Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

”Polisen vill försöka trötta ut oss”

Tidsfristen för EU-migrantlägret i Malmö har gått ut. Slagord varvas med musik och dans -och rykten om att polisen är på väg.
– Jag tror att ryktena sprids för att polisen vill försöka trötta ut oss, säger volontären Catalan Mihai.

På måndagseftermiddagen hade ännu inga poliser synts till trots att tidsfristen för lägret gick ut i söndags. Ett hundratal frivilliga har förberett sig för en anti-våldsdemonstration om polisen kommer.
De står armkrok med de boende vid entrén till lägret och dansar till musiken.
– Jaha, där dansar de och har trevligt. Men de måste ju ut. Hur länge har de bott där egentligen? undrar en kvinna som passar på att ta vägen förbi efter att ha handlat i närheten.
En bit ifrån demonstranterna står en samling män. De gå fram och hivar över ett plakat med texten ”Stoppa avhysningen” över staketet. Stämningen blir hetsig innan de motas bort till sin kant.
Inne i lägret blandas oro med förväntan. Några volontärer går runt och delar ut kex. Anneli Lundgren, diakon, står i gul väst märkt Svenska kyrkan. Hon planerar att stanna under måndagen och tisdagen.
– Vi är här som observatörer. Folk är förtvivlade. Även om vi har svårt att förstå varandra på grund av språket så känns det viktigt att vara här.
Stödgrupper har hållit vakt i lägret hela natten. Catalan Mihai är en av de frivilliga på plats. Han har hjälpt EU-migranterna dagligen det senaste året — både med praktiska saker, men främst som tolk.
– Jag känner mig hoppfull. Det är år 2015, inte 1800-tal. Malmö kommun borde vakna till och se verkligheten för de här människorna.
Han är kritisk till att skattepengar läggs på att en avhysning istället för att lösa boendesituationen för EU-migranterna.
– Det blir ännu värre om de hamnar på gatan.
Läs mer: Snårig process bakom tömning av migrantlägret
En del av EU-migranterna har lämnat lägret under helgen. Femton personer har övernattat i kommunens evakueringsboende. En av dem som är kvar är 22-åriga Isabel. Hon visar till det provisoriska skjul där hon bott det senaste året. Hon hade inrett sina få kvadratmeter med tavlor och blommor och ursäktar att det inte är så fint längre. Nu har hon lagt ner allt i väskor. Utom hoppet om att få stanna.
– Jag har ingenstans att ta vägen annars.
En bra dag kan hon få uppåt 150 kronor när hon tigger på gatan. Pengar som hon hoppas ska ge hennes barn, 5 och 8 år gamla, ett bättre liv. De är kvar i byn Târgu Jiu i Rumänien.
– Jag är här för mina barns skull. Jag skulle vara den lyckligaste kvinnan i världen om mina barn får det bättre än jag haft det.
Gå till toppen