Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Veganstaden Malmö

Maten tystar munnen men den säger också någonting om oss. De veganska alternativen blir bara fler och fler i Malmö. Varför? Och vad säger det om staden?

"Ta den här och se vad du kan göra". Dan Stielow, som driver den veganska butiken Astrid och Aporna i Malmö dumpade en stor klump smältbar sojaost på Sami Cherrys disk. Året var 2008.
Det förändrade allt, för den lilla pizzerian på Kirseberg.
Sami Cherry hade experimenterat med vegetariska köttsubstitut i ett par år men i och med den smältbara osten kunde han, som först i Sverige, börja göra veganska pizzor. Ryktet spred sig snabbt från blogg till blogg. Veganer från hela Europa började vallfärda till Pizzeria Algarve.
– Det här är annars ett jobb som man lätt kan bli less på. Man säger några ord till en kund, levererar en pizza. Från att ha jobbat med samma meny i flera år gick vi till att plötsligt hitta en ny värld där folk är så positiva, glada och uppskattande. Jag satt bara och väntade på människorna som skulle komma in, och vad de skulle säga, berättar han.
En av de första bloggarna som plockade upp nyheten om Algarve var Björn Gadd, som drev veganbloggen vegankrubb.se. Han flyttade från Sölvesborg till Malmö för 10 år sedan och blev vegan i samband med det. Redan då var Malmö en veganvänligare stad i jämförelse med andra platser, minns han, men säger att utvecklingen de senaste åren har gått snabbt.
– Algarve fyllde ett tomrum. På den tiden, runt 2008, mixade folk fortfarande majs med salt och bara: ”det är nästan som ost”. Plötsligt fanns åtta olika pizzor, med riktig pizzadeg i riktig pizzaugn. Inte bara en vegetariana utan ost. Algarve blev snabbt ett utflyktsmål för skånska veganer i klass med att åka till Falsterbo och bada.
Vegansk pizza går numera att hitta lite här och var i Malmö. På Belmondo på Amiralsgatan, Rex på Nobelvägen, Café Rondellen vid Folkets park, listan kan göras lång. Och klassiska falafelstället Jalla Jalla på Bergsgatan har sedan sju år tillbaka en gedigen veggie-meny med flera veganska alternativ.
Även om många veganer gärna frossar i snabbmat, som för att ta igen för alla år de har fått nöja sig med slemmiga sparrisar på tallriken, så finns det gott om annat att välja på. De klassiska veganhaken som Vegegården, Kafé Agnez, eller nyligen stängda Glassfabriken har de senaste åren fått sällskap av ställen som The Vegan Bar på Möllevången, Lotta Love café och acai på Davidshallsgatan, och Kao's på Föreningsgatan, för att nämna några. Konnässören som vill äta två-, tre- eller fyrarätters veganskt kan göra det på någon av stadens finare krogar och restauranger som i övrigt inte har vegansk inriktning: Kvarteret Åkern, Bastard, Smak, Bloom in the park, eller B.A.R. Bara man ringer innan.
Malmöföretaget Anamma som producerar och säljer vegetariska köttsubstitut blev förra året helt veganska efter önskemål från kunder. Det ledde till att försäljningen ökade kraftigt. Så kraftigt att de fick dra in på vissa produkter för att hinna med.
– Det säger en del om den veganska efterfrågan, resonerar Björn Gadd.
Han tror att det finns flera förklaringar till att de veganska alternativen blir allt fler, men att det framför allt handlar om att veganer har blivit en grupp som man kan tjäna pengar på:
– Jag tror att de från min generation som blev veganer av politiska skäl kring millennieskiftet har gått från att vara ströjobbare eller studenter till att nu ha andra ekonomiska förutsättningar. Och de har en vilja att lägga pengarna på mat, både i butik och på luncher, kvällar och restauranger. Går det att tjäna pengarna på veganerna, då börjar man erbjuda alternativ.
Camilla Bergvall och Erik Anderberg har ätit sig igenom stora delar av Skånes veganutbud. Bland de guidande inläggen på deras blogg skanevegan.se finns städer som Helsingborg, Lund, Kristianstad, Landskrona och Ystad representerade. På frågan om vilken stad som är bäst ur vegansynpunkt kommer svaret blixtsnabbt: Malmö utan konkurrens. Möjligen att Göteborg är på väg att komma ikapp.
Själva bor de i Lund men åker oftast till Malmö för att äta, och Kao's som serverar vegansk husmanskost är solklar favorit. Strax innan lunchöppningen möts vi i kön som har bildats utanför Kao's, på Föreningsgatan.
– Det händer saker i Malmö hela tiden. Vi hinner knappt gå igenom alla nya ställen som ploppar upp, säger Camilla Bergvall.
