolkningen, inte mot byggherrar och fastighetsägare. När våra rumänska vänner kräver försörjning och bostad bör det inte viftas bort som ett orealistiskt krav. Det bör betraktas som en självklar reaktion på en situation där tillvaron successivt görs omöjlig för en allt större del av befolkningen. Vi kan inte göra annat än instämma i det kravet.
Saga Celander, Emma Olsson, Philip Stålhandske, Karin Auran Frankenstein, Anton Wedding, Måns Lundstedt Allt åt alla Malmö
Gå till toppen