Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Hemslöjden har flyttat hemifrån

Vi gillar att använda händerna, för att skapa­ praktiska lösningar i vardagen och för att pryda våra hem. Så har vi gjort i alla tider, i alla kulturer. Men nu på 2000-talet slöjdar vi inte bara hemma.­ et handgjorda har fått en ny roll, som ­civilisationskritiker.

Barn som växer upp idag har inte slöjd med sig hemifrån. Deras mor- och farföräldrar varken stickar, syr eller täljer smörknivar. De har istället tre jobb för att kunna försörja sig, eller så är de på Mallorca och går en yogakurs.
I folkskolans barndom ansågs virkning otänkbart. Det var pråligt och onödigt. Idag ser slöjdlärare virkning som en enkel teknik som kan stimulera kreativitet. Lärare Katarina Wallin på Slottsvångsskolan hjälper Mikaela Fäldt med hennes joggingbyxor.Bild: Emma Larsson
Men Sverige har en stolt tradition av slöjdande, vi var ett av de första länderna i världen som förde in slöjd i läroplanen, och än i dag får alla svenska skolbarn en relation till slöjd. Redan i årskurs tre börjar de sy och svarva.
I slöjdsalarna förmedlas inte bara rent hantverkskunnande. Drömmen om ett annat samhälle, ett som inte tär så på jordens resurser, är en värdering som lärs ut.
– Jag vill att eleverna ska upptäcka att allt inte är färdigproducerat, att det går att skapa något själv från grunden, säger slöjdläraren Katarina Wallin.
Inne på Slottsvångsskolan i Helsingborg är det fredagsmorgon och eleverna i klass 6A är uppslukade av att virka, sy och sprätta. Sprätten är viktig. Det blir ju fel ibland.
– Har du sytt ihop byxbenen?! frågar Hampus Bengtsson klasskamraten Micaela Fäldt. Hon skrattar så hon viker sig över mysbyxorna.
– Det får bli strumpbyxor istället! säger hon som ett skolboksexempel på hur slöjden främjar kreativitet.
Skolslöjden har just nu en relativt stark ställning i Sverige. En del menar att vi kan tacka slöjden och andra estetiska skolämnen för internationella framgångar med musikexport, datorspel och möbeldesign.
På 1990-talet var det värre. Då skars alla praktiska ämnen ner. Slöjdens plats är fortfarande hotad varje gång en ny läroplan ska skrivas, men de som arbetar med skolslöjd upplever att ämnet just nu sitter säkert i läroplanen. Värderingar som lyfts fram på 2000-talet är entreprenörskap, miljömedvetenhet och ökad självkänsla.
– Jag vill att eleverna ska få känna sig stolta över att ha fått en tygbit att bli en klänning, eller en anka. Det är en så viktig känsla, säger Katarina Wallin.
Hemslöjden i Skåne i Landskrona.Bild: Emma Larsson
En institution som burit upp slöjdens roll är de svenska hemslöjdsföreningarna, vars skånska högsäte finns i fina lokaler i det gamla stationshuset i Landskrona. Verksamhetsbidraget från regionpolitikerna har nyligen utökats, antalet medlemmar ökar.
Lite krasst uttryckt skulle rika tanter i stan köpa slevar och förkläden gjorda av fattiga människor på landsbygden. Idag ser det ju inte riktigt ut så. Skånes hemslöjdsförbund har fortfarande en butik, men det är svårt att sälja slöjd i ett samhälle där industriproducerade skålar säljs för en tjuga.
– Den genuina slöjden är inte så säljbar. Långsamheten gör den dyr, säger Camilla Höst, en av konsulenterna i Landskrona.
Långsamheten är både slöjdens styrka och dess akilleshäl. Eleverna på Slottsvångsskolan i Helsingborg älskar slöjden – den är en frizon i deras för övrigt teoretiska skoldagar – men de älskar inte långsamheten. Vid varje nytt projekt är första frågan när det blir klart.
– Då brukar jag fråga om det ska bli snabbt eller snyggt? kontrar Katarina Wallin.
