Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Marmelad, ta mig fan

I Malmös trädgårdar finns frukt som räcker och blir över till stans alla invånare – det är Helle Robertson övertygad om. Designern och entreprenören vill inspirera fler att ta för sig av stadens fruktskatter med Den Jävla Marmeladfabriken.

– Varför jag har döpt den till Den Jävla Marmeladfabriken? För att jag höll på att bli tokig av all jävla frukt som belamrade mitt lilla kök.
Helle Robertson tittar menande in i sitt pentry, det består inte av många kvadratmeter.
– En natt när jag stod och kokade plommonmarmelad och hade hur mycket plommon kvar som helst utbrast jag, ”vad fan är detta, jag har blivit med en jävla marmeladfabrik!” På den vägen är det. Och som du säkert märkt svär jag så in i helvete så det passade bra med en svordom i namnet.
Helle Robertson är skräddaren och kläddesignern som alltid tänkt och arbetat grönt, långt innan folk började prata om re-design, up-cycling och CSR, Corporate Social Responsibility.
Gamla skjortor blir kuddfodral, spillmaterial används i nya klädesplagg. Att jobba med re-design, alltså att skapa ett nytt plagg av material som sorterats bort som oanvändbart, har varit en viktig pusselbit i Helle Robertsons designerkarriär. Eller, mer korrekt är att re-design är en viktig pusselbit i beskrivningen av Helle Robertson.
– Hållbarhetsfilosofin har jag fått med mig hemifrån. Jag kan inte komma ihåg att det någonsin har funnits en tid då jag inte lappat och lagat saker i min vardag. ”Oj, handtaget till osthyveln gick sönder, vad kan jag använda för att skapa ett nytt handtag”, det tankemönstret har varit naturligt för mig. Att köpa en ny osthyvel skulle jag aldrig få för mig att göra, och det har jag fått från min far.
Att Helle Robertsons sidoprojekt skulle handla om frukt och marmelader är enligt henne en ”jävla slump”. Hon menar att det egentligen skulle ha kunnat handla om nästan vilken råvara som helst. Verksamhetsidén uppstod genom hennes aversion mot resursslöseri.
– Villornas fruktträd i våra städer dignar av plommon, äpplen och päron och sedan går folk till Konsum eller Ica och köper alltför billiga äpplen som någon med slavlön har plockat på andra sidan jordklotet. Det är så jävla dumt.
Upptäckten att många skulle vilja plocka den frukt som villaägare inte har tid, ork eller lust att ta hand om gjorde hon i sin brors trädgård på Limhamn för några år sedan.
Där fanns ett enormt päronträd som bar massor med frukt. Hennes bror plockade en skål päron – per säsong. Resten blev fallfrukt.
– Jag blev så provocerad av detta så jag gick dit med en massa plastpåsar och började plocka. Egentligen visste jag inte vad fan jag skulle göra med dem. Jag har aldrig lagat mat i hela mitt liv, vet inte hur man gör, och hade noll koll på vad jag skulle kunna göra med frukten.
När Helle Robertson stod och plockade såg hon hur en äldre dam på andra sidan häcken böjde sig ner och plockade upp några av de päron som hade fallit ner på trottoaren.
Damen undrade om det gick för sig att hon tog med sig päronen hem. Helle Robertson tittade på päronen som damen höll i handen. De hade fått sig några törnar efter att ha fallit ner på den hårda asfalten.
– Om det går bra? Ska du inte komma in och plocka istället, sa jag. Hon fick en påse och var överlycklig över att få plocka den full.
– Och jag tänkte att herregud, tänk så mycket frukt som går till spillo för att folk är så jävla rädda för att ringa på och fråga om de får plocka lite frukt.
Så uppstod sidoprojektet Den Jävla Marmeladfabriken. Vars främsta syfte inte är att öka försäljningen av marmeladburkar. Utan att folk får upp ögonen för resursslöseriet vi lever i och själva har skapat.
– Och att människor börjar fundera över, enligt mig, sin många gånger bortskämda inställning till mat och råvaror. Plommon finns inte året om, inte äpplen heller.
–  Kan jag inspirera folk till att våga plinga på hos någon granne eller på en villadörr där man alltid cyklar förbi och ser träd fulla av frukt, då är jag jävligt nöjd. Kanske får man en ny vän på köpet.
Men varför blev det just marmelad av frukten? Helle Robertson suckar.
– För att jag googlade päron och mat och fick upp en massa jävla marmeladrecept med päron. Som jag sa innan lagar jag aldrig mat. Tvångsbegäret att ta tillvara på allehanda saker som annars går till spillo, i det här fallet frukt, gjorde att jag stod där helt handfallen i köket med en satans massa päron. Så det var bara att prova göra marmelad.
Helle Robertson började med att utgå från färdiga recept, drog ifrån och lade till, och började efterhand köra helt efter eget huvud.
– Det visade sig att jag har ett jäkligt bra smaksinne. Och efter ett tag ploppade det bara upp nya smakkombinationer i huvudet på mig.
Något av det första Helle Robertson gjorde var att minska ner rejält på sockermängden. Hon tycker all marmelad blir godare med mindre socker.
– Socker har en rätt vass smak, vilket gör att smaken från frukterna förtas om du har en massa socker. Till skarpa parfymiga smaker som exempelvis körsbär är det bra om du hittar efterrätternas umami, då blir allt lite godare. Jag har kommit på att lakrits, stjärnanis, lagerblad och all sorters brun sprit är bra umamismaker när du ska göra marmelad.
Efter en stunds rotande i skafferiet kommer hon ut med en bricka full av burkar i olika storlekar och smaker.
Ett fåtal av dem har datorskrivna ”riktiga” etiketter på sig, de flesta har dock bara vita etikettlappar med namn som är nästintill oläsliga.
– Folk är ju för roliga, de ville inte ha mina etiketter utan min slarviga handstil, som de knappt kan tyda. Vad har vi här? Kirsebergspäron med lavendel och citron, läser Helle Robertson efter att ha synat etiketten några sekunder.
I år kommer hennes marmeladproduktion inte gå på högvarv på grund av många andra jobbprojekt. Men fortfarande hör folk av sig via Den Jävla Marmeladfabrikens facebooksida och berättar om var hon kan hämta frukt och att de har överblivna glasburkar om hon behöver.
– Ett tag var det helt galet. Efter en arbetsdag väntade flera påsar äpplen på mig här hemma. Då var det någon man i Lund som ändå skulle in till Malmö för ett ärende. Han hade kollat upp var jag bodde och lämnat påsarna utanför min ytterdörr.
Med Lundamannens leverans insåg Helle Robertson ytterligare en viktig och positiv effekt av marmeladkokningen.
– De flesta som har fruktträd är inga otacksamma människor som inte bryr sig om sin frukt. Istället lider majoriteten av ett dåligt samvete för all frukt de, av olika anledningar, inte har möjlighet att ta hand om.
– Därför försöker jag basunera ut så ofta jag kan: Var inte rädda för att fråga om ni får komma och plocka. Husägarna kommer att tacka er, fatta det.
 

