Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sverige

Olämplig personal sägs upp inom psykiatrin

Katarina Viebke, divisionschef för Psykiatri Skåne, Gunnar Moustgaard, chefsläkare, och Martin Hultén, tillträdande chefsläkare känner inte igen att det skulle finnas en särskilt våldsinriktad subkultur bland personal inom psykiatrin. 

Personal som skriker på patienterna, drar i patienterna, fryser ut patienter och tar till övervåld.
Personal som hatar sitt jobb.
Bilden som vuxit fram i Sydsvenskans granskning av vuxenpsykiatrin i framför allt Malmö är en omänsklig vård, där självmordsbenägna, förtvivlade patienter lämnas vind för våg eller riskerar att bli utsatta för övergrepp av frustrerad personal. Men det är en endimensionell beskrivning, menar de högsta cheferna inom psykiatrin.
Sydsvenskan har träffat de högsta ansvariga för patientsäkerheten inom psykiatrin i Skåne:
Katarina Viebke, divisionschef för Psykiatri Skåne, Gunnar Moustgaard, chefsläkare, och Martin Hultén, tillträdande chefsläkare.
De känner inte igen att det skulle finnas en särskilt våldsinriktad subkultur bland personal inom psykiatrin.
Så det kan inte vara så att det har skapats en särskild jargong i Malmö?
– Det är inte något vi har stöd för. Men Malmö har en svår situation på många sätt och ett svårt uppdrag, som man arbetar mycket med. Sedan har de haft en del bekymmer med att besätta tjänster som också har bidragit. Vi har säkert enstaka medarbetare som inte lever upp till vår värdegrund, men det stora flertalet arbetar på rätt sätt och ambitiöst för att ge bästa möjliga vård, säger Gunnar Moustgaard.
De fall som har beskrivits i Sydsvenskan under sommaren har blivit granskade. Cheferna i Malmö har pratat med patienter och personal som varit inblandade. Psykiatricheferna har också hållit stor­möten med personalen i Malmö.
– Det är jättebeklagligt att våra patienter upplever att de inte har blivit väl bemötta. Vi har många medarbetare som gör ett fantastiskt jobb. Sedan finns det enstaka personer som inte gör sitt jobb tillräckligt bra och det jobbar vi med, säger Katarina Viebke, som försäkrar att personal som inte lever upp till kraven får sluta.
Men hur identifierar ni de personer som är olämpliga och inte bör jobba kvar?
– Vi använder bland annat avvikelse­systemet. Är det samma person som får mycket kritik tar vi upp det. Det kan finnas förbättringspotential för vissa. Men går det inte åt rätt håll är det självklart att vi tar till åtgärder.
Vad hon känner till har ingen av de som varit inblandade i något av fallen från i somras blivit av med sina jobb.
Katarina Viebke tycker att det är bra att Sydsvenskan granskar psykiatrin.
– Vi ska tåla att bli synade i sömmarna. Vi har verkligen inget att dölja. Men vi har personal som gör ett gott arbete och som räddar patienter.
Flera artiklar har handlat om självmord, om den hårda kritik som Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) har kommit med när det gäller hur psykiatrin har nonchalerat rutiner och det förebyggande arbetet mot självmord. Hittills i år har elva patienter, som haft kontakt med psykiatrin, tagit sina liv.
Sedan dess har ett arbete startats, försäkrar de högsta cheferna. I handlingsprogrammet ingår att varje vecka granska Malmö­patienternas journaler för att se att det görs läkarbedömningar före varje permission och utskrivning.
Det har visat sig att det har saknats.
Så ni menar att läkare inte har bedömt självmordsbenägna patienter innan de skrivits ut?
– Det vi ser är det som journalförs, men det kan vara så att det inte är gjort i tillräcklig utsträckning, säger Gunnar Moustgaard.
Ivo kritiserade i hårda ordalag psykiatrin i Malmö för att inte dra lärdom av misstagen. Om och om igen släpptes patienter ut utan att rutinerna förändrades.
– Vi har inte haft så stor delaktighet och medarbetare har inte varit inblandade hela vägen så att det blev ett lärande. Man har saknat återkoppling på resultat, säger Katarina Viebke.
Fortfarande upplever patienter att de får gå ut utan kontroll. I en artikel i Sydsvenskan vittnade tvångsinlagda ungdomar med självmordstankar att de kunde gå ut och röka utan att personalen brydde sig.
– Är det hög risk ska man inte gå ut och röka, men om orsaken är att man inte sköter sin medicin finns inget hinder för att gå ut, säger Gunnar Moustgaard.
Är ni säkra på att bedömningen alltid görs?
– Det är klart att det kan ha blivit fel, det kan vi inte utesluta och vi måste ta det på allvar, säger han.
Katarina Viebke tror att det kan vara så att patienterna inte vet att personalen har uppsikt.
– Kanske är vi dåliga på att kommunicera det här. Det finns ju en föreställning att när man är på tvångsvård ska man ha ett vak dygnet runt.
Gunnar Moustgaard understryker att för patienterna inom tvångsvården är det en del i behandlingen att släppas ut stegvis, först utanför huset, sedan på promenad, och så kanske på permission i några timmar.
I Malmö specialgranskas journalerna även vad gäller tvångsåtgärder. I Sydsvenskans artiklar förekommer vittnesmål om att bältningar har gjorts omotiverat och som hämnd på patienter.
Det vill cheferna inte kännas vid.
– Tvärtom har personalen i Malmö varit jätteduktig på att minska sina tvångsåtgärder med fastspänning och bältning, säger Gunnar Moustgaard.