Skånebroderiet, Hemslöjden i Skåne i Landskrona.Bild: Emma Larsson
Konsulenterna i Landskrona talar varmt om moderna exempel på slöjd, som den amerikanska konstnären Lisa Anne Auerbach som stickade vantar med antalet döda soldater i Irak och Afghanistan. Poängen var att sticka dem just på bussen, som en politisk handling.
– I det mjuka kan finnas tuffa budskap, säger konsulenten Annhelen Olsson.
Hemslöjdsförbundet får ibland kritik för att hålla fast vid gamla tiders ideal. Men kritiken kommer nog delvis från folk som inte uppdaterat sig på hur verksamheten ser ut. Visst har de kurser i rotslöjd och skånskt ylle-broderi. I höst kan du lära dig sticka i Ängelholm och fläta pilkorgar i Hässleholm, men inte enbart. Du kan också göra plåtslöjd av din gamla kaviartub eller sticka in lyktstolpar i Malmö.
– Vi kan ju inte bara göra allmogeföremål. Slöjden måste vara levande i tiden, säger Camilla Höst.
Hon och kollegorna i Landskrona värnar slöjdens grunder: materialen och teknikerna, det som skiljer slöjden från till exempel allmänt pysslande. Om "Fixa rummet" i SVT hade gjorts av en slöjdare hade programledarna troligen inte använt så mycket tejp, silkespapper och akrylplast. Men konsulenterna är tydliga med att folk får skapa vad de vill, hur de vill. I första hand vill de föra ut slöjdens grundtanke om att ta tillvara det som finns.
– Slöjden är tvärtemot allt som finns på H&M, som pressade priser och underbetalt utlandsarbete. Slöjden handlar om reko produkter, bra produktionsvillkor, bra material och att allt går att återbruka. En stickad kofta kan du repa upp, säger konsulenten Annhelen Olsson.
Mari Karlsson vill varken kalla sig konstnär eller slöjdare. Möjligen folkkonstnär. ”Det är mer opretentiöst”. Hunden Hedda har en egen fåtölj i ateljén.Bild: Emma Larsson
Hemslöjdens kurser, med dess gör-det-själv-anda, ligger bra i tiden. Det märker Mari Karlsson på Österlen, också kallad Slöjd-Zlatan, som har välbesökta kurser i luffar- och plåtslöjd. Mari började med att göra luffarslöjd av ståltråd, och gick över till plåt av återvunna burkar.
Mari Karlsson sysslar främst med plåtslöjd. Här några av hennes änglar i plåt.Bild: Emma Larsson
– Jag ser en tjusning i att ta hand om sådant som ingen vill ha och förvandla det till något som har ett värde. Vi kastar så mycket grejer. Det vill inte jag.
Maris alster säljs via Formargruppen i Malmö, men mycket landar till slut i hennes eget hem.
– Folk har alltid sagt att det jag gör är så rätt i tiden, men jag märker inte det på min försäljning ... Många stannar vid skyltfönstret och oohar, men de köper inte, säger hon.
Hon tror att det har att göra med prisbilden. Lägger hon sig lågt blir priset ändå högt eftersom luffarslöjd tar en evinnerlig tid att göra. Maris handgjorda skålar kostar 2 000 kronor, omräknat i timpenning mycket billigt, men det finns liknande på Indiska för 200 kronor. Det är bara så det är. Och Mari lär fortsätta om hon så inte säljer en enda grej. Hon är en utpräglad gör-det-självare.
– När min son var liten och vi såg något kul sa han alltid "ska vi hem och göra det nu?".
I New York bor en utflyttad helsingborgare som vill se slöjden ta ytterligare ett steg – ut från hemmen.
Vad händer när du flyttar ut ditt hantverk i samhället? Vad händer när slöjdande sker på bussen eller i parken?
– Vad händer när du flyttar ut ditt hantverk i samhället? Vad händer när slöjdande sker på bussen eller i parken? undrar Otto von Busch.
Han är uppväxt i Helsingborg, senare professor på Konstfack i Stockholm och är nu på Parsons designskola i New York. Från en solig kafébänk i Brooklyn Skype-pratar han med oss om hur slöjd kan användas som en kreativ kritik av konsumtionssamhället.
