Per T Ohlsson

Per T Ohlsson: Stollar, kufar och ufon

”Konspirationsteorier har en allt bördigare jordmån i Sverige.”

Sverige överväger att ansluta sig till Natos center för strategisk kommunikation, Stratcom, beläget i Lettland. Det är tämligen odramatiskt mot bakgrund av ett allt djupare och numera öppet samarbete med en försvarsallians som vi förlitat oss på i över sextio år.
Planerna speglar en växande vaksamhet mot propaganda och desinformation från i första hand Ryssland, som systematiskt sprider lögner och fabrikationer, till exempel om kriget i östra Ukraina och förra årets nedskjutning av ett malaysiskt passagerarplan, MH17, med en ryskproducerad robot. Samtidigt satsar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, på att stärka försvaret mot informationsattacker.
Sveriges resolute försvarsminister Peter Hultqvist (S) har drabbats av denna smygande ryska kampanj. På basis av ett förfalskat brev från försvarsdepartementet utmålades han som ansvarig för en påstådd export av artilleripjäser till Ukraina. Brevet spårades till Sankt Petersburg. ”Man blir förbannad”, säger Hultqvist på sitt karakteristiska klarspråk. (DN 28/10)
Masspridda lögner är en av baksidorna med den annars befriande informationsrevolutionen. Kombinationen av internet och allt fler mediekanaler, från Facebook till statsstyrda ”nyhetstjänster” som ryska Sputnik, har på ett dramatiskt sätt ökat möjligheterna till manipulationer och ryktesspridning, ofta av konspirationsteoretisk karaktär. Effekten förstärks av ett fenomen som kallas ekokammare, eller bubblor: på nätet kan man isolera sig från alternativa förklaringar genom att uteslutande söka sig till dubiösa källor som bekräftar de egna fördomarna.
Näthatet är ett uppmärksammat och allvarligt problem. Men professionella skribenter och opinionsbildare som rör sig i denna nya, ekande offentlighet konfronteras också med de självutnämnda experterna, missförstådda och opublicerade genier som sitter uppe på nätterna och sammanställer långa inlagor om att de bara vet att judar kontrollerar medierna, att de bara vet att muslimerna har en plan för att reducera svenskarna till en minoritet i sitt eget land, att de bara vet att Nato, med benäget svenskt bistånd, vill förgöra Ryssland, att de bara vet att klimatförändringarna är ett påhitt och att de bara vet att Israels säkerhetstjänst uppmanade 4 000 israeler som arbetade i World Trade Centers tvillingtorn att hålla sig hemma den 11 september 2001.
”Så snart något extraordinärt inträffar finns det en lockelse hos de flesta av oss att söka efter spektakulära förklaringar i stället för att se till den naturligaste och närmast till hands liggande orsaken”, skriver Erik Åsard i boken Konspirationsteorierna och verkligheten, en mycket läsvärd uppföljare till Det dunkelt tänkta, hans studie av spekulationerna kring morden på John F Kennedy och Olof Palme.
Erik Åsard varnar särskilt för att konspirationsteorier har en allt bördigare jordmån i Sverige:
”I den rationella svenska samförståndskulturen hade konspirativa idéer länge svårt för att väcka anklang. Men med internets genombrott har konspirationsteorierna fått ordentligt fotfäste också här.”
Åsard, professor emeritus vid Svenska institutet för Nordamerikastudier i Uppsala, exemplifierar med uppgifter som 2014 spreds från en svensk blogg: att terrorsekten Islamiska staten, IS, har skapats av Storbritannien, USA och Israel och att IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi är utbildad av CIA och israeliska Mossad. Det var fria fantasier som snappats upp från Mellanöstern, där antiamerikanska och antisemitiska konspirationsteorier grasserar.
Med tanke på det besvärliga läge som nu råder i svensk politik – oklara majoritetsförhållanden i riksdagen, den svåraste flyktingkrisen sedan andra världskriget, ett brutaliserat debattklimat i sociala medier – blir frågan hur det är ställt med motståndskraften mot konspirationsteorier och allsköns stolligheter.
Vissa belysande svar kan utläsas ur årets undersökning från Föreningen Vetenskap och Folkbildning, VoF, en ideell organisation som bildades 1982 för att ”bekämpa de felaktiga föreställningar som förekommer i frågor som kan avgöras vetenskapligt”. Undersökningen, genomförd av Demoskop, är politiskt högintressant, eftersom den bryter ned svaren till partisympatier.
Resultaten är träffande och ibland ganska skojiga.
En av de frågor som ställs gäller det biologiska rasbegreppet, länge ett verktyg för förtryck och diskriminering, men idag utmönstrat av den enkla anledningen att de genetiska variationerna mellan människor är så marginella att klassificering i olika raser saknar vetenskaplig grund.
