Ett stilla, men förväntansfullt sorl hörs ur det sydvästra hörnrummet på andra våningen i AF-borgen i Lund. Klockan är strax efter åtta på kvällen torsdagen den 10 februari 1859. Folk har kommit och gått under hela dagen, kanske mest för att få en glimt av den berömde konstnären som har jobbat oavbrutet sedan klockan elva. Han heter Marcus Larson, är 34 år gammal, och har svallande kalufs och tämligen högt hårfäste. Stämningen har varit hög, stundom uppsluppen med supande och kvartettsång, men nu är maratonarbetet snart slutfört: att på tio timmar måla en tavla till Akademiska Föreningen som tack för det välkomnande bemötandet under hans utställning i huset några veckor tidigare.