Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Schaffer spetsade storbandet

Janne Schaffer, Peter Ljung & Bobbe Big Band

Lunds stadshall 10/10

Janne Schaffer firar 45 år i branschen, Bobbe Big Band fyller 10.
Janne Schaffer öste på med Bobbe Big Band.Bild: Ted Johansson
Lördagens konsert blev en trevlig firarträff, byggd kring Schafferlåtar från större delen av hans karriär, i storbandsarrangemang.
Gitarristen öppnade med den tunga, bluesinpyrda "Halkans affär", ett av de minnesvärda spåren från Schaffers första soloplatta som 1973 gjorde en osannolik succé och kilade förbi både Abba och Ted Gärdestad på listan.
Bobbe Big Band är ett välfungerade storband från Lund, bra på bland annat bluesbaserad storbandsmusik med kluriga riff.
När storbandet nu satte tänderna i Schaffers musik hamnade resultatet ofta nära Steely Dans jazzfunkigare r&b. Orkestern hängde vältränat med i de snabba slingorna och tillförde låtarna tyngd och punch.
Vi fick bland annat Janne Schaffers Debussy-inpirerade ballad "Claire", "Blacken Boogie Blues" som var just det och hymnen "Norrland", där svenska folkmusikekon samsas med stämningen i "Den gode, den onde, den fule"-temat, men där Schaffers metalbetonade amok-löpning på slutet kändes lite väl våldsam och lätt malplacerad.
Gladstudsande "Proggdance" passade extra väl i storbandskavaj. Vänner och spelpartners hyllades; Björn J:son Lindh med både "Brusa högre lilla å" och tre andra Lindh-kompositioner, Ted Gärdestad med en instrumentalversion av "Jag vill ha en egen måne".
Den mångsidige Schaffer har förmågan att sätta ihop låtar av flera hållbara teman och att han alltid varit delvis bluesman ger hans bästa kompositioner en välbehövlig liten ruffighet. I Lund låg fokus mer på tryck och sväng än på syntsvävande, eteriska ballader och gitarristen Janne Schaffer är också som bäst när han öser på.
Solona byggs på ett växelspel mellan blixtrande löpningar och häng på långa toner och även om det skapar dynamik inom varje låt, så blir solona i längden för lika varandra. Efteråt minns man inga enskildheter, bara den återkommande solomodellen.
Schaffers stillsamt humoristiska mellansnack gjorde en sugen på ännu fler anekdoter från musikerlivet. Fast då hade förstås inte mycket musik fått plats.
Gå till toppen