Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Första konsolen stakade ut banan

Alexander Cederholm brinner för tv-spel och vill gärna slå hål på fördomar om att tv-spel är fantasilöst och isolerande.

På Spelens hus i Malmö håller en rad spelföreningar till under samma tak. Tv-spelsföreningen Mega är en av dem. Alexander Cederholm är ordförande i föreningen och har älskat tv-spel sedan barnsben. Det riktiga startskottet kom när han för första gången såg tv-spelkonsolen NES från Nintendo som sjuåring 1988. Det var kärlek vid första ögonkastet.
– Det blev vändpunkten. Då kände jag att jag ville se mer och lära mig mer, och började söka upp spelen. Jag gick till butiker och tittade på omslagen och lusläste reklambladen som skickades hem.
Han började läsa de speltidningar som fanns, på den tiden fanns det så få källor till information att han snabbt lärde sig de han hade utantill.
– Vi 80-talister är Nintendo-barnen. Idag har ungarna tillgång till så många olika spel, och kan få så mycket information hela tiden. Det är inte självklart att alla kan och är intresserade av ungefär samma saker som det var då. När jag pratar med en likasinnad jämnårig så har vi ungefär samma referenspunkter.
Vad det var Alexander Cederholm fastnade för är svårt att svara på. Först och främst för att det var kul att spela förstås.
– Sen var det en utmaning, även om jag gått ifrån det lite nu. Jag har inte så mycket vinnarskalle, utan jag föredrar när det är intellektuellt utmanande.
Men det var också de fantastiska världarna där spelen utspelar sig i som fångade honom, och förstås karaktärerna. Att tv-spel skulle vara passivt och fantasilöst känner han inte alls igen sig i.
– Man fyller i historierna runt spelet själv, och tar det vidare. Jag tecknade till exempel karaktärerna väldigt mycket när jag var liten. Jag designade banor och ritade brädspel och gjorde figurer i hårdpapp. Det blev lek i form av spel.
Ju äldre han blir desto bredare har hans engagemang blivit. Nu är han intresserad av allt runt omkring själva spelen också. Allt från spelmusiken till industrin och ägarförhållanden. Spelintresset gjorde också att Alexander började skriva mycket i olika forum, och så småningom ledde det till att han började skriva för och driva olika spelsajter.
– Sen dess har jag aldrig slutat skriva. Utan spelen hade jag antagligen inte varit så bra skribent och producent som jag är idag.
Tv-spelen har också, tvärtemot vanliga fördomar om att spelande är isolerande och ensamt, lett till nya kontakter och vänner. Där har spelföreningen Mega varit en viktig del.
– PC-spelare hade evenemang där de sågs, som Dreamhack, LAN-partyn (när man kopplar ihop datorerna och spelar tillsammans) och spelcaféer, men tv-spelare hade inget mer än internetforum. Vi kände vi ville ge en plats åt likasinnade, att det fanns ett behov.
I föreningen träffas de och spelar tillsammans, både med och mot varandra, eller att någon spelar medan de andra tittar på. De gör också mycket aktiviteter tillsammans utöver själva spelandet. Mega fyller en viktig funktion, menar Alexander Cederholm.
– Om du älskar spel men ingen av vännerna bryr sig kan det kännas jobbigt. Det är hämmande att inte kunna tala om det du älskar, då är det lätt att fastna i forum.Han berättar att många som kommer till föreningen och träffar andra med samma intresse känner att de hittar en ventil, att de beskriver det som att en stor sten fallit från deras bröst.
– De känner att här kan de vara sig själva och prata hur mycket de vill om spel utan att någon irriterar sig. Det är väldigt befriande. Det är därför vi finns, vi skapar gemenskap och sammanhang.

Alexander Cederholm

Familj: Mamma, pappa, lillebror och flickvän.
Gör: Ordförande i spelföreningen Mega.
Bor: Östervärn, Malmö.
Intressen: Tv-spel, skriva, popkultur, matlagning och kaffe.
Gå till toppen