Tre smaker

Då Helle Robertson inte skriver ner sina recept har hon inga exakta mått. Därför bjuder hon istället på sina favoritsmaker och uppmanar dig som läsare att prova och smaka dig fram.
Plommon-konjak-stjärnanis
– Plommon gifter sig utmärkt med all sorters brun sprit. Tänk rom, konjak eller någon whiskey som inte är rökig. Och så lägg i lite stjärnanis och ni har en riktig succémarmelad. Den kommer gå hem hos alla karlar, det är konstigt men män blir som tokiga när de får ätbara presenter som har sprit i sig.
Päron-lavendel-citron
– Här är det viktigt att smaka sig fram, smaken är ju som bekant olika och vissa gillar om lavendelsmaken är tydlig, andra inte. Detsamma gäller citronen, ta i lite i taget och smaka, smaka, smaka. Glöm bara inte att tvätta skeden efter varje provsmakning.
Äpple-sherry-korinter
– Ja, och har du intesherry hemma så ta portvin, eller testa något annat. Blir din kombination bra, berätta det gärna för mig. Och glömmer du köpa hem korinter så ta russin, det blir skitbra det med.
 

Tre tips

Om att hitta frukt
Det har skapats flera hemsidor där du som är sugen på att plocka frukt och du som inte har möjlighet att ta hand om all din frukt kan få kontakt.
Kika in på dessa sajter:
Aktavara.org/fruktformedlingen
Pallafrukt.se
Fruktforalla.se
Fruktkartan.se
Om att koka marmelad
– Äpplen skalar jag sällan. Tvättar du dem noga och inte har något emot lite bitar, kan du koka dem med skal.
– Potatisstöten är ett utmärkt redskap för att mosa frukten, så slipper du koka sönder frukten helt. – Låt marmeladen svalna ordentligt innan du smakar av den. Är marmeladen varm upplevs smaker ofta helt annorlunda än när de är kalla.
– Syltsocker är dyrt. Istället använder jag socker och melatin, ett vegetabiliskt geleringsmedel, alltså förtjockningsmedel, som är billigt och som jag tycker funkar bra.
Om konservering
Med hermetisk inkokning håller marmeladen i evigheter, så länge du inte öppnar burken vill säga.
Det går till så här:
Koka burkar och lock.
Fyll glasburken med den varma marmeladen.
Torka noggrant av burkens kanter från marmeladspill med ren handduk, skruva på locket.
Ställ burkarna i en stor kastrull med vatten som täcker burkarna till hälften.
Koka i några minuter, plocka upp och låt svalna. När du hör det tillfredsställande ljudet "bopp" från köket, är de klara.
Förvara dem svalt och mörkt.
Gå till toppen