Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nöje

Josefsson ger låtarna konturer av jazz

Helena Josefsson har sjungit hit­refränger åt Arash och varit Per Gessles sidekick. På nya soloalbumet spelar hon istället med jazztrion Kontur.

Nej, det är inte Robert Smith och det är inte ens hans frisyr – även om det är bra nära. Däremot gör Helena Josefsson The Cures och Robert Smiths låt "Close to Me" på skivan hon spelat in med jazztrion Kontur.Bild: Martin Josefsson
"Happiness" är inte bara en skivtitel, det är också ordet för hur Helena Josefsson känner när hon lyckas förena sådant hon älskar: jazzen, den befriade sången och några favoritlåtar. Ska man göra något personligt av låtar som starkt förknippas med The Cure, Duran Duran, Lana Del Rey, Dusty Springfield, Velvet Underground och Dolly Parton gäller det att hitta ett forum där man kan röra sig obehindrat.
Detta forum, detta förhållningssätt, är för henne jazz.
– Det finns ett fint improvisations­element i jazz som jag försökt föra in i popen, inom ramarna för mitt band Sandy Mouche, men det har visat sig svårt. Men nu har jag hittat ett sammanhang som verkligen bygger på improvisation, säger hon.
Och hon har mera gott att säga:
–  Jag har alltid velat ha tid på mig i låtarna – och tid för att ha ha tyst i låtarna också, så att man själv och den som lyssnar ska få chansen att hitta känslan. Det får man gott om i jazzen, men när man spelar pop är det nästan en förutsättning att låtarna ska fungera i radio och därför inte ska vara så mycket mer än tre minuter långa.
Hon har spelat in tillsammans med trion Kontur: en erfaren men fortfarande ung och väldigt vidsynt trio med rötter i jazzen. Sättningen är traditionell: kontrabas, jazzbatteri, ett robust piano. Gästmusikerna spelar sax och tvärflöjt. Men låtarna kommer från andra håll: det är huvudsakligen pop, företrädesvis från det 1980-tal då Helena Josefsson var barn.
Tvättäkta jazz­standards har hon ofta sjungit på fester, men nu ville hon ta fasta på annat:
– Jazzen har ju ända från början också handlat om att ta låtar som är aktuella och tolka dem. Jazzstandards är ofta poplåtar i grunden, men de låtar jag valt kommer från en senare epok.
Hon kan uppfattas som en novis, men gick faktiskt på jazzlinjen på Skurups folkhögskola innan hon valde popen - delvis på grund av en sprudlande livs- och popbejakande förälskelse, delvis kanske i missuppfattningar om vad jazzmusiker egentligen gick för. Hon upplevde en uppvisningsmentalitet, och den hade hon svårt för.
– När jag var yngre trodde jag att man som skolad musiker inte kunde sluta att spela även när det inte behövdes fler toner. Men det har jag ju märkt att det inte stämmer: de som är riktigt bra kan stänga av flödet när de vill, för att bereda plats för en känsla.
Den handlar förstås om mognad. Den dag Yngwie Malmsteen växer upp kanske han också börjar spela musik istället för tonflöden. En riktig musiker kan lägga band på sig, lyssna in och göra musik också av pauserna.
– Precis. Bara för att man är glad behöver man inte spela gospel. Bara för att man är virtuos behöver man inte alltid visa hur duktig man är.
Det jazziga i Helena Josefssons och Konturs tolkningar finns ofta i de harmoniska färgningarna, där pianistens Olof Löfgrens återhållsamhet är viktig. Istället för att ge hela färgspektrat väljer han sparsamma fingersättningar som tvingar lyssnaren att själv fylla i.
– Han kan vara respektlös också, nästan som om han snubblar på tangenterna. I "You Don't Have to Say You Love Me" har han ändrat ackorden helt, vilket ger ett helt annat uttryck till en väldigt känd låt. Det är kul!
Albumet innebär också en återförening med Magnus Tingsek, som hon spelade med som ung. De gör en duett i Burt Bacharachs "What the World Needs Now" som hon omvandlat till "Det vi saknar nu (i världen)".
– Jag hade en klar bild av hur låten skulle låta, och hur han skulle passa in. Jag sålde in den till honom som "något i stil med D'Angelo" – det visste jag att han skulle nappa på. Och jag visste att det skulle bli skitbra.
Detta är inte den enda låt hon översatt, men en del andra låtskrivare har varit snålare med att ge sitt tillstånd. Prince, till exempel. Och Beyoncé. Hon har satt sina svenska ord till både "I Would Die 4 U" och "Halo".
– Men inget hindrar mig från att sjunga dem live.

Helena Josefsson

Albumet "Happiness" är ett samarbete med trion Kontur som består av Olof Löfgren, piano; Kristian Rimshult, bas; Andreas Baw, trummor.
Har i studion sjungit med alla från Arash till The Ark, utan att riktigt skylta med sitt namn, men har på allvar skaffat sig ett internationellt följe genom sina insatser bredvid Per Gessle och bakom Roxette. Till releasekonserten i Malmö i veckan kom tyska, polska och ryska fans.
EMI gav ut hennes båda första soloplattor. Dessutom uppträder hon med sitt indieband Sandy Mouche.
Gå till toppen