Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: "Tvinga inte unga som fötts i fel kropp att vänta med könskorrigering och riskera sina liv."

En sänkt gräns till 15 år för att få genomgå könskorrigering ökar inte trycket på ungdomar att välja kön. Problemet är samhällets normer, skriver Tinahåkan Jönsson och Alfie Martins, Transföreningen FPES.

Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Tre företrädare för Sverigedemokraterna säger sig värna om ungdomars välfärd genom att ”låta ungdomar mogna i fred utan krav på att välja kön” (Aktuella frågor 9/9). Det Mikael Eskilandersson, Michael Rosenberg och Jenny Nordahl däremot inte säger är att var tredje transperson, enligt Folkhälsomyndigheten, har övervägt självmord det senaste året. Många av dem är ungdomar och orsaken är att de inte själva får välja sitt kön.
Sverigedemokraternas resonemang kan verka logiskt för den som inte funderat så mycket kring kön och könsnormer. För den som har satt sig in i ämnet är kunskapsbristen bakom deras slutsats uppenbar. Det svenska samhället är till stor del styrt av en tvåkönsnorm där de som inte passar in ses som avvikare, trots att det föds, och i alla kulturer alltid har fötts, människor som känner sig utanför tvåkönsnormen eller upplever sig vara födda i ”fel” kön.
Transföreningen FPES (Full Personality Expression Sweden) arbetar för transpersoners rättigheter och har erfarenheten att de allra flesta transpersoner redan i 6-7-årsåldern upptäcker att deras biologiska kön inte stämmer överens med det kön de upplever sig tillhöra.
Mikael Eskilandersson, Michael Rosenberg och Jenny Nordahl påstår att med en tidigarelagd gräns till 15 år för att få genomgå en könskorrigering ökar trycket på unga människor att välja kön. Men det är samhällets norm som är problemet.
I Sverige föds varje år cirka 10 barn som bedöms ha otydligt biologiskt kön. Trycket att justera könet mot antingen pojke eller flicka är så stort att deras föräldrar känner sig tvungna att justera enligt tvåkönsnormen. Allt för att inte belasta barnet med ifrågasättande attityder från omgivningen.
Inget barn kan få sitt personnummer innan det biologiska könet är bestämt. Att under sådana omständigheter påstå att det är fel att låta en 15-åring bestämma sig för att genomföra en korrigering av sitt kön är absurt.
Att korrigera sitt kön är en omfattande process där en transperson utreds av ett team som består av psykiatriker, psykolog och kurator.
Det som regeringen nu föreslår innebär är att när diagnosen transsexuell ställts följer en period av cirka ett år då personen ska leva i sin nya könsroll fullt ut, innan Socialstyrelsens rättsliga råd beviljar eller avslår korrigering av kön. En könskorrigering är alltså ingen bagatellartad eller slumpmässig åtgärd.
I juni i år publicerade Folkhälsomyndigheten resultatet av den största enkätundersökningen bland transpersoner hittills i Sverige. Myndigheten konstaterar:
”Fler än var tredje person i enkäten har under det senaste året allvarligt övervägt att ta sitt liv. Varannan har upplevt kränkande behandling under de senaste tre månaderna. Varannan har undvikit olika vardagliga aktiviteter på grund av rädsla för diskriminering det senaste året. Många känner sig otrygga i vardagen och är rädda för att gå ut ensamma. Så många som var femte har blivit utsatt för våld på grund av sin transidentitet och en av tre har blivit utsatt för psykiskt våld. Man har i stor utsträckning lågt förtroende för exempelvis polis, hälso- och sjukvård samt socialtjänst – instanser vars uppgift är att ha en skyddande och främjande roll i samhället. Transpersoner uppger att de är utsatta för diskriminering och allvarliga kränkningar inom alla livets områden – på jobbet, i skolan, i affären, i kontakten med myndigheter och sjukvården. Det låga förtroende för samhällsinstanser som rapporten visar är ett symtom på att samhället ännu inte lyckats med att inkludera och möta upp transpersoners behov.”
Arbetet med en sänkning av åldersgränsen för könskorrigering gäller just det som Folkhälsomyndigheten skriver om.
Att de tre företrädarna för SD säger sig vara bekymrade över transungdomar och deras framtid är intressant. Transföreningen FPES anordnade i fjol ett seminarium i Almedalen om bland annat vården av transpersoner. Samtliga riksdagspartier var inbjudna och representanter för alla utom Sverigedemokraterna kom. SD brydde sig inte ens om att svara på inbjudan.
Det är svårt att vara ung, men det blir inte lättare av att tvinga ungdomar som fötts i fel kropp att vänta med sin korrigering och riskera sina liv. Alla människor, oavsett upplevt kön, har rätt att forma sin egen identitet.
Tinahåkan Jönsson
Alfie Martins

SKRIBENTER

Tinahåkan Jönsson är medlem i Transföreningen FPES.
Alfie Martins är ordförande i Transföreningen FPES
Gå till toppen