Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

"Jag tänkte inte låta någon sätta gränser för mig"

Maysam Abbas ville inte ”börja om” sitt liv i det nya landet — utan fortsätta det. Istället för att slänga sin kompetens överbord hittade hon andra sätt att använda den. I dag, sexton år senare, har hon uppnått sitt mål.

”Ni får starta en falafelvagn. Det finns ändå inget ordentligt kulturliv i Sverige.”
Den, och andra liknande sarkastiska kommentarer, fick Maysam Abbas och hennes man av andra irakier när de kom till Sverige för sexton år sedan.
"För mig är det viktigt att ha vänner med olika bakgrund. Att umgås för mycket med folk från mitt hemland kan bli jobbigt, tycker jag. Det blir så mycket minnen, så mycket som drar en tillbaka. Jag vill ju framåt", säger Maysam Abbas.Bild: Julia Lindemalm
– Att det är tufft att klara sig i kulturvärlden är en sak. Men den där kommentaren sa också mycket om bilden av invandrares framtidsmöjligheter, säger Maysam Abbas.
En bild som hon vägrade leva upp till. Men inte bara den. Snart insåg hon vilken stereotyp bild av kvinnor från Mellanöstern hon också skulle behöva stångas med.
Att muslimska kvinnor ska vara hemma och ta hand om barnen är ingen bild jag själv hade med mig.
– Att muslimska kvinnor ska vara hemma och ta hand om barnen är ingen bild jag själv hade med mig från vare sig min familj eller andras runt mig. Jag tänkte verkligen inte låta någon sätta gränser för mig och mitt liv.
Läs mer: Riskfylld färd mot ett bättre liv - både då och nu.
Maysam Abbas, 43, är uppväxt i Bagdad. Efter att ha gått ut teaterhögskolan hade hon siktet inställt på kulturbranschen. 22 år gammal fick kärleken henne att lämna allt.
Karim Rashed, som snart skulle bli hennes make, var en omtalad teaterregissör. En regimkritisk pjäs tvingade honom att fly till Jordanien och Maysam Abbas bestämde sig för att följa efter.
"Nybyggarna" är den tredje boken i Vilhelm Mobergs romansvit om den svenska utvandringen till USA.Bild: Lovisa Swärdh
Nu stod det tryckt på papper, att de var förvandlade från svenskar till amerikaner. 'Skulle vi int va svenska männskor nu länger?' undrade Kristina.
Ur Vilhelm Mobergs "Nybyggarna".

I Amman sände hon själv radio som kritiskt rapporterade om utvecklingen i Irak. När parets uppehållstillstånd gick ut i Jordanien sökte de asyl i Sverige.
– Vi fick våra uppehållstillstånd genom FN, så allt var klart redan när vi kom med flyg till Malmö.
Ingen väntetid, inget vakuum. Efter fyra månader var de klara med sfi-utbildningen och redo att ta nästa steg.
– För Karim fanns inga alternativ till teatervärlden. Men vi kunde ju inte båda satsa på en osäker kulturbransch, så jag bestämde mig för att hitta andra vägar att använda min kompetens, säger hon och tillägger:
– Men det var inte så att hans karriär var viktigare än min.
Jag har inte upplevt att det skulle vara svårare för mig som kvinna utan vi har turats om att stötta varandra i våra olika faser.
Maysam Abbas lade upp en långsiktig strategi. Steg ett var att läsa till barnskötare. Då skulle hon få användning för sin pedagogiska kunskap och teaterkompetens, om än i mindre skala. Dessutom var det ett lätt sätt att få jobb och komma in i det svenska samhället.
När Maysam Abbas besökte Irak längtade hon hem till Malmö. "Det är här jag har mitt liv", säger hon.Bild: Julia Lindemalm
Under studieåren föddes deras första dotter, tre år senare den andra. När maken kom hem från sitt jobb byttes de av och Maysam begav sig till biblioteket för att plugga.
– Vi är en helhet. Jag har inte upplevt att det skulle vara svårare för mig som kvinna utan vi har turats om att stötta varandra i våra olika faser.
Steg två var att utbilda sig till förskollärare. Hon fick fast tjänst och trivdes bra i flera år. Tills det var dags att komma vidare.
– Det är klart att det var tufft. Att komma hem trött från jobbet och bara hinna säga hej till barnen innan du måste sätta dig och plugga, är inte roligt. Men du måste prioritera och kämpa.
I perioder har jag varit ledsen och fylld av längtan. Efter stämningen i mina kvarter i Bagdad, efter ljudet av barn som leker hemma på vår gata.
Som invandrad behöver du dessutom göra det dubbelt upp, konstaterar hon. Språket är nytt, kulturen likaså. Du måste bevisa vad du går för, köra till tvåhundra procent. Och ofta måste du klara det utan hjälp från föräldrar och släkt. Dessutom tvingas du hantera oron för anhöriga som är kvar i hemlandet och din egen saknad efter allt du lämnat.
– I perioder har jag varit ledsen och fylld av längtan. Efter stämningen i mina kvarter i Bagdad, efter ljudet av barn som leker hemma på vår gata.
Huset som föreställde Kristinas och Karl Oskars nya hem i Amerika i Jan Troells film "Utvandrarna" från 1971 låg utanför Ystad.Bild: Berne Lundqvist
De som hon hade fött till världen och de som föddes av dem skulle redan i sitt livs början säga vad hennes egen tunga inte förmådde säga: Härhemma i Amerika ­­— därborta i Sverige. Dröjande vid denna tanke och lyssnande till sina barns andetag insomnade Kristina.
Ur Vilhelm Mobergs "Invandrarna".

