Nord & Francke

Kusamas underbara universum

Fotograf Emma Larsson i arbete i verket ”Dots obsession”.
Jag har redan berättat att Yayoi Kusama är en stor stilförebild. Och efter gårdagens pressträff är jag helt fången i hennes lätt hallucinatoriska drömvärld som utgörs av prickar, klara färger, speglar, ljus (och en och annan penisskulptur).
Här och nu bjuder jag på en liten förhandstitt på vad som kommer att finnas i många av era flöden framöver i höst: Jag lovar, ni kommer att få se dessa bilder på längden och tvären med era vänner placerade någonstans i bild. Jag kan nästan ta gift på att detta kommer att bli den utställning på Louisiana som kommer att leverera mest på Instagram. Här finns liksom alla bakgrunder en människa kan vilja ha.
Och även om det kommer att kännas uttröttande med samma bild på den röda ”Dots obsession” med de där plastfigurerna alternativt den här gula från installationen ”Black and Yellow Mirrored Room”, om och om igen, så tveka inte på att själva åka till Humlebæk och kolla in den här utställningen.
Hej, bland pumporna.
Utställningen, som öppnade idag, är otroligt maffig och en klassisk retrospektiv, i den bemärkelsen att den följer ett konstnärsskap från det att det föds fram till idag. Kusama själv bor i Japan och är 86 år. Det enda som saknades vid gårdagens pressvisning på Louisiana var hon själv.
Yayoi Kusama i”Infinity mirror room” 1965 i New York.Bild: Kusama studio.
Yours truly i samma installation 50 år senare. Lite svindlande när den här konsten känns så mycket här och nu.
Det var en rockstjärnefans-stämning bland pressfolket, som förtjust kikade in i de olika spegel-, färg- och ljusinstallationerna och kollade på klippen från hennes hippie-happenings i New York. Tänk om hon varit där!
”Anatomisk explosion”. Happening framför statyn av Alice i underlandet i Central Park, New York 1968.Bild: Bob Sabin
Utställningen känns lockande för barn. Men så är det ju det där med att se, men inte röra…
…vilket folket på Louisiana förstås hade tänkt på. I ett rum med vita väggar och vita möbler kan besökarna gå loss med självhäftande färgprickar. Snart är det inte vitt längre..
Det är inte så ofta jag är sugen på att intervjua verkliga storheter, själva intervjusituationen och medievanan brukar ge tämligen torftig utdelning. Men Yayoi Kusama hamnar högt på min önskelista. Det går ju inte att bortse från hennes psykiska tillstånd, och det faktum att hon frivilligt sedan 38 år har bosatt sig på ett psykiatriskt vårdhem i Tokyo, med en studio mitt över gatan. Jag inbillar mig att hon är oerhört intressant. Hade gjort mycket för en kvart med henne. (Hade gjort mycket för att få åka till Tokyo.)
Det kändes som att öppna en present, att vara på hennes utställning. Och i asken kom det hela tiden nya små gåvor, lite som gubben i lådan. Gumman i lådan har ni här:
Kusama gjorde även handgjorda klädesplagg på 1960-talet. De var mer konstföremål än bärbara kläder, förstås. Men för tre år sedan ingick hon ett samarbete med Louis Vuitton och gjorde världens snyggaste väskor (tycker t o m jag som aldrig skulle pröjsa den summan för en LV-väska).
Jag vill ha hela utställningen i min garderob. Tänk den här klänningen:
Gå till toppen