- Jag är inte arg och vill inte lägga skulden på någon. Det skulle ge en massa negativ energi och jag kan inte slösa min tid på det. Mitt ansvar är för min familj och jag måste se till så att vi håller ihop och hittar glädje i livet, säger Ayamba Ashu.

Han promenerar med sin son Dahlin i vagnen. Dahlin, efter fotbollspelaren Martin Dahlin, blir otålig när han inte får uppmärksamhet av sin pappa. Han tuggar på ett paket servetter och kastar dem trotsigt i marken. Men när pappan tittar på honom spricker han upp i ett leende. Om ett par veckor fyller Dahlin ett år.

Men hans liv höll på att sluta innan det knappt hunnit börja.

Klockan är strax efter 14 den 11 februari när den silverfärgade Mercedesen tränger sig fram i korsningen Drottningatan och Amiralsgatan. Några poliser i närheten reagerar eftersom de känner igen bilen. De har stoppat den förr.

Polisen signalerar till föraren att stanna men när Mercedesen istället försöker köra därifrån tar polisen upp jakten. Den flyende bilen kör mot rött ljus och polisen slår på sina sirener och följer efter. De kör på Amiralsgatan i riktning mot Rosengård. Enligt vittnen går flykten i närmare 150 kilometer i timmen.

Ayamba Ashus sambo Anna promenerar med sin väninna på trottoaren vid Folkets hus. Dahlin, som bara är drygt tre månader gammal, ligger i barnvagnen.

Där tar biljakten slut. Mercedesen kraschar in i tre parkerade bilar och en av dem slungas upp på trottoaren. Anna och Dahlin får bilen över sig.

Vittnen, polis och räddningstjänst skyndar till platsen. Personerna som färdats i Mercedesen skyndar därifrån.

Ayamba Ashu var på biblioteket och förberedde sig för en anställningsintervju när han fick samtalet om olyckan. Polisen hämtade honom och de körde till Lund.

- Jag frågade om de levde. De sa att de inte visste. I den sekunden, förstod jag att mitt liv var förändrat för alltid. Då började mitt nya liv och jag har aldrig tittat tillbaka, säger han.

Dahlin hade fått skador på skallbenet och blödningar i hjärnan. Men han var vid medvetande och tittade på sin pappa med trötta ögon.

- Det är ett mirakel att han överlevde. Läkaren sa: han har en skyddsängel. Jag fick ta honom i min famn och mata honom med flaska.

Anna sövdes ner och opererades flera gånger. Hon svävade mellan liv och död.

- När jag till slut fick se henne svimmade jag, säger Ayamba Ashu.

Hennes skallben var sprucket på flera ställen. Hon hade fått frakturer på flera i kotor i ryggen, revbenen, ena armen och nyckelbenen.

- Jag började be och jag visste att det skulle bli bra.

Hur kunde du veta det?

- Jag har varit med om mycket på den långa resa som varit mitt liv och det viktigaste jag har haft med mig har varit gud. Jag ber inte gud om något. Det som ska ske kommer att ske. Men jag får en känsla och den här gången visste jag att det skulle gå bra.

Några timmar efter olyckan grep polisen fyra män i 20-årsåldern som hade färdats i bilen. I de inledande förhören hävdade flera av dem att det var en okänd femte person som kört bilen.

Efter att ha varit frihetsberövad i två dagar erkände en 21-årig man.

"Det är jag som är föraren. Jag ville inte stanna för jag har ett indraget körkort på 16 månader", sa mannen i förhör.

Mannen är tidigare dömd för bland annat olovlig körning. En händelse till skulle ha gjort att det dröjde innan han fick sitt körkort.

"Jag hann inte tänka så snabbt, det var min fot som tänkte före min hjärna. Jag trampade gasen i botten", berättade han vidare.

Att polisen tog upp jakten på en bil mitt inne i centrala Malmö kritiserades.

- Att bedriva biljakt i centrala delar av en stadskärna är helt förkastligt. Riskerna är alldeles för stora, sa Jörgen Lundälv, docent i trafikmedicin på Umeå universitet, till TT i samband med olyckan.

Särskilda åklagarkammaren inledde omgående en internutredning angående tjänstefel. Efter en månad lades förundersökningen ner. I motiveringen står det att jakten hade laga skäl och befogenhet och att polisbilen inte utgjorde någon risk för allmänheten.

När rättegången börjar på måndag är det bara 21-åringen som ställs till svars för olyckan. Han åtalas bland annat för grov vårdslöshet i trafik och grovt vållande till kroppsskada.

Ayamba Ashu bryr sig inte om huruvida 21-åringen blir dömd eller inte. Han funderar inte på om polisen har något ansvar för det som hände.

- Jag är inte intresserad av att fördela skulden. Det är domstolens och samhällets ansvar. Mitt ansvar är att ta hand om min familj.

Han tar upp sin mobil och visar bilder; den lilla familjen firar sin första jul, Dahlin och Anna tillsammans vid symaskinen, Anna när hon är höggravid.

Han visar också bilder från sjukhuset. Anna ligger som ett paket inlindad i tjocka bandage, det enda som syns är de stora svarta svullnaderna som är hennes ögon.

Enligt hennes journal har olyckan gett henne omfattande hjärnskador med risk för stora funktionsbortfall. Hon har fått amputera ena benet.

- Vi har varit hos Anna sex dagar i veckan, varje vecka sedan olyckan.

I början kunde hon varken prata eller röra sig.

- Jag vet att hon kände vårt stöd. Jag kände att hon var rädd och sa till henne varje dag att hon inte var ensam. Hon blev bättre. En dag i juni försökte hon amma Dahlin och då visste jag att hon kom ihåg sin son och att hon är hans mamma.

I dag kan Anna sitta upp i rullstol, använda en arm för att kramas och leka med Dahlin. Hennes ordförråd har börjat komma tillbaka. Men vårdbehovet är fortfarande så stort att hon inte kan bo med sin familj.

- Vårt liv kommer aldrig att bli detsamma men jag ser framför mig att Anna en dag kan gå med barnvagnen, att hon kan sy igen och att hon kan prata obehindrat.