Var femte svensk, 21 procent, anser ändå att man kan dela in människor i raser. Det politiskt intressanta, eller talande, är att de som tror att människor kan sorteras efter ras är kraftigt överrepresenterade bland Sverigedemokraternas sympatisörer: 48 procent.
En tredjedel av Kristdemokraternas anhängare tvivlar på evolutionsläran och miljöpartisterna är klart överrepresenterade när det gäller tron på paranormala fenomen, det vill säga övernaturliga händelser som inte kan förklaras vetenskapligt. En fjärdedel av Sverigedemokraterna tror att man kan hitta vatten med hjälp av slagruta, även om somliga av dem nog skulle föredra basebollträ.
I den del av undersökningen som behandlar synen på medicin och hälsa visar det sig att Miljöpartiets och Kristdemokraternas sympatisörer är mer benägna än andra att tro på healing. En majoritet av MP-väljarna tror på alternativmedicin och tre fjärdedelar på bortträngda minnen. Det senare tyder på att de åtminstone har lyckats tränga bort debatten kring de omprövade morddomarna mot Thomas Quick. De som tror på Sigmund Freuds ifrågasatta teorier är överrepresenterade i Folkpartiet, vilket möjligen innebär att partiet borde rikta in sig på soffliggare.
Avsnittet om konspirationsteorier är av speciellt intresse i dessa tider av nätbaserad desinformation. Endast 6 procent av svenskarna tror att månlandningen 1969 var en bluff, men i Miljöpartiet är andelen nästan 20 procent. Medan 7 procent av svenskarna anser att USA och väst har orsakat konflikten i Ukraina är andelen i Sovjetnostalgiska Vänsterpartiet dubbelt så hög.
Var femte moderat tror på ”chemtrails”, alltså att de vita streck som uppstår efter flygplan utgörs av ämnen som påverkar väder eller människor. Det hade varit intressant att borra vidare i detta. Kan det vara sådana ångor och dunster, utspridda i atmosfären, som sänkt ned så många svenskar i socialdemokratisk dvala?
Miljöpartiets och Vänsterpartiets sympatisörer är mer benägna än andra att hysa uppfattningen att läkemedelsindustrin medvetet gör människor sjuka för att maximera vinsterna.
Undersökningens roligaste del, om man nu kan definiera politiska stolligheter som roliga, handlar om det övernaturliga. Här regerar en koalition med kristdemokrater och miljöpartister. Drygt 60 procent av de förra tror på änglar och de senare tror på astrologi i dubbelt så stor utsträckning som genomsnittet. Bland vänsterpartisterna finns en tydlig överrepresentation för idén om återfödelse, reinkarnation, kanhända beroende på att partiet alltid har varit svagt för regimer som får folk att kila vidare.
Och så det bästa, eller skojigaste, av allt:
Mer än 20 procent av Sverigedemokraterna, klart över genomsnittet, tror på ufon och på att jorden har haft besök av varelser från andra planeter. Det är ju onekligen en form av invandring.
Det övergripande mönster som avtecknar sig i undersökningen från VoF är att sverigedemokrater, miljöpartister och kristdemokrater sticker ut som mer kufiska än andra, i varje fall i sin inställning till vetenskap och seriös forskning. Tillsammans med vänsterpartister förefaller de också vara mer mottagliga för konspirationsteorier. Moderater och folkpartister intar en dämpad mellanställning.
Men det mest intressanta, i den mån man kan dra politiska slutsatser av resultaten, är att två partier kan luta sig mot sympatisörer som verkar vara mer jordnära, rationella och sunt skeptiska än andra: Socialdemokraterna och Centern. När det handlar om sådant som spöken, ufo-visiter och astrologi ligger de på eller under genomsnittet. Denna bild framträder också i deras avvisande attityder till konspirationsteorier om månlandningen, 11 september, läkemedelsindustrin och Estoniakatastrofen.
Den förvirrade politiska och parlamentariska situation som Sverige befinner sig i formligen skriker efter rationella, pragmatiska och effektiva lösningar. Personkemin mellan statsminister Stefan Löfven (S) och Annie Lööf (C) är inte den bästa, men kanske borde de börja konspirera ihop för att marginalisera stollepartier på båda sidor av blockgränsen.
Eller för att återkoppla till en annan frågeställning i VoF-undersökningen:
Var finns reinkarnationerna av Tage Erlander och Gunnar Hedlund när vi verkligen behöver dem?

MER ATT LÄSA

Konspirationsteorierna och verkligheten. Sex historiska gåtor (Historiska Media) av Erik Åsard.
VoF-undersökningen 2015 (Föreningen Vetenskap och Folkbildning).
Svensk politik (Historiska Media) av Per T Ohlsson.
Gå till toppen