Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Mat & Dryck

Äppel, päppel, piron – päron

På Kullahalvön driver Sylvia Wihlborg en av Sveriges största päronodlingar. Hon drömmer om en renässans för de svenska päronen som är nästintill osynliga i våra butiker.

Skättekärr. Luften är fylld av sötma och så långt ögat når står rad efter rad av päronträd.
Bild: Emma Larsson
Här, nästan längst ut på Kullahalvön, ett stenkast från Nyhamnsläge och kusten, ligger en av Sveriges största – och få – päronodlingar som drivs av Sylvia Wihlborg och hennes sambo Lars-Eric Andersson.
Sedan slutet av 1980-talet har Sylvia Wihlborg, i princip varje dag, gått upp och ner längs det oräkneliga antalet rader av päronträd och synat frukten och trädgrenarna efter skadedjur.
Vissa månader består jobbet i första hand av att beskära de tretton tusen träden som är fördelade på 3,6 hektar. Vid andra tillfällen på året står hon och gallrar päron från morgon till kväll.
De första fem åren var bara för hemska. Ingenting gick som det ska. Jag tror att våra träd fick alla sorters sjukdomar som de kan få
Den som drömmer om att lämna ett hektiskt storstadsliv och har en romantisk bild framför sig om att jobba i en blommande äppel- eller päronodling, bör nog praktisera hos en odlare – ett helt år – innan den säger upp sig från sitt arbete.
– Att stå och beskära träd i snöstorm är inget mysigt. Eller att plocka päron mitt i högsäsongen, för hand. Allt som allt ska cirka 130 ton päron ner från träden. Jag skulle nog säga att det är allt annat än romantiskt. Däremot är det otroligt kul och givande.
– Att tänka ut olika lösningar på problem, komma på nya metoder och sedan se att våra ansträngningar ger resultat, det är en enorm tillfredsställelse. Jag skulle inte vilja att mina dagar såg annorlunda ut, säger Sylvia Wihlborg och rycker bryskt av några grenar som har letat sig för långt ut från stammen.
Bild: Emma Larsson
Bild: Emma Larsson
Sedan flera decennier tillbaka har hon och sambon Lars-Eric Andersson drivit gurkodling i växthus. Under 1980-talet började kommunen ställa hårdare miljökrav på odlarna. En av de nya åtgärderna var att alla skulle börja ta tillvara på vattnet som grödorna vattnades med, istället för att bara låta det rinna ut i havet.
Fruktträd behöver mycket bevattning. När paret i samma veva fick besök av två fruktkonsulenter som försökte förmå fler odlare att starta fruktodlingar bestämde Sylva Wihlborg och hennes sambo sig för att starta upp en sådan på fältet bredvid växthusen.
– Eftersom hela Österlen består av äppelodlingar ville vi starta något annat, så blev det en päronodling. Dessutom är jorden här rätt tung, och lämpar sig därför bättre för päron än äpplen.
Vare sig Sylvia Wihlborg eller hennes sambo hade några förkunskaper om päronodling. Och tur var väl det. Kanske hade de aldrig vågat satsa om de hade vetat vilka svårigheter som väntade dem.
– De första fem åren var bara för hemska. Ingenting gick som det ska. Jag tror att våra träd fick alla sorters sjukdomar som de kan få, berättar Sylvia Wihlborg medan hon visar oss runt i gångarna.
Bild: Emma Larsson
När väl träden började ge frukt, efter fyra år, visade det sig att paret hade fått fel sorter levererade till sig. Det var bara att plantera om alla tusentals träd och börja om på ruta ett.
Sylvia Wihlborg börjar skratta när hon ser fotograf Emma Larssons och mitt ansiktsuttryck när hon berättar om den första tiden.
– Vi hade ju gurkorna som tar var, som vi kunde försörja oss på. Och det mesta är inte lätt i början, när du startar upp en verksamhet. Men sedan vände det och med tiden lär du dig fler och bättre knep som ökar skörden.
Conference, Clara Frijs, Greve Moltke. Williams, Alexandre Lucas och Carola. Redan på stenåldern var päron en populär frukt och våra förfäder åt vilda päron. I Kina har päron odlats i över 4 000 år och under antiken började grekerna odla den söta frukten. Tack vare romarna spreds sig päronen till områdena norr om alperna. Till Sverige kom päronen på medeltiden då de främst odlades på klostren. Idag är päronträd ett av de vanligaste fruktträden i våra svenska trädgårdar.
Det finns en uppsjö av olika päronsorter och som konsument kan du välja och vraka bland flera sorter på stormarknadernas fruktavdelningar.
Men för den som tycker det är viktigt att frukten är närproducerad begränsas snabbt valmöjligheterna.
Bild: Emma Larsson
För även om päron ses som en typisk svensk frukt är över 90 procent av alla päron vi köper i butikerna importerade.
Så, hur blev det så här?
Åren efter andra världskriget fanns ett stort intresse av att Sverige skulle vara självförsörjande. Alla grödor som överlevde vårt klimat här uppe i norr skulle odlas i sådana mängder att vi inte skulle vara beroende av import. Endast exotiska lyxvaror, som exempelvis melon och liknande frukter och grönsaker, skulle importeras.
– Med tiden, när handlarna och politikerna såg hur mycket billigare maten blev om vi importerade en stor del av våra frukter och grönsaker, krympte antalet svenska odlare rejält. Det blev inte bättre när vi gick med i EU, berättar Hilde Nybom, professor vid Institutionen för växtförädling på Sveriges lantbruksuniversitet.
