Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Mooms i en glänsande drömvärld

Stormen

Moomsteatern. Av William Shakespeare. Bearbetning: Per Törnqvist. Regi: Olle Törnqvist. I rollerna: Birte Heribertson, Frida Schriver, Therese Kvist, Frida Andersson, Niclas Lendemar, Jörgen Darfeldt, Ronnie Larsson, Dennis Nilsson, Gunilla Ericsson, Luis De La Plaza Aguilar. Spelas tom 5/12.
Vid pianot sitter Prospera, en majestätisk kvinnlig version av Shakespeares hertig och magiker, och spelar så att människor och sagoväsen framstår som dansande dockor omkring henne. De silverglänsande draperierna runt scenen kastar tillbaka skeva speglingar av skådespelarna, för att i nästa ögonblick bli genomskinligt avslöjande.
Frida Schriver (Miranda) och Niclas Lendemar (Ferdinand).Bild: Bodil Johansson
Moomsteaterns uppsättningen av ”Stormen” är en slags spegelvärld av vår egen, eller en drömvärld. Det är perfekta förutsättningar för ensemblens medlemmar att briljera i. Allt det som i den vanliga världen uppfattas som skevt och avvikande blir här fullkomligt normalt och logiskt. Det här kan faktiskt vara den mest rationella uppsättningen av ”Stormen” jag sett. Och en av de vackrare, i skimrande magisk ljussättning och med pianospelet som ömsom stormande, ömsom böljande ackompanjatör.
De strandsatta högdjuren staplar vilset fram i sanden. Luftanden Ariels röst dånar ur högtalarna. Det nyförälskade paret trevar fumligt efter varandra.
Pjäsen är rejält omarbetad och kortad till sansade dryga timmen för att passa ensemblen, ett arbete gjort med omsorg, den ganska krångliga handlingen om Prospero, hans dotter Miranda, anden Ariel, slaven Caliban och de av stormen frambesvärjda besökarna, framstår definitivt inte som mer krånglig, tvärtom, den är drömlogisk.
Gå till toppen