Fortfarande minns hon den första svenska julen. De märkliga dofterna, den konstiga smaken av pepparkakor.
– Jag gillade den inte alls. Det var som att den inte hörde till mig. Men efter tre, fyra år började jag bygga en relation till smaken. När jag liksom öppnat mig för den, ja då var den inte alls så dum. I dag har jag dubbla dofter, jag har dubbelt av allt.
Läs mer: Hon gav sig av på egen hand - för att undkomma förtrycket.
Månaderna efter att Saddam Hussein störtats reste de tillbaka på semester. Men staden var inte densamma. Kriget hade förstört huset, vänner hade flytt. Maysam Abbas längtade hem till villan i Videdal.
– Det är ju här mina barn är födda. Det är här jag har mitt liv. Och minnena finns kvar. De lever vidare inom, genom mig.
Liv Ullman och Max von Sydow som Kristina och Karl Oskar i filmen "Utvandrarna".Bild: SF
Sedan början av året jobbar hon på förskoleförvaltningen i Malmö med pedagogisk utveckling.
– Jag har nått mitt mål. Jag har ett spännande och utvecklande jobb, dessutom har min man precis satt upp sin första egna pjäs på Stadsteatern. Bästa sättet att hitta drivkraften för att fullt ut komma in i ett nytt samhälle är att ta vara på sina egna ambitioner.

Färre invandrade kvinnor i sysselsättning

60 procent av de utrikes födda kvinnorna var i sysselsättning 2014, 69 procent av männen.
16 procent av de utrikes födda kvinnorna, 16,5 procent av männen i åldern 16-64 år var arbetslösa 2014 i Sverige.
Skillnaderna är stora beroende på utbildningsnivå, klasstillhörighet och födelseland.
Arbetslösheten sjunker över tid. Bland kvinnor som är utrikes födda och har vistats i Sverige upp till nio år, ligger arbetslösheten på runt 27 procent. Efter tio till tjugo år på 10 procent och efter trettio år har den sjunkit till 5 procent. Siffrorna är något högre för männen, med undantag för de första nio åren då kvinnorna i högre grad är arbetslösa.
Källa: SCB

Kvinnor får sämre stöd in på jobbmarknad

Nyanlända kvinnor får sämre stöd än män av Arbetsförmedlingen under etableringsperioden, de första två åren i Sverige. De deltar i färre arbetsmarknadsutbildningar och får färre subventionerade anställningar. Det konstaterades i den statliga utredningen "Med rätt att delta" 2012. Skillnaderna gäller även 2015, visar Arbetsförmedlingens siffror.

"En vanlig förklaring är att de inte vill eller kan arbeta. Inget av detta stämmer. För att stärka inflyttade kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden krävs tidiga insatser och mer könsneutral matchning", menar Elin Landell, utredare på arbetsmarknadsdepartementet.

Från och med nästa år ska Arbetsförmedlingen därför börja jobba på ett nytt sätt, för att se till att hjälpen är jämlik och att arbetsförmedlare blir bättre på att ta reda på, lyfta och värdera kvinnornas kunskaper och erfarenheter.

Gå till toppen