Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Minnet är kort. När Frankrike tömde romska läger rasade ledarsidorna.

Så utrymdes det till slut, lägret på Sorgenfri. Det var lika traumatiskt som oundvikligt.
Måndag morgon, sista dagen i Sorgenfrilägret i Malmö.Bild: Peter Frennesson
Mediebevakningen har varit intensiv och det är bra: äntligen kommer frågan om de europeiska romernas villkor upp på dagordningen.
Det var aldrig avsikten med EU:s fria rörlighet, men det har blivit effekten. Romer som idag kommer till det rika Europa och lever i läger bär vittnesbörd om århundraden av utstötning och övergrepp. De har velat ta en chans när EU slog upp ett lufthål. Men någon permanent uppehållsrätt lär de inte få med mindre än att de får långsiktiga arbeten, och asylskäl har de inte.
De är inlåsta med medborgarskap i länder som Rumänien och Bulgarien, som uppenbart diskriminerar dem så kraftigt att de föredrar att bo i skjul på en industritomt framför att stanna där de vuxit upp. I boken ”Vi kallar dem tiggare” berättar Aaron Israelson och Rola Brentlin att mindre än hälften av Rumäniens romer har en försörjning. Var fjärde vuxen är analfabet. De flesta lever i läger inte så olika det på Sorgenfri.
Dessa människors armod syns nu framför våra ögon, och det har utlöst en mångfald av reaktioner. På svenska ledarsidor har opinionen svängt rejält. När Frankrike 2010 tömde romska läger och utvisade tiotusentals till bland annat Rumänien och Bulgarien rasade de stora tidningarnas ledarsidor mot det inhumana i detta. När något liknande utspelar sig i Sverige är det annat ljud i skällan. I Expressen går numera den privata äganderätten först. Dagens Nyheter, som 2010 talade om ”en skam för Europa”, konstaterar nu att det är rätt att riva lägret i Malmö och att Sverige inte kan ta ansvar för alla länders utsatta medborgare.
De svenska kommunerna har reagerat med handfallen ambivalens: hjälpa eller avskräcka? Kommunrepresentanter har gång på gång förknippat de hitresta romerna med smuts, nedskräpning och allmänt obehag. Retoriken bär ett synnerligen olustigt eko från den gamla onda tid när det talades om ”zigenarplågan”. Den som tvivlar rekommenderas att läsa regeringens vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet och jämföra med citat från de senaste årens tidningsartiklar. Lawen Mohtadis och Gellert Tamas film ”Taikon” är ett annat tips.
Men det finns ljuspunkter. Jag känner människor som helt privat går en runda med pengar, mat och varma kläder varje vecka. Se på engagemanget för Sorgenfrilägret. Det har bildats nätverk och föreningar.
Att Rumäniens konsul kommer till Malmö, och att Sveriges och Rumäniens regeringar kommunicerar, är också positivt.
Men det är också nödvändigt att det rika Europa visar anständighet. Fattiga EU-migranter måste garanteras drägliga bostäder här. Och varför inte överväga om länder som exempelvis Sverige, Danmark, Tyskland och Frankrike kan låta några tusen av dem stanna och åtnjuta de rättigheter som du och jag tar för givna? En gnutta positiv särbehandling efter århundraden av negativ vore verkligen på tiden.
Gå till toppen