Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sverige

Olle Lönnaeus: Krig mellan det öppna samhället - och dem som vill förgöra det

I Syrien är målet att bygga Kalifatet. I Europa att krossa det öppna samhället.

"Krig!" vrålar löpsedlarna i Paris.
Och för terrororganisationen Islamiska staten är det ett krig som rasar.
I Syrien och Irak är målet att bygga Kalifatet. I Europa att krossa det öppna samhället – den demokrati som terroristerna avskyr.
Attentatet i den franska huvudstaden var välplanerat och koordinerat. Bilderna som sprids över världen är vidriga.
Från ett fönster vid en trång gata bakom konsertlokalen Le Bataclan filmade en privatperson med sin mobilkamera: Bleka gatlyktor lyser upp gränden. Utanför bakdörren ligger en skjuten man och jämrar sig. Klungor av skräckslagna människor kliver över honom. Inifrån lokalen, där fyra terrorister med bombbälten och automatvapen börjat avrätta sin gisslan, hörs skottsalvor och skrik. Sårade människor irrar gråtande omkring. En man släpar iväg en livlös kropp längs gatan och lämnar svarta blodspår efter sig.
Just i detta ögonblick har terroristerna uppnått exakt det de ville: Panik och kaos hos "fienden".
Vid lunchtid på lördagen pekade president François Hollande ut Islamiska staten som skyldig. Också han talade i termer av "krig". På fredagsnatten utlöste han undantagstillstånd i landet.
Redan tidigt ledde spåren mot IS.
Få andra terrororganisationer har kapacitet att verkställa ett så omfattande och samordnat dåd.
Minst åtta gärningsmän i sex attacker på olika platser i Paris. De flesta av gärningsmännen sprängde sig själv i luften. Vittnen hörde några av terroristerna, unga män med självmordsbälten, ropa "Allahu akbar". I en ficka på en av de döda gärningsmännen hittade polisen ett syriskt pass.
Terrordådet kom bara tio månader efter massakern mot satirtidningen Charlie Hebdo och en judisk butik i Paris.
Den här gången blev resultatet än mer fruktansvärt. Uppåt 150 döda och hundratals skadade.
För Islamiska staten är Frankrike en huvudfiende. Franskt attackflyg spelar en viktig roll i den USA-ledda alliansens anfall mot IS i Irak.
Dessutom är det sekulära franska staten – där den franska revolutionens slagord "frihet, jämlikhet och broderskap" är så centrala – provocerande för islamistiska mörkermän män som vill upprätta ett kalifat styrt med bestialiska sharialager där individens frihet inte existerar.
Sommaren 2014 utropade IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi ett sådant kalifat med den syriska staden Raqqa som säte. Men de senaste månaderna har IS förlorat mark i striderna i Syrien och Irak. Så sent som på fredagen återtog USA-allierade kurdiska peshmergas staden Sinjar.
För IS är terrordådet i Paris ett sätt att försvaga det internationella motståndet.
Via sina olika propagandakanaler på nätet har Islamiska staten pekat ut såväl staten Frankrike som vanliga fransmän som legitima mål.
Att IS bär ansvar för blodbadet i Paris betyder inte nödvändigtvis att dådet är planerat och styrt från Mellanöstern, så som Usama Bin Ladin den 11 september 2001 dirigerade al-Qaidas terrorattack mot USA.
Gärningsmännen kan mycket väl vara fransmän. Utanförskapet bland Frankrikes muslimska befolkning är stort. De allra flesta fördömer naturligtvis terrorism. Men bland förortens unga frustrerade män finns en jordmån där terroristernas rekryterare sår sina frön.
Minst 1 500 franska medborgare har rest till Syrien och Irak för att strida, de flesta av dem för att ansluta sig till IS. Enligt såväl den franska säkerhetstjänsten DSG som svenska Säpo utgör de jihadister som återvänder hem till Europa ett mycket stort terrorhot.
Från Sverige har nästan 300 våldsbejakande extremister rest till Syrien och Irak. Ett fyrtiotal har dödats.
Betyder dådet i Paris att hotet mot Sverige ökat?
Även Sverige ingår i USA-alliansen mot IS. Dock inte med stridande förband. Ett trettiotal svenska elitsoldater utbildar peshmergas i Irak för strid mot IS-terrorister.
Sen flera år råder "förhöjd hotbild" mot terror i Sverige. Självmordsbombaren Taimour Abdulwahab var i december 2010 en hårsmån från att ställa till ett blodbad i Stockholm. Fyra män från Sverige hindrades i sista sekunden från att utföra en massaker på Jyllands-Posten i Köpenhamn.
På lördagen förklarade operative chefen Anders Kassman att Säpo med hjälp av telefonavlyssning och buggning har god kontroll på de värsta säkerhetshoten på hemmaplan. Men också att några garantier aldrig kan ges.
I Paris visste alla att det förr eller senare skulle hända. Ändå kunde den franska säkerhetstjänsten inte stoppa terrordådet.
Än en gång kunde terrorister visa hur sårbart det öppna samhälle är.
Kommer det mer?
Alldeles säkert. Problemet är att ingen vet när eller var det sker.
Ropen höjs nu på mer säkerhet, på stängda gränser och massövervakning. Europas regeringar står inför svår balansgång: Går man för långt har ju det öppna samhället förlorat.
Ett krig pågår. Men det är inte – som mörka krafter påstår - ett krig mellan religioner eller mellan nord och syd.
Utan ett krig mellan oss som tror på demokratin och det öppna samhället – och dem som vill förgöra det.
Gå till toppen