Aktuella frågor

Debattinlägg: "En experimentell politik kan genom självständiga fristäder leda till att flyktingar lättare kan komma ut på arbetsmarknaden"

Autonoma fristäder bör upprättas i Sverige. Där kan radikalt annorlunda politik testas och utvärderas. På så sätt får man fram information om vilka åtgärder som leder till välstånd.
Det skriver tre medlemmar i föreningen Svenska fristäder.

Dagens Sverige verkar inte vara redo för att ta emot tusentals flyktingar varje vecka. Dels råder det en enorm brist på bostäder, dels saknas det jobb som flyktingar kan ta.
År 2013 var bara 51 procent av de invandrare som bott i Sverige i fyra år sysselsatta, för dem som bott här i femton år var motsvarande siffra 65 procent. Det kan jämföras med att 80 procent av inhemska invånare i samma ålder förvärvsarbetar. Allt enligt statistik från SCB.
Problemen på bostadsmarknaden behöver inte bestå. Det går att bygga mer, så alla får en egen lägenhet. Ett antal kinesiska städer, som Shanghai och Shenzen, växte under en tioårsperiod snabbare än vad Sverige gör med dagens inflöde av flyktingar.
De problem som finns på den svenska arbetsmarknaden behöver inte existera. Mellan 1944 och 1970 integrerades flyktingar från Norden och Östeuropa väl i det svenska samhället. Låg utbildning måste inte vara ett hinder för att få jobb i ett rikare samhälle; en av de rikaste städerna i världen, Singapore, har drygt en halv miljon lågutbildad utländsk arbetskraft och mindre än 2 procent av dem är arbetslösa.
För att de problem vi pekar på ska kunna lösas krävs politiska förändringar.
Den senaste tiden har ett antal förslag presenterats när det gäller vilken väg Sverige ska ta för att uppnå bättre integration och ökat bostadsbyggande. Låt invandrare tjäna 500 000 kronor utan att betala inkomstskatt; ge dem mer stöd till utbildning och skärp diskrimineringslagen; sänk lägstalönerna; låt hus byggas tillfälligt med färre regler, samt att staten ska involvera sig mer i bostadsbyggandet.
Det är lätt att sikta in sig på enbart ett av förslagen och försöka göra det till verklighet. Men då missar man att testa de andra och se om en annan politik fungerar bättre. Därför bör autonoma fristäder upprättas, där radikalt annorlunda politik kan testas. Genom att testa flera förslag småskaligt får man fram information om vilka som leder till välstånd.
Fristadstanken är inte ny. När industrialismen låg i startgroparna lät Gustav III göra Eskilstuna till en fristad, för att testa idéerna om fri konkurrens. I Kina lät Deng Xiaoping göra om småstaden Shenzhen till en speciell ekonomisk zon, för att testa kapitalism, och staden växte hundrafalt. Över hela världen har flera länder prövat att testa ny politik i små områden och senare spridit vidare politiken ifall den visat sig fungera väl.
Fristäder kan upprättas genom att en förening eller företag köper upp ett landområde där de avser att testa en ny politik. De måste erkänna vissa grundläggande friheter i sin konstitution, ha godkännande från alla som bor på området och ingå ett avtal med staten om hur eventuella konflikter ska lösas. Vissa säkerhetsmekanismer behövs men annars råder självstyre. Ekonomiska frizoner, som är snarlika fristäder, har kunnat locka till sig tiotals miljoner dollar i investeringar i deras första faser, så det lär finnas många som vill investera i liknande projekt i Sverige.
Vår tanke är att frizonerna ska vara små som byar eller städer och att det är bara där nya förslag testas. På så sätt blir de politiska åtgärderna också frivilliga, inga projekt stöttas av staten och ingen ska tvingas att delta i experimenten.
Vi skriver “experiment”, men i de flesta fall lär fristäderna utgå från beprövade koncept. Ett lovande exempel är byggreglerna i Hong Kong fram till 90-talet. Då behövdes enbart 30 dagar för att undersöka om en byggnad skulle vara tillräckligt säker. Om byggnaden användes för något annat än vad som var vanligt i området krävdes undersökningar i högst 90 dagar till innan bygglov beviljades. Ett annat exempel är arbetsmarknaden i Schweiz, där arbetslösheten varit hälften så hög som i Sverige. Där finns ingen minimilön och fack eller arbetsgivarorganisationer kan inte tvinga andra att följa deras lägstalöner. Dessutom finns där ytterst få regler när det gäller att anställa någon.
Om den politik vi pekar på genomfördes skulle nog ett flertal fristäder bildas i närheten av större städer. Några skulle snabbt växa och bli stora, liksom Shenzhen som gick från fiskeby till metropol på 20 år, delvis tack vare invandring av lågutbildade bönder. Med ett flertal sådana områden, fast med ännu bättre politik för att integrera flyktingar, skulle Sverige vara mer än redo för att ta emot 500 000 flyktingar om året.
Carl Jakobsson
Niklas Wiklander
Niclas Wennerdal

SKRIBENTER

Carl Jakobsson är fil. kand i ekonomi och programmerare.
Niklas Wiklander är maskiningenjör och egenföretagare.
Niclas Wennerdal är doktorand i teknisk fysik.
Gå till toppen