Ju fler som inser hur kort skördeperioden är för de svenska frukterna, desto mer unika och kanske intressanta blir de för konsumenten.
Utvecklingen har gått i rasande tempo, berättar hon. Från att svenskodlade päron och äpplen dominerade i affärernas utbud under höstarna på 1960-talet, till att det idag är svårt att få tag i svenska päron i våra större matbutiker.
Visst är päron mer ömtåliga än äpplen, blommar tidigare och behöver mer värme för att utvecklas optimalt. Men det är förutsättningar som går att förbättra, menar Hilde Nybom. På lantbruksuniversitet drev forskarna, för bara några decennier sen, växtförädling av både äpplen och päron, för att kunna ta fram sorter som passade för yrkesodling och hemträdgårdar, berättar hon.
– Det går självklart att förädla fram päron med egenskaper som bättre klarar av de olika leden med sortering, packning och transport än de äldre och mjukköttigare sorterna. I anda nordeuropeiska länder, som Norge och i Nordamerika, satsas det idag på den här typen av förädling. I Sverige är dessa projekt i princip nedlagda. Ingen vill betala de pengar som behövs.
Fotografen och jag tar ett bett i varsitt Clara Frijspäron, den sorten som majoriteten av Sylvia Wihlborgs odling består av. Då och då skymtas en rad med de sensuellt formade Conferencepäronen, men de mognar inte förrän i slutet av oktober så de får inte plockas.
Skalet är jämnt klargrönt och mycket bulligare till formen än det avlånga Conferencepäronet. Fruktköttet är inte alls mosigt eller mjöligt, som många kanske associerar päron med, utan istället hårt som äpple, men sött istället för syrligt. Krispigt.
– När vi har visningar i odlingarna brukar de äldre besökarna klämma på Clara Frijspäronen och skaka på huvudet och säga att de inte är mogna. De är vana vid päronsorter som främst fanns i handeln förr, vilka var väldigt mjuka. Tog man ett bett blev man kladdig, och saften rann ner för hakan.
Sylvia Wihlborg kommer att fortsätta satsa på päronodlingen och har just tagit in några nya päronsorter på prov. Hon tror på en renässans för de svenska päronen – svensk frukt överhuvudtaget – och sätter sin tilltro till den rådande tidsandan då allt fler intresserar sig för matens ursprung och hur den är odlad.
– Dessutom börjar alltfler ifrågasätta om det är normalt att kunna handla alla typer av frukter och grönsaker året om och vad det är för olika medel och metoder som gör att en stor del av den importerade frukten ser exakt likadan ut med glänsande, men stenhårda, skal.
Ju fler som inser hur kort skördeperioden är för de svenska frukterna, desto mer unika och kanske intressanta blir de för konsumenten, resonerar hon.
Hon plockar ett päron och visar oss en litet brunt jack i skalet. Hagelskada. Alla med sådana jack är Sylvia Wihlborg tvungen att sortera bort eftersom sorteringsreglerna kräver detta.
– Den inställningen tror, eller hoppas jag, är på väg att försvinna. Folk börjar förstå vilket resursslöseri det handlar om, att inte köpa och äta smakrik, närproducerad och miljövänligt odlad frukt på grund av dess utseende.
Recept
Bild: Emma Larsson
Potatisgratäng med gorgonzola och päron
500 gr fast potatis
2 fasta päron, gärna Clara Frijs
1 liten purjolök
100 gr gorgonzola
2 dl riven västerbottenost
3 dl vispgrädde
1 ägg
1 tsk malen muskot
smör till formen
salt och svartpeppar
Sätt ugnen på 200 grader.
Skala och skär potatisen i tunna skivor.
Dela, kärna ur och skär päronet i tunna skivor.
Ansa och strimla purjon fint.
Varva potatis, päron, purjolök, salt och peppar i en smörad ugnsform.
Blanda ostarna med grädde, ägg och muskot och häll över formen.
Grädda i cirka 40 min eller tills potatisen känns mjuk.
Kan med fördel serveras till rökt kött, gärna kassler.
Bild: Emma Larsson
Inkokta päron:
1 liter vatten
4-5 dl strösocker
0,5 dl nypressad citronsaft
2 vaniljstänger
5 cm ingefära, skalad och skivad
2 kg Clara Frijs-päron
Skala päronen och dela i fyra klyftor. Lägg dem i en skål med citronvatten så att de inte blir bruna medan du gör iordning lagen.
Skala och skiva ingefäran och skrapa ur vaniljstängerna. Blanda vatten, socker, citronsaft, vanilj och ingefära och koka ihop lagen.
Lägg ner päronen och koka på svag värme i cirka 30 min. Provstick päronen – de ska ha lite fasthet och inte koka sönder.
Lyft över päronen till rengjorda glasburkar. Sila och häll över lagen.
Serveras med fördel kalla, med en klick vispgrädde.
Lagen går bra att frysa in.

Päron

Päron var, tillsammans med äpplen, så sent som på 1960-talet de frukter vi åt allra mest av. Idag toppas fruktligan av bananer, apelsiner och annan citrusfrukt.
80 procent av äpplena och 95 procent av päronen som säljs på Ica är utländska.
Omsättningen av frukt- och grönsaksimporten fördubblades mellan 2001 och 2009 och är nu uppe i 16,8 miljarder kronor. I den summan ingår omkring 85 000 ton tomater och nästan lika mycket äpplen.
De päron som Sylvia Wihlborg inte kan sälja, på grund av ”defekt” utseende, alltså de är för små eller har skador på skalet på grund av hagel, ratas av grossisterna och skänks bort till jägare som lägger ut frukten i sina vilthägn.
Källa: Ica.se, Forskning och framsteg.
Gå till toppen