Erik Anderberg instämmer.
– När vi började blogga för tre år sedan försökte vi hitta guldkornen, för att berätta för andra att här kan ni få bra mat. Nu är det snarare så att vi har en lång lista med ställen som vi borde skriva om, säger han.
På Kao's innergård är lunchgästerna nästan exemplariskt diversifierade. En medelålders man i orangea arbetarkläder sitter ensam vid ett bord, en mamma med barn i barnvagn vid ett annat och ett yngre kompisgäng med tatueringar och piercingar vid ett tredje.
Camilla Bergvall flyttade till Lund från hemstaden Helsingborg för tre år sedan.
– I Helsingborg är det väldigt ensidigt. De vegetariska ställena som finns är hälsoinspirerade med raw food och så. Man riktar sig till en särskild målgrupp. Det finns inte den bredden som finns i Malmö. Här har falafelhaken veganska menyer men det finns också vegansk fine dining.
Likväl kommer den som googlar "best vegan cities in europe" eller "best vegan cities in the world" inte hitta mycket om Malmö men snarare få läsa en hel del om Berlin. För happycow.com är Berlin nummer ett, med sina 28 veganska restauranger. En skribent på dailymeal.com skriver imponerat att man i Berlin "kan få tag på en vegansk pizza under 10 euro". Veggiefocus.com listar Berlin som tvåa i världen och skriver att det "till och med" finns veganska supermarkets.
Men kanske är det inte så konstigt att de internationella vegansidorna inte har hängt med, för den veganska utvecklingen i Malmö har gått fort. Men vad beror den egentligen på?
Svaren är flera.
Vegantrenden i staden har sammanfallit med en nationell trend: intresset för hälsa och en hållbar utveckling fortsätter enligt Jordbruksverket att öka, lika så konsumenterna som vill köpa ekologisk, rättvisemärkt, närproducerad och miljömärkt mat.
Marianne Pipping Ekström, docent i sociologi vid Göteborgs universitet, har forskat om mat kopplat till kön och klass, efter devisen att "mat är mer än mat", för hon menar att maten säger någonting om samhället. Själv säger hon såhär:
– Mat är ett kommunikationsmedel och ett identifikationsredskap. Det är ekonomi, ekologi, sociala relationer, och maktrelationer.
Hon menar att utvecklingen i Malmö och hela Sverige har flera dimensioner. Dels pågår det en restaurangboom "utan dess like", dels har mat blivit ett kulturellt intresse på samma sätt som att vara intresserad av film eller teater.
– Det är en rad olika saker som verkar i samma anda, både det kroppsliga, att man blir vegetarian och vegan av hälsoskäl, och det ideologiska: att man gör det för att rädda jorden. Det är klart att då slår det ju igenom hårt.
Från första halvåret 2013 till första halvåret 2014 såg Axfood, som äger alla Willys och Hemköp-butiker i Sverige, en försäljningsökning på 40 procent på så kallat veggokött, från producenter som Astrid och Aporna och Anamma.
– Under de senaste månaderna har vi märkt en närmast explosionsartad utveckling med nära nog en fördubbling av försäljningen, säger presschefen Claes Salomonsson.
Dan Stielow som är vd för Astrid och Aporna som bland annat producerar veganska charkuterier ser också att efterfrågan ökar ständigt.
– Under de första mötena med kedjorna var de väldigt skeptiska till veganska charkprodukter. Nu finns de inne på Ica, Coop och Hemköp och efterfrågan går åt rätt håll. Vi har ett snabbmatställe i Köpenhamn också som går runt. Det hade varit helt otänkbart för några år sen.
Enligt Jordbruksverket är det ofta flera saker som samspelar när matkonsumtionen förändras: urbanisering, globalisering, och teknikutveckling till exempel. Befolkningsstrukturen spelar också in, för olika åldersgrupper i samhället tenderar att ha olika konsumtionsvanor. Forskningsresultat och rekommendationer från Livsmedelsverket kan också leda till ändrade konsumtionsvanor. Tidigare var det vanligare att beskylla vegansk kost för att vara näringsfattig. Idag vet man att det går att få i sig alla näringsämnen som vegan. Det är också anledningen till att Malmös skolor numera tillhandahåller vegankost till de barn vars föräldrar efterfrågar det, även förskolebarn.
Men mer då?
Malmö stad har sedan 90-talet arbetat målmedvetet för att svida om (eller byta varumärke) från "grå industristad" till kreativ och grön kunskapsstad. Den strävan är delvis en följd av att ekonomin har ändrat karaktär från att ha handlat om produktion till konsumtion, skriver Veselinka Möllerström i sin avhandling "Malmös omvandling, från arbetarstad till kunskapsstad", från 2011.
