Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Begärets tänkare

Han blev inte en tänkare på modet, men René Girards analyser av litteraturen lämnade ovärderliga bidrag till förståelsen av människan, skriver Anders Olsson.

Fredagen den 6 november läste jag i en krönika i Svenska Dagbladet att den märklige franske tänkaren och litteraturvetaren René Girard gått bort. Han hade dött två dagar tidigare i Stanford i Kalifornien, där han i över fyra decennier verkat som lärare och djärv förnyare av vår syn på vad litteratur kan vara, men också på kulturens utveckling i stort. Författaren till krönikan var anmärkningsvärt nog ingen filosof eller litteraturkännare utan musikkritikern Andres Lokko, som berättade att det som fått honom intresserad av Girard inte alls var den rätt utförliga introduktionen av hans skrifter som förekommit i Sverige utan att en medlem av popbandet Scritti Politti gett en bok av Girard i julklapp till sina fans. Detta hade Lokko noterat, varpå han tillägnat sig två kungstankar hos Girard: människans drift att härma andra (”det mimetiska begäret”) och hennes benägenhet att stöta bort oliktänkande (”syndabockstanken”).

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen