Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Inge Knutsson

Översättaren Inge Knutsson, Knislinge, har avlidit i en ålder av 67 år. Hans närmaste är hustrun Viveca och barnen Esbjörn, Josefin och Rasmus med familjer.

Det är inte mycket att orda om: Inge Knutsson var vår främste översättare av nordisk skönlitteratur. Kvantiteten var stor med över hundra titlar sedan debuten i början av 1970-talet, kvaliteten i särklass.
Det är en vanlig uppfattning att det viktigaste för en översättare är att närmast till fulländning behärska det språk han översätter från. Ingenting kunde vara felaktigare. Långt viktigare är att väl behärska det språk man översätter till.
Inge Knutsson var förvisso en överdängare i såväl danska, bokmål och nynorska som isländska och färöiska, men framför allt var han en svensk stilist av rang. Han var begåvad med absolut språkligt gehör och därmed oförmögen att skriva en enda mening som klingade falskt. Hans prosa var enkel, ren och klar – det som verkar så lätt men är så svårt.
Med sin egen språkkänsla som grund var han väl rustad att tolka nordiska författare av de mest skilda slag. En gynnsam slump ville att jag var redaktör för omkring en femtedel av Inges översättningar, och jag blev den förste som fick läsa verk av bland andra Guðbergur Bergsson, Kjartan Fløgstad, William Heinesen, Jan Kjærstad och Arthur Krasilnikoff på svenska. Det var en fröjd.
Samarbetet mellan redaktör och översättare kan vara en delikat historia, men i likhet med alla som verkligen kan sina saker var Inge helt prestigelös och godtog utan vidare välmotiverade ändringsförslag. Vi blev vänner för livet.
Den som skriver bra måste läsa mycket, och Inge läste kopiösa mängder, för det mesta fem sex böcker parallellt. Ofta en av den ständige följeslagaren Vilhelm Ekelund, aldrig någon av det av tidningarna just då upphaussade unga amerikanska geniet. Tiden gav honom alltid rätt.
En viktig röst i vår litteratur har tystnat, men Inge Knutssons översättningar lever vidare, lika städsegröna som växterna i hans och Vivecas sagolika trädgård.
Gå till toppen