Vilken blick hon har, Dorthe Nors. Grym och ändå kärleksfull. Disträ och på samma gång genomskådande. Den ger intryck av att vara förströdd, strövar omkring lite hit och dit och gör nedslag på saker som verkar helt oväsentliga. Så naglas en särskild detalj fast och historien framstår plötsligt i en annan dager.