Kultur & Nöjen

Skräck på däck

Mats Strandberg

Färjan. Norstedts.
En ensam kvinna i sjuttio-årsåldern, två tolvåriga kusiner som börjat växa ifrån varandra, en avdankad schlagerstjärna, en man som ska fria till sin kille, ett par kvinnor på sup- och knulltripp – det är bara en liten del av persongalleriet i Mats Strandbergs skräckroman ”Färjan”. Skiljer ut sig gör ett lite konstigt barn och hans lika egendomliga mamma. Vilka är de, och vad har de för ärende?
Mats Strandberg debuterade med romanen "Jaktsäsong" 2006.Bild: Henric Lindsten
Genren är visserligen skräck, men stora delar av berättelsen framkallar snarare en krypande känsla av obehag, mer än det där snabbt isande.
Mats Strandberg är oerhört driven som författare. Anlagen fanns där redan tidigt i karriären, och sedan blommade han ut ordentligt tillsammans med Sara Bergmark Elfgren när de båda skrev Engelsforstrilogin tillsammans. Hans språk är mer effektivt än vackert, precis som det ska vara här.
Själva färjan är av Finlandstyp och innan helvetet brakar loss hinner vi bekanta oss ordentligt med huvudkaraktärerna i kapitel som serveras som korta klipp och ständigt växlar perspektiv. Personteckningen är kärleksfull men ändå brutal ibland, och jag får associationer till när jag för några år sedan slukade Hans Gunnarssons noveller enligt löpandebandprincipen. Det är framför allt när det handlar om människors tristess och deras oförmåga att nå varandra som det riktigt bränner till.
Begränsningen i både rum och tid koncentrerar spänningen när de männi-skor vi nu hunnit komma ganska nära plötsligt utsätts för akut fara. En blodsmitta sprids med kedjebrevshastighet på den lite slitna och bedagade färjan, och efter några timmar är det omöjligt att veta vem som är garanterat frisk, och vem som är smittad. Det tar väldigt lång tid innan någon verkligen sätter ord på vad det handlar om, och när det till slut görs är det den brådmogna tolvåringen Lo som uttalar ordet: vampyrer.
”Färjan” är ett drama utan självklara hjältar. Här finns ingen klassisk uppdelning mellan onda och goda, eller jagad och jägare. Hoten kommer överallt ifrån och även den man inte tror det om kan tänka gott. Det gör ”Färjan” till en mångbottnad skräckis, perspektiven skiftar ständigt och som läsare tvingas man gång på gång fokusera om. Och i botten ligger såklart frågan: Ska farkosten nå finsk hamn och skicka vidare kaoset ut på fastlandet eller händer det något omvälvande innan dess?
Intressant är också hur de allra flesta som förvandlas till vampyrer smälter in i den stora massan – blir delar av en anonym mobb som drar runt och bara suktar efter nytt, färskt blod – medan ett par stycken liksom blir klarare och starkare versioner av sig själva. När deras personligheter lyckas styra de monster de förvandlats till förstärks både det negativa och det positiva de från början bar med sig.
Alltså en roman med hög spänning och med substans, inte bara utsplattad hjärnsubstans även om det också givetvis förekommer – det är rätt geggigt på sina ställen. Men på köpet får man också en dos civilisationskritik när livet på färjan skildras med trängseln vid bufféborden, den orimliga fyllan och taxfreementaliteten.
Gå till toppen