Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

"Jag är här så länge de unga behöver det"

Det brinner på Kroksbäck. Men ingen försöker släcka den här elden. För långt bort från nyhetsartiklar om bilbränder och våld i området är det en annan låga som hålls vid liv.

Juan Paez är eldsjälen bakom Flamman Ungdomarnas Hus på Kroksbäck. Han var med när elden för 19 år sedan tändes i en liten källarlokal på området och har de senaste åren arbetat för att hålla gnistan vid liv för ungdomar som växer upp i ett svartmålat område.
– Men det är inte jag som är Flamman. Det är vi i området och alla ungdomar som är Flamman, säger han.
Juan Paez kom till Sverige från Chile i slutet av 70-talet och kallar det ödet att han hamnade där han är i dag.
Sonen tjatade om att det behövdes en ungdomsverksamhet på Kroksbäck och till slut gav Juan med sig. Grannar gick ihop och fler unga från gårdarna slöt upp.
– De som var med när vi startade har i dag bildat familj och byggt sina egna liv. Det är kul att se, säger Juan.
Men vägen är inte spikrak eller enkel. Vare sig för Flamman eller ungdomarna.
– Det finns mycket mörker i samhället. Många ungdomar pallar inte det som samhället kräver och det finns en misstro. De hamnar i arbetslöshet och blir inte bemötta på rätt sätt. Då finns vi här för att lyssna på deras berättelser, säger Juan och lägger till:
– Vi är starka för att vi lyssnar. Vi ger dem möjligheter. Vi tröstar, vi hjälper till och vi har en familjär kontakt.
"Hej Juan", "Tjo papa Juan". När han går över skolgården passar många på att hälsa.
– Det är samma när jag är ute och går med hunden på kvällen. Det är den bästa belöningen man kan få, säger "Papa Juan" och berättar att han från Chile tog med sitt chilenska temperament och vad hans pappa lärde honom:
– Det finns inga bromsklossar, vi måste framåt. Man ska vara öppen och inte vara rädd, säger han och lägger halvt på skämt och halvt på allvar till att tjurskalligheten och envisheten har varit nödvändig i kampen för Flamman.
När föreningen drog i gång var det svårt att övertyga politiker om att verksamheten behövdes.
– Man sa alltid samma sak: "Vi är inte skyldiga att driva en fritidsgård", säger han.
För mer än tio år sedan tog de över lokalerna på Kroksbäckskolan och eldsjälen har precis som föreningen etsat sig fast i folks medvetande.
– Flammans namn här är lika stort som MFF. Det är folks andra hem, säger Juan.
Hur har du förändrats dessa 19 åren?
– Jag har blivit mer mänsklig, mer humanist. Jag är mer solidarisk gentemot det som händer runtomkring. Jag förstår de problem som finns utanför våra gränser. En del har jag upplevt själv i mitt land, säger han.
Målet förblir däremot det samma då som nu. Att ge ungdomar en bra grund med positiva utrymmen och förebilder.
– Vi vet inte vad som händer i framtiden. Kanske hamnar Flamman i en källarlokal igen eller i ett tält. Men det spelar ingen roll. Jag är här så länge de unga behöver det.
"Bilden är från en kväll när det kom ungdomar från andra delar av Malmö på besök och träffade våra ungdomar här. Det är så intressant när den här typen av besök görs och viktigt för många människor har fel uppfattning om området. När andra kommer på besök kan de få en bild av hur det faktiskt är här och att det inte är så farligt som det alltid skrivs. Samtidigt är det bra för ungdomarna här att träffa andra som bor i andra delar av Malmö som de kan ha en kontakt och en gemenskap med. Det är så positivt och vi hade en jättetrevlig kväll."

Juan Paez

Gör: Ungdomsledare på fritidsgården Flamman.
Bor: Kroksbäck
Ålder: Snart 60
Familj: Fru, barn och terriern Papo.
Ett favoritminne: "De gånger vi har rest tillsammans med alla ungdomar till Barcelona och besökt Camp Nou".
Gå till toppen