Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nord & Francke

Boken som får mig att vilja osäkra min tantsvettspistol

Det är krispigt. Det är ”nordiskt bärbart”. Det är dödstråkigt.Bild: Emma Svensson.
Låt mig prata lite om Säker stil av Ebba von Sydow och Emilia de Poret. Jag visste nog på förhand att den inte var för mig. Nu har jag läst den och kan konstatera att den absolut inte var för mig. Detta är en bok för tjejer som vill se ”skandi-chic” ut och som får en fontänorgasm när de hittar DEN ljusgrå kashmirtröjan. Som ”lånar hans tröja” att ha över den krispigt vita skjortan och skinnbyxorna. Jag förespråkar en mer osäker stil. Vi återkommer till detta.
Först lite om författarna:
Jag har alltid haft ett i grunden gott öga till Ebba von Sydow, som numera främst är programledare i TV4. Jag gillar hur hon har byggt sin karriär på att  uppvärdera tanter och tyger. Hon har också kombinerat karriären med moderskapet, blivit hårt åtgången för det men lyckats folkbilda sina bloggföljare i grundläggande feministiska värderingar. Numera är det en annan ton i kommentarsfältet, tack vare tålamod och hårt arbete. Hennes intervjuer med kungligheter kan man ha åsikter om, men det har inte jag. Hon har ju aldrig marknadsfört sig som en hårdnackad journalist. Uppdraget är att mysa till det vid lägerelden, och det är hon bra på.
Foto: Jonas Ekströmer/TT.
Emilia de Poret har jag ingen vidare uppfattning om. Jag vet att hon har gjort musik och anlitas som modeexpert av TV4. Jag har googlat mig till att hon är dotter till en riskkapitalist och gift med en schweizisk greve (som har grundat ett företag som ”investerar i buyout-fonder med nordiskt fokus”, vad det nu betyder, är inte så bevandrad i den branschen.) Kort sagt, hon är stenrik.
Och även om Ebba von Sydow har en något mer modest bakgrund så är hon ju inte direkt arbetarklassTidigt i boken berättar också författarna om hur de båda har ”tillbringat barndomarnas somrar på Marstrand”. Det är en bisats som ringar in den här boken väl. En annan är när de beskriver hur de fann varandra i mammagruppen där de hade liknande sminkning:
Rouge, concealer och läppbalsam, kanske lite mascara som enda makeup.
Det här är, från mitt perspektiv, en handbok för den diskreta, fläckfria kvinnan som aldrig skrattar för högt eller äter för mycket. Som aldrig vill känna sig felklädd.
Det är också en bok som andas blondhet. Författarna återkommer gång på gång till det ”nordiskt bärbara”. Skandi-chic är ett annat ord för stilen som enkelt kan shoppas på Åhléns city, bara den rätta mängden tusenlappar följer med på rundan.
Och om och om igen rapas samma rekorderliga varumärken upp. Vi kan dem nu, vid det här laget: Acne, Rodebjer, Dagmar, Filippa K, Hope, Whyred. Det är inte det att dessa designer inte gör plagg som är åtråvärda också för någon som jag. Men att köpa sig en vardagsuniform från topp till tå utifrån dessa tråksnyggmärken, vad  finns det för stilsäkert i det? Den här boken hyllar det som är absolut sämst med gatumodet i Sverige: konformismen. Det grå och det svarta. Rädslan för mönster och galenskap.
Vid ett tillfälle nämner de Vivienne Westwood, men urskuldar sig genast: De håller med henne om hennes tips när det gäller att köpa mindre och välja klokt, men hon har ju inte så mycket ”skandinavisk stil i sitt kreativa skapande”. Nej, tack gode gud för det, Vivienne!
Luca Bruno/AP.
Jag behöver ingen handbok för att lära mig att sätta ihop en outfit med hjälp av Stan Smith-sneakers, jeans och en vit skjorta. (Och, för en mer festligare look, ha ett par ”ombytesskor” (pumps) i skinnväskan.)
Bokens snyggaste bild. Tänk om de fördjupat sig mer i gamla kläder?Bild: Emma Svensson.
Naturligtvis finns här också ett kapitel som behandlar slit-och-släng-konsumismen (en bok om kläder 2015 kan ju inte inte ha med en sådan brasklapp). Denna klädkonsumtion som Ebba von Sydow en gång var portalfigur för på Expressen Fredag, men som hon nu har lagt bakom sig. Köp inte för billigt, skriker boken. Hellre få plagg, valda med omsorg.
Här hade de kunnat fördjupa sig en del i vintagevärlden, inte minst med tanke på att de utnämner sig själva till vintagefantaster. Men bara 6 av de 187 sidorna behandlar återvunnen stil.
Målgruppen då, vem är det? Kanske är det vill ha!-generationen från modebloggarnas begynnelse som nu har blivit 30-plussare med god ekonomi och en förkärlek för ull och siden och som vill ha tydliga uppmaningar:
Stoppa in håret för en mer nonchalant look. (Kort hår finns ju inte på kartan). Gå gärna barfota i pumps en bra bit in på hösten, det är snyggare. Glöm inte de personliga accessoarerna, till exempel kan det vara en idé att låta göra monogram i lädret på datorfodralet. Kortkort är sällan en bra idé efter 30.
Ebba von Sydow och Emilia de Poret skriver inledningsvis att de vill ta med läsarna på en rolig resa.
Förlåt mig, men tillåt mig att kasta huvudet bakåt och gnägga i minst en kvart tills jag stannar upp och konstaterar: Mäh – det är väl inget som är roligt med det här? Bilderna på basplaggen (bland annat randig tröja, skinnjacka, stilren kappa, den lilla svarta, boots och ett par ”Wayfarer”) får mig att vilja krypa ihop i fosterställning och lägga en färgglad, osmaklig poncho från Peru över mina ben.
Detta är som att läsa en samling Ribbing-krönikor riktade till min garderob.
Och min garderob gör härmed revolt, den samlar sig till kamp med begagnad polyester och billiga paljetter. Jag vill aldrig mer ta på mig Gretan. Jag vill ha gul ögonskugga, narrmössa och plastörhängen varje dag.
Vem säljer leopard-fuskpälsar? Jag ska matcha den med allt djurmönstrat jag kan hitta. Den säkra stilen får mig att vilja osäkra min tantsvettspistol.
Följ Nord & Francke på Instagram!
Och här finns vi på Facebook!
Gå till toppen