Aktuella frågor

Debattinlägg: "Det handlar om att lära av historien. Ansvaret ligger inte hos polisen."

Oavsett motiven bakom avhysningarna av EU-migranter i Malmö blir effekterna desamma som så många gånger förr. Fattiga romska grupper ställs längre utanför samhället och problemen fördjupas.
Ansvaret ligger hos politikerna, som måste agera för förändring när lagarna leder till meningslöst lidande.
Det skriver tio forskare.

Politiker påstår ofta att kommunala boplatser riskerar att skapa permanenta kåkstadsbebyggelser. Men kåkstadsbebyggelserna finns redan, och polisiära avhysningar flyttar bara runt dem i staden, skriver tio forskare.Bild: Albin Brönmark
Polisen förbereder sig nu på att avhysa de till stor del romska EU-migranter som vistas på Industrigatan i Malmö. Det är en tragedi som spelas upp. Fattigdom, rasism och diskriminering driver människor till Sverige för att tigga. Inget av detta försvinner genom avhysningar.
Ansvaret för att stoppa tragedin ligger inte hos polisen, som måste följa lagarna. Ansvaret ligger hos politikerna, som ska agera för förändring när lagarna leder till meningslöst lidande. Men från politiskt håll är tystnaden generande. Vare sig regeringen eller de politiker som styr Malmö har presenterat konkreta initiativ för att stoppa den spiral av utestängande som tragedin på Industrigatan är en del av.
Politikerna kan inte skylla på att de står inför en ny situation. Det som händer nu har hänt förr, och det har aldrig åstadkommit annat än mer utestängande. Fram till 1940-talet försökte kommunpolitiker hindra inflyttning av familjer ur resandefolket: invånare som hade kontakter med dem bötfälldes och hus som familjerna tänkte bosätta sig i köptes upp med skattemedel så att inflyttning omöjliggjordes. På 1950-talet motarbetade kommuner de statliga försöken att ge svenska romer rätt till bostad och skolgång. Det motiverades då som nu med samma argument:
Tänk om det kommer ännu fler? Tänk om de kostar för mycket? Och borde inte någon annan – staten, andra kommuner, andra länder – göra något innan vi själva agerar?
Dessa historiska händelser har dagens politiker varit flitiga att be om ursäkt för. Vitböcker har producerats och försoningsceremonier har regisserats. Det kostar nämligen ingenting att be om ursäkt för avhysningar som genomfördes för femtio eller sjuttio år sedan. Men det är som att det alltid uppstår hinder för att agera mot de avhysningar som sker här och nu. Det ger dagens svenska politik ett föga smickrande drag av hyckleri. Och det visar att de styrande ingenting har lärt.
Oavsett motiven bakom avhysningarna i Malmö blir effekterna desamma som så många gånger förr. Fattiga romska grupper ställs längre utanför samhället och problemen fördjupas. Så länge som den europeiska rasismen finns kvar, och så länge som romer behandlas som andra klassens medborgare och utsätts för förföljelser i sina hemländer, så länge kommer människor att resa till Sverige för att försöka skapa bättre liv åt sig och sina familjer. Detta faktum försvinner inte för att politiker blundar, moraliserar, ber om ursäkt för historiska övergrepp eller stjälper över ansvaret på polisen eller någon annanstans där det inte hör hemma.
Det finns andra sätt att agera på här och nu. Politikerna skulle kunna skapa någon form av kommunala boplatser eller härbärgen för EU-migranter, med tillgång till vatten, värme och sanitära anläggningar. Flera kommuner, däribland Lund och Karlstad, utreder just nu möjligheterna att göra just detta. Det är ingen långsiktig lösning, men det skulle bryta den spiral avutestängandesom låser fattiga romerien underordning som är mycket svår att bryta.
Om EU-migranter erbjuds acceptabla boplatser skulle polisen kunna ägna sig åt sitt egentliga uppdrag: att utreda allvarlig brottslighet. Och Sverige skulle komma ett litet steg närmare att tillförsäkra också romska EU-migranter några av de grundläggande mänskliga rättigheter som de flesta i landet tar för givna.
Politiker påstår ofta att kommunala boplatser riskerar att skapa permanenta kåkstadsbebyggelser. Men kåkstadsbebyggelserna finns redan, och polisiära avhysningar flyttar bara runt dem i staden. Det påstås också ofta att tiggeri inte får legitimeras eller permanentas. Men tiggeriet kommer att existera så länge som diskrimineringen och den sociala utsattheten i Europa gör det omöjligt för människor att försörja sig på andra sätt.
Det handlar om att lära av historien. Den exkluderingspolitik som länge har bedrivits har aldrig gjort annat än att fördjupa grundläggande problem. Det som har hänt kan inte göras ogjort, men idag skulle politikerna kunna göra annorlunda och sätta stopp för exkluderingsspiralen. Annars kommer de avhysningar som planeras på Industrigatan att upprepas gång på gång, och ridån kommer aldrig att falla för den tragedi som nu pågår.
Niklas Altermark, doktorand i statsvetenskap, Lunds universitet
Guy Baeten, professor i kulturgeografi, Malmö högskola
Martin Ericsson, forskare i historia, Lunds universitet
Mattias Gardell, professor i religionshistoria, Uppsala universitet
Erik Hansson, doktorand i kulturgeografi, Uppsala universitet
Monica Johansson, lektor i socialt arbete, Malmö högskola
Mirjam Katzin, doktorand i juridik, Lunds universitet
Carina Listerborn, professor i stadsbyggnad, Malmö högskola
Irene Molina, professor i kulturgeografi, Uppsala universitet
Maria Persdotter, doktorand i urbana studier, Malmö högskola
Gå till toppen