Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Dylan sågas och hyllas om vartannat

Nästa vecka rullar Bob Dylans evighetsturné in i Sverige igen — och som vanligt vet ingen vad man kan förvänta sig.
— Han tillhör definitivt en svårtillgänglig skara, säger tv-profilen Fredrik Wikingsson, mångårigt fan.

När Bob Dylans generationskamrater som Rolling Stones och Paul McCartney ger konserter säger de "hur mår ni?" — helst på det lokala språket — levererar stabila greatest hits-shower och spelar låtarna på samma sätt som de lät på de där klassiska skivorna för många decennier sedan.
Bob Dylan, däremot, pratar sällan med publiken, uppträder introvert, ignorerar många av sina största hits och låter stommen i konserterna utgöras av låtar från 90-talet och framåt. Dessutom omarbetas låtarna ständigt; textrader skrivs om, tempo, tonart och instrumentering ändras och processen lämnar ofta publiken förbryllad: Vad var det han spelade egentligen? Till detta kommer den grötiga, kraxande rösten, svårt sargad efter decenniers turnerande.
Dylans spelningar sågas och hyllas om vartannat. Aftonbladets Markus Larsson kallade konserten på Globen 2005 för "anskrämlig grisblues" och satte bottenbetyg. "Soppigt låtval och kraxig sång" skrev DN:s Nils Hansson när Dylan återigen besökte Globen sex år senare. Spelningarna på Waterfront i Stockholm 2013 hyllades dock av en enad svensk press, och fjolårets konsert på Beacon Theatre i New York i december kallades "magnifik" av Rolling Stone.
Tv-profilen Fredrik Wikingsson har sett drygt 20 Dylan-konserter och har lärt sig att vara återhållsam i sina förväntningar, eftersom han vet hur det kan låta.
— Men jag tror också att han överlevt som artist för att han tagit sig sådana friheter med sitt livematerial.
Wikingsson tror dock inte att ett lagom-fan har så stort utbyte av en Dylan-konsert.
— Man måste vara koncentrerad och intresserad för att tycka att det är bra. Det här är så annorlunda från alla andra liveupplevelser.
Musikjournalisten Stefan Wermelin lämnade en gång en Dylan-konsert i förtid för att det var så dåligt, men han har också sett Dylan i fantastisk form. Han tror att Dylan är ute efter att ta död på myten om sig själv med sitt udda beteende:
— Han har fått för stora framgångar hos fanatikerna och det gillar han inte, på samma sätt som han inte gillar underdåniga journalister, säger han.
Fans och kritiker har också grubblat över vad det är som får 74-åringen att fortsätta sin "Never ending tour", som inleddes i slutet av 80-talet med omkring 100 spelningar årligen. Enligt musictimes.com hade Dylan fram till 2013 spelat 2 500 konserter i 800 olika städer och rest mer än 160 000 mil, — vilket motsvarar månen tur och retur två gånger. Dylan själv avfärdar dock benämningen "evighetsturné", och påpekar att ingenting kan pågå för evigt.
På måndag och tisdag står Bob Dylan på scen på Stockholm Waterfront igen — och än en gång är det dags för fansen att hålla andan.
Gå till toppen