Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Foton kan bli bevis mot al-Assad

Döda kroppar från den syriska regimens fängelsehålor och tortyrkammare.

”När de såg fotot började kvinnorna skrika, riva sig i ansiktet och slita sitt hår. Det var jobbigt, för jag kunde inte säga något, inte säga att jag förstod deras smärta. Själva kunde de inte förolämpa regimen som hade dödat den enas make och den andres bror. Då hade de också blivit arresterade. En av dem svimmade”.
Den som berättar går under kodnamnet Caesar. Kvinnorna han talar om hade kommit in på fotoavdelningen i militärpolisens kontor i Damaskus, i en hangar bara några hundra meter från den syriske diktatorn Bashar al-Assads palats. Deras fruktan och förhoppning var att få reda på vad som hänt deras arresterade familjemedlemmar.
Under inbördeskrigets första två år i Syrien var Caesar anställd som fotograf i den syriska militärpolisens tjänst. Han och hans kollegors arbete var att dokumentera varje död kropp som kom ur regimens fängelsehålor och tortyrkammare. Var och en med tre olika nummer skrivna på kroppen.
De var en del av en makaber byråkrati som fortsatte att fungera genom krigets första år. Men vad Caesars överordnade inte visste var att fotografen smugglade ut sina bilder i en minnessticka gömd i skärpet eller i skon.
Allt som allt blev det 45000 bilder, varav 26000 stycken rör 6627 torterade och ihjälsvultna regimkritiker.
De bilderna kan en dag bli bevismaterial mot den syriska regimens representanter i olika internationella och nationella domstolar. Och Caesar blir då ett nyckelvittne. Så sent som igår offentliggjorde Frankrike att en specialdomstol inlett en utredning om krigsbrott mot den syriska regimen. med Caesars bilder som främsta bevisunderlag.
Därför hålls Caesars identitet hemlig, liksom hans tillflyktsort någonstans i norra Europa, enligt den franska journalisten liksom hans tillflyktsort ”någonstans i norra Europa”, enligt den franska journalisten Garance Le Caisne.
Nästa vecka publicerar hon boken "Opération César" i Frankrike. Boken är byggd på flera långa intervjuer med aktörer som har haft insyn i den syriska regimens hantering av regimmotståndare. ”Dödsmaskinen” kallar hon hanteringen. Det främsta och mest unika vittnet är Caesar och det material som han har smugglat ut under krigets första två år.
Delar av materialet har redan presenterats för flera internationella instanser.
– Caesars arbete är viktigt för det bekräftar sambandet mellan brottsplatsen och regimen, sade Kip Hale, tidigare åklagare för den Internationella domstolen i Kambodja till BBC.
Det var förra sommaren, efter att utrikesutskottet i USA:s kongress hade hört Caesar. President Barack Obama tog däremot inte emot honom, utan han fick nöja sig med ett möte med en rådgivare och ett besök i ett tomt ovalt kontor i Vita Huset, berättar Caesar i boken.
I somras bekräftade amerikanska FBI officiellt att de tusentals bilder som Caesar och nätverket kring honom smugglade ut är äkta. Några av bilderna visades på Förintelsemuseet i New York förra året.
Det är chockerande bilder som han och hans kollegor tog dag efter dag med en Nikon Coolpix-kamera. En stor del av fångarna har troligen dött av hunger. Deras kroppar är som skinn och ben. Andra bär tydliga spår av sadistisk tortyr. Några är barn. En del kroppsdelar har bränts i syra, andra har fått ögonen utslitna, kroppen piskad och flera har bara en blodig fläck kvar i skrevet.
– Jag fick en känsla av att de döda människorna på bild skrek på hjälp till mig, berättar Caesar för författaren.
Det var ingen lätt uppgift att intervjua Caesar, säger Garance Le Caisne.
– Jag har gråtit mycket under det här arbetet. Innan jag träffade Caesar kontaktade jag ett specialiserat psykologcenter för råd. Jag visste ju att varje intervju skulle framkalla känslan av förhör hos honom, minns hon.
Caesar var motvillig och extremt försiktig att prata med henne. Men till slut lossnade saker och en kontakt skapades.
Samtidigt så är det just Caesars krassa sätt att skildra saker som har uppskattats av de internationella, rättsliga experter som han har varit i kontakt med. Den förre officeren har hela tiden berättat samma historia. Han har aldrig påstått att han med egna ögon sett något brott begås. Han var bara en byråkratisk kugge i ett maskineri.
Hemlighetsmakeriet var totalt. I Damaskus fick aldrig hans egen familj reda på att han smugglade ut minnesstickor med bilder till regimmotståndare.
– Från början ville Caesar hoppa av och fly landet, men en av hans barndomsvänner övertalade honom att stanna och fortsätta arbetet. Jag är imponerad över vilken mognad det finns hos regimmotståndarna. Från revolutionens första dagar fanns det en vilja att dokumentera övergreppen och att göra det på ett vetenskapligt vis, enligt internationella normer. Det kan till exempel vara att lägga en linjal vid sidan av motivet, säger Garance Le Caisne, som själv gjort flera resor inne i Syrien.
Caesar beskriver hur ingen litar på någon annan i diktaturens byråkrati. Kollegor känner på sig när någon står i begrepp att hoppa av, men vågar aldrig tala om det. Alawiter som kommer från presidentens befolkningsgrupp vid Medelhavet förstärker sin dialekt för att understryka sitt övertag gentemot de andra på kontoret.
När en överordnad ber Caesar att lära upp en ny officer så fruktar han på allvar för sitt liv.
Motståndsnätverket som vakar över honom börjar då planera Caesars flykt. Under en permission iscensätts en attack. En motståndsgrupp påstår att de har dödat honom som hämnd för att han arbetar åt regimen. Familjen iscensätter i sin tur Caesars begravning för att få regimen att tro att han är död. Under tiden smugglas han ut ur landet på grusiga småvägar, med bil- och förarbyten var femte mil.
Efter en lång resa kommer både Caesar och hans medhavda bilder till friheten.
Men för Syriens president Bashar al-Assad har Caesar aldrig funnits, lika lite som masstortyren och kropparna som ruttnade femhundra meter från presidentpalatset och femtio meter från den franska skolan. Bilderna är fejk, enligt presidenten.
– Det här är betalt av Qatar och de säger att det är en anonym källa. Inget är klart eller bevisat. Bilderna är inte tydliga med vilka personer som de föreställer. Vem säger att det här gjort av regeringen och inte av rebellerna, sade Bashar al-Assad när Foreign Affairs journalist frågade honom om Caesars bilder.
Gå till toppen