Det surrar till i min ficka. Först en gång, två gånger, tre gånger, fyra, fem gånger. Jag befinner mig på Konsthallen i Huddinge, upptagen i ett samtal om Karin Boye, men det enträgna surrandet från telefonen distraherar mig. Det är nyhetsflashar från samtliga svenska dags- och kvällstidningar. Överst en från Sydsvenskan ”Flera skadade på skola”. Min hjärna kopplar blixtsnabbt ihop skadade, skola och Sydsvenskan och jag grips av några sekunders fasa – min dotter som går på högstadiet i Lund. Vad har hänt? Det visar sig vara ett våldsdåd på en skola i Trollhättan. Min dotter är utom fara. Jag kan andas ut. Det kan inte föräldrarna till barnen på Kronans skola.