Men kan det förekomma bältning utan att det registreras?
– För mig är det obegripligt om det skulle finnas någon läkare som skulle göra något sådant, och sätta en tretton år lång utbildning på spel, bara för att man vill göra tvångsåtgärder utan lagligt stöd, säger Katarina­ Viebke.
Men, konstaterar hon, det är för lätt att man ser tvångsvård som bara negativt. Det kan också ses som ett utslag av omsorg om patienter.
– Konsekvenserna av en situation skulle kunna bli värre om man inte använde tvångsvård. En människa kanske tar sitt liv, eller skadar andra.
Dessutom kan patienterna ha svårt med verklighetsuppfattningen efteråt. De kan uppleva att de inte var våldsamma även om de var det.
Kraven för fastspänning och bältning är hårda. Det ska finnas en allvarlig risk för att man skadar sig själv eller andra, specialistläkare ska fatta beslutet, och det ska omprövas hela tiden. Personal ska vara närvarande.
– Vi gör en väldigt noggrann dokumentation när det sker, men en patient kan ha en annan minnesbild, säger Gunnar Moustgaard.
Så är ni helt säkra på att det inte förekommer omotiverat bältande?
– Det kan vi aldrig vara helt hundraprocentigt säkra på. Därför måste vi ha ett sådant klimat att vi har koll på varandra, säger Katarina Viebke.
Hon tycker att det är viktigt att arbetsledarna inom psykiatrin skapar ett arbetsklimat som uppmuntrar att medarbetarna skriver avvikelser och diskuterar händelser med varandra.
– Om vi har skit i hörnen, då ska det väck. Har man inte en enhetschef som lyssnar så ska man gå högre upp eller komma till oss, för det är inte okej att inte ta tag i det.
I flera artiklar säger skötare att chefer vet att kränkningar förekommer, men att de inte agerar.
– Det måste upp till ledningsgruppen. Missar enhetscheferna är det verksamhetschefernas ansvar att signalera uppåt, säger Katarina Viebke.
Även företrädare för patientorganisationerna vittnar om övergrepp och att cheferna inte bryr sig.
– Det ska väck, säger Katarina Viebke.
– Det är helt oacceptabelt, säger Gunnar Moustgaard.
Men vad gör ni som chefer åt felaktigt bemötande, som ni säger att ni inte accepterar?
– Det handlar om medarbetarna, att förstå att om man är tyst så tillåter man en kultur som inte är okej. Det räcker inte att chefer snokar runt. Det handlar både om att patienter säger­ ifrån och att medarbetarna har koll på varandra. Men jag tror mycket på att använda patienternas kraft och se dem som medspelare, säger Katarina Viebke.
I artiklarna har patienter och personal vittnat om vantrivsel. I en artikel avslöjades en tidigare arbetsmiljörapport från psykiatriska akutmottagningen, som visade på stora konflikter inom arbetsgruppen. Sjuksköterskor vittnade om att de får för stort ansvar och utsätts för allvarlig stress.
Den rapporten hade inte psykiatrichefen Katarina Viebke läst.
Enligt henne stannade det arbetet inom akutmottagningens väggar, men borde ha gjorts centralt inom Malmöpsykiatrin.
– Där måste vi göra ett omtag. Det har varit för stor omsättning av personal.
En förklaring till att det har varit rörigt i Malmö kan vara att de högsta cheferna haft för stora ansvarsområden. Nu ska en ny områdeschef tillsättas, som ska ta hand om slutenvården.
Så lösningen är en chef till?
– Ja, det är 850 medarbetare inom slutenvården och öppenvården. Vi behöver styra upp rutiner över alla avdelningar och då måste högre chefer vara behjälpliga.
Från regionpolitikerna har en genomlysning av hela psykiatrin beställts efter Sydsvenskans granskning.
– Vi har verkligen inget att mörka och medarbetarna välkomnar det också. Vi tycker att det ska bli super­spännande, säger Katarina Viebke.
Men hon tycker att politikerna behöver få upp ögonen för den press som psykiatrin utsätts för. Varje år har antalet patienter ökat med 2 000 utan att psykiatrin fått särskilt mycket mer pengar. I år väntas psykiatrin överskrida sin budget med 50 miljoner, bland annat på grund av kostnaderna för bemanningspersonal. Sparåtgärder är att vänta.
Kanske kan den ökade pressen på personalen, med allt fler patienter, förklara en del av personalens utsatthet, tror de högsta cheferna.
När trycket är hårt är det också svårt att få tid till eftertanke, till samtal mellan personal, och tid att gå igenom sådant som gått fel.
– Många av arbetspassen är extremt tuffa och det finns inte tid för samtal, säger Katarina Viebke.
Men kan patienter känna trygghet att söka vård hos er, när så många har vittnat om kränkningar och övergrepp?
– Det är bra att ni skriver och är det så att patienterna är oroliga ska vi självklart ta det till oss. Man måste känna sig säker hos oss när man söker vård. Självklart sätter vi in åtgärder, med bättre introduktion för olika personalgrupper, så att patienterna ska känna sig trygga.

Mår du dåligt?

Behöver du psykiatrisk vård, sök i första hand till vårdcentralen, som kan ge samtals­behandling och remittera till olika former av terapi.
Sjukvårdsupplysningen 1177 kan ge råd om vart du ska vända dig.
Psykiatriska akutmottagningen för vuxna i Malmö och Lund är öppen dygnet runt vid akuta behov. Telefonnumret dit är
040-33 80 00.
För barn finns en samlad ingång till psykiatrisk vård i Skåne, telefonnummer 020-512020.
Gå till toppen