Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Utflippat verk om sökandet efter ben

Leif Holmstrand och Olta

”Fake Bones”Lilith Performance Studio, MalmöT o m 26/9
Det här är ett samarbete som på många sätt känns självklart. Malmökonstnären Leif Holmstrand har länge sysslat med skräckfilm, sexualitet och den abnorma kroppen, bland annat genom oformliga virkade plagg med plats för tentakler och mystiska extremiteter. Utforskandet av kroppen och det organiska är en av många beröringsytor mellan de båda konstnärskapen som möts på Lilith Performance Studio.
Leif Holmstrand i sopsäckskostym sågar sönder barnvagnar i verket "Fake Bones".Bild: Lilith Performance Studio
Tokyobaserade performancegruppen Olta bildades 2009 och består för närvarande av sju personer. I tidigare verk har de iförda bylsiga dräkter rört sig fram över övergivna platser i städer som Berlin, Tjernobyl och Fukushima, som för att ta dem i besittning och dokumentera med konstens hjälp.
I centrum på Lilith har Holmstrand och Olta placerat en gigantisk babyskulptur, en siamesisk tvilling med huvuden och armar i båda ändar. Jag kommer att tänka på demonbabyn i slutet av Lars von Triers ”Riget”, som växer och växer tills armar och ben knäcks av sin egen tyngd.
Runtom, ovanpå och inuti skulpturen kretsar Olta-medlemmarna sömngångaraktigt i sina opraktiska dräkter och utför olika uppgifter. Som ompalompier – inte i en chokladfabrik, utan snarare i en Hieronymus Bosch-målning som Paul McCarthy klampat sönder med clownskor och försökt laga med gips och hönsnät.
I en sopsäckskostym hasar Holmstrand fram. Ibland sågar han av beståndsdelar till barnvagnar med vinkelslip så att gnistorna yr. Delarna lagar han sedan mat av. Då och då sjunger han texten ”Searching for bones inside my ridiculous body” till samma melodi som Mia Farrow hypnotiskt nynnar i temat till filmen ”Rosemarys Baby”. Han har en imponerande tenor.
Utflippat? Javisst! Men samtidigt hålls verket samman av en enkel och lättöverskådlig struktur. Estetiken är konsekvent och allt som pågår verkar ha ett syfte. Frågan är bara: Vad?
Det fina är att det finns flera läsningar som känns lika giltiga. Om man vill kan man nöja sig med att de har iscensatt en mystisk ritual och driver med sociala normer.
Men det kan också handla om utomjordingar som försöker skapa liv – som har observerat människorna en längre tid och kommit fram till att barnvagnar är inblandade på något sätt, och att mat verkar vara en viktig del i processen. Men hur de ska använda informationen vet de inte, utan famlar sig fram i desperat experimenterande.
Eller så kan man se de medverkande som kuggar i ett kretsloppsmaskineri. Ett matsmältningssystem som ständigt får ny näring – men det verkar saknas utlopp. Babyn har två munnar. Allt avfall ackumuleras.
Och så har vi förstås detta som Holmstrand sjunger om: Sökandet efter ben. Ben som uttryck för det innersta i människan, märgen – det verkliga och autentiska. Men benet representerar också stadga och ryggrad, bildligt talat moralen och kuraget – samtidigt som skelettet också är den vanligaste symbolen för döden.
Det är en referensrik och tät matta som Leif Holmstrand och Olta väver ihop på Lilith Performance Studio. Arbetet kommer att pågå i en vecka och kulminera under Gallerinatten i Malmö 26:e september.
Gå till toppen