Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Mycket arbete går förlorat varje gång ett läger rivs

Fransmännen har en mångårig erfarenhet av att köra in bulldozern i romläger.
Bild: Foto: arkiv
Med varierande resultat.
Enligt fransk lag ska alla kommuner med fler än femtusen invånare ställa en tomt till förfogande för kringresande människor. Där ska det finnas dricksvatten och sanitetsinrättningar. I praktiken är det bara en tredjedel av kommunerna som lever upp till det kravet, enligt romska föreningar. När de finns ligger de ofta så långt i utkanten av kommunerna som möjligt.
Bland de franska väljarna finns det dessutom en rejäl grogrund för röstfiske för en politiker som vill visa att hen har hårda nypor i hanteringen av kåkstäder. Häromåret visade en opinionsundersökning att 93 procent av fransmännen anser att romer har svårt att integrera sig i det franska samhället.
Hårdast ut mot romerna gick den förre högerpresidenten Nicolas Sarkozy. 2010 basunerade han ut att alla illegala romska läger skulle raseras. Att två tredjedelar av kommuner inte följde lagen var ett mindre problem för honom. Kravallpolis skickades in i lägren under stora medieuppbåd. Bulgarer och rumäner fick ett par tusenlappar i fickan för att skickas tillbaka till sina hemländer i Schengenzonen.
– Det räcker ungefär till att betala en bussbiljett tillbaka och en smörgås, förklarade en rom för Sydsvenskan.
Politiken blev en kostsam och ofta inhuman mediecirkus där människor flyttades fram och tillbaka över gränserna. Hjälpföreningar kritiserade – och kritiserar än idag - att för vare läger som rivs är det ofta långa månader av arbete som förstörs i kampen att få in barnen i en så vanlig skolgång som möjligt.
När den franska vänstern vann presidentvalet 2012 skulle det bli ändring, lovade president François Hollande.
Hans dåvarande inrikesminister – och idag premiärminister – Manuel Valls fortsatte i Sarkozys tradition. Han hävdade att romer inte kan integrera sig i det franska samhället och därför bör utvisas. Samtidigt gjorde regeringen upp med flera romska organisationer om en ny integrationspolitik. Inga läger skulle få rivas utan att en permanent lösning för ett anständigt boende först tagits fram av myndigheterna. Det är ingen underdrift att säga att de lösningarna ofta haltar.
I en kranskommun till Paris har man försökt skapa en form av hårdreglerat boende för romer. Av kritikerna liknas det vid en form av lyxreservat. In- och utgående kontrolleras på grund av rädslan att fler skulle bosätta sig där.
Frankrike har också försökt sätta press på främst Rumänien för att de ska ta ansvar för sina fattigaste medborgare. På sommarhalvåret patrullerar rumänska poliser sida vid sida med franska poliser på Paris boulevarder.
Den ofta hätska stämningen i debatten kring romska kåkstäder har lett till flera tragedier. 2014 vägrade en borgmästare att begrava en romsk bebis i kommunen under förevändning att föräldrarna inte betalade kommunalskatt.
I Marseille gick ett medborgargarde 2012 till attack mot ett romskt läger och satte eld på det. I ett annat läger slogs 2014 en rom nästan ihjäl av grannar från hyreshusen intill. Den unge mannen hittades i koma i en shoppingvagn utmed en landsväg.
De enda åtgärderna som har gett resultat har alltid skett i det tysta – som i en liten stad utanför västfranska Nantes - med ett enträget socialt arbete och ömsesidiga krav. Att få vara i skuggan av strålkastarna är ett krav för en sådan politik.
Gå till toppen