De är troligt att de många satsningar som har gjorts för att stärka stadens nya varumärke som "kunskapsstaden" har lett till att delar av Malmö har gjort en kulturell klassresa och att det är en av anledningarna till att de rediga arbetarmåltiderna delvis har bytts ut mot raw food och veganska burgare.
En bekant som bor i Sofielund, i närheten av Falsterboplan, sa en gång att hon och hennes sambo brukar jubla varje gång ett vegetariskt ställe öppnar i närheten. Det betyder, menar hon, att medelklassen kommer komma dit med sina plånböcker, att priserna kommer att stiga och för henne personligen: att hon kan tjäna en hacka när hon väl säljer sin bostadsrätt.
Men är veganism och vegetarianism bara den hälsomedvetna medelklassen med kulturellt kapital förunnat? Är ett nytt veganställe alltid ett tecken på gentrifiering?
När vi får mer pengar i plånboken är det faktiskt framförallt kött vi köper. Enligt Jordbruksverket har konsumtionen av kött i Sverige ökat med drygt 70 procent mellan 1960 och 2013. Den största ökningen har skett mellan 2002 och 2013, trots att vi vet allt mer om köttkonsumtionens effekter på klimatet.
Marit Stigson som sitter som ersättare i kommunfullmäktige för Fi i Lund och gör podden "Sa du Vegan?" med Truls Mårtensson tycker att kritiken som ibland blossar upp, om att veganism är ett medelklassfenomen, är orättvis och missriktad.
– För det första är det inte dyrt att vara vegan. Det är en myt vi kan slå hål på direkt. Många som argumenterar mot veganism förespråkar närproducerat kött, men det om någonting är ju en klassfråga! Man måste ju ha kulturellt och ekonomiskt kapital för att kunna få tag på det där "fina" köttet. Det politiska statementet som det är att vara vegan, är ju att reagera på medelklassens enorma konsumtion av subventionerat industrialiserat kött, för det är det som är problemet.
Veganboomen har kunnat hända för att "själva stämningen i Malmö är politisk", för att det finns en benägenhet att solidarisera med olika grupper, resonerar hon.
– Det finns så många människor som brinner för saker här och det kan nog hänga ihop med det faktum att även veganism som aktivism har kunnat få så himla bra fäste här. Inom Fi är det till exempel en självklarhet att vi kör veganskt.
Karolina Brobeck, tidigare innehavare av veganvänliga kaféet Chez Madame i Malmö har följt den veganska utvecklingen i staden på nära håll.
2002 jobbade hon på Miso, ett av Malmös första veganska lunchställen som låg där Govindas ligger idag fram tills stängningen 2005. Klientelen bestod av medelålders medelklass. "Möllanfolket" hittade inte dit, kanske för att priserna var höga, resonerar Karolina Brobeck.
– Jag har hört av gamla kockkollegor att fram till ungefär 2005 har det varit en sorts mat som har gällt: låga priser och stora portioner. Det är så malmöiterna har velat ha sin mat, typ. Nu händer det jättemycket på veganfronten, och har gjort det under många år. Det finns många ställen som kan laga veganmat riktigt bra. Men man kan också köpa superbillig veganmat. När jag var tonåring fanns det kanske två färdiga produkter i affären. Idag finns en uppsjö av grejer. Att se produkter varje dag gör att man blir lockad, och tillgängligheten gör det lättare för flera att välja att äta veganskt.
År 2008, samma år som Algarve började med vegansk ost, öppnade Karolina Brobeck kafé- och lunchstället Chez Madame tillsammans med sambon Tittie Åsberg. De hade som ambition att laga vegetarisk mat från grunden med många veganska alternativ. Planen var att hålla öppet ett år, men det blev tillslut till fem.
– Vi gick med plus, det gjorde vi. Det var fantastiskt roligt att få sådan kontakt med människor, speciellt med veganer. De är nyfikna och ger gärna feedback, mer än vad många andra gör.
Hon tror likt Marit Stigson att vegantrenden i Malmö framför allt är sprungen ur den starka vänsterkulturen bland unga vuxna på Möllevången. Men själva skälet till att det har kunnat rota sig och sprida sig i en sådan utsträckning tror hon beror på någonting mer:
– Det kan ha att göra med att Malmö är en sådan öppen stad, att det är därför veganismen har kunnat få plats just här. Jag tror att malmöbor känner i större utsträckning än andra att de har möjlighet att påverka sin stad. För folk går ju in på restauranger och säger "gör det här, jag skulle gilla det". Och det skulle inte få samma gensvar någon annanstans än i Malmö.
Gå till toppen