– Visst kan jag återvinna, slänga i komposten, ta kortare duschar och hoppas göra världen mer hållbar. Men det är att vara reaktiv. Med slöjd kan vi ta ett initiativ och vara proaktiva.
Otto von Busch exemplifierar med hemlöshet. Istället för att skriva en motion till lokala politiker kan vi hjälpas åt att bygga ett härbärge.
– Kan vi starta en flashmob över Facebook? Vi samlas på lördag kväll, alla tar med ett par brädor och verktyg och så bygger vi ett härbärge inför vintern.
Otto von Busch med ett av sina projekt: en täljhäst för parkbänkar.Bild: Evren Uzer
Ett typiskt projekt för honom är täljhästen han gjorde för parkbänkar. Den kom till efter att han återupptäckt täljhästens fördelar. Han ville ha en sådan hemma, men hade inte plats. Då gjorde han en som kan spännas fast på en parkbänk.
– Om man tänker på samhällsförändring genom slöjd är det ofta hållbara material som lyfts fram. Eller att det är introvert, "jag blir av med min stress genom att sticka". Det är ett ganska egocentriskt perspektiv, och bara en liten del av slöjdens potential. Jag tittar på hur slöjden kan ha en social funktion, hur slöjden kan "hacka in" i vardagen.
Även Otto von Busch refererar till Lisa Anne Auerbachs vantar som dokumenterade antalet döda soldater i Irakkriget.
– Där blev stickningen en del av en process där vi talar politik, inte bara "okej gör du gubba-mönstret från Laholmstrakten". Det blev något som berör och skapar debatt, säger han.
Om du mår bättre av att sticka, så gör det! Det handlar inte om att nedvärdera den typen av slöjd, den är vital.
Nu kanske de som stickar gubbamönster blir ledsna.
– Om du mår bättre av att sticka, så gör det! Det handlar inte om att nedvärdera den typen av slöjd, den är vital. För mig handlar det om att som lärare utmana och visa vad mer vi kan göra med slöjd.
I New York är "maker"-rörelsen stor, alltså gör-det-själv-kulturen där folk ses och skapar med hantverk och ny teknik. Otto von Buschs spaning är att även den kulturen i allt större grad handlar om att sälja.
– Det pågår någon slags gentrifiering av maker-rörelsen, allt skapande handlar om att bli entreprenör. Du ska skapa ditt eget varumärke och börja kränga handgjorda grejer. Potentialen i att skapa trycks återigen ner i en ekonomisk tratt. Jag tycker att vi måste börja slöjda om våra sociala strukturer. Går jag ut och bygger något för min granne blir min egen värld också rikare. Att slöjda är att handgripligen ge sig in och bygga på grunden till vårt samhälle, säger Otto von Busch.
Bild: Emma Larsson
I skolsalen i Helsingborg är det inte direkt hacker-slöjd som lärs ut. Men mycket har hänt sedan förra sekelskiftet när ämnet uppmuntrade till flit, noggrannhet och redighet. På Katarina Wallins lektioner får barnen göra vad de vill.
– Varför knäcka ett barn i fyran när det inte klarar att sticka? Det är bättre att göra roliga saker så deras skaparglädje väcks, säger hon.
Slottsvångsskolan har elever från många olika länder och skolan skulle kunna plocka upp mångkulturen i undervisningen. Njae, menar Katarina Wallin. Hon är inte intresserad av den nationalistiska idén om slöjd som ett sätt att föra vidare ett visst lands kultur.
– Jag ser inte varför mina små nior från Syrien och Kurdistan ska brodera skånskt yllebroderi. De knyter inte an till det. De har inte den traditionen.
Katarina Wallin har elever som har varit barnarbetare, som vävt mattor i Pakistan. Men varför skulle de vilja väva? Nä, de vill så klart också fläta armband av fallskärmsrep, eller sy luv-tröjor med namnet tryckt på rumpan. Längst bak i klassrummet görs just två luv-tröjor, i storlek miniatyr.
– De är till chihuahuahundar, säger en av tjejerna.
Har ni hund?
– Nä. Det går med en katt också.
Har ni katt?
– Nä, svarar de unisont.
De ser inte missnöjda ut för det. Tvärtom stolta. Så har de ju också sytt färdigt varsin tröja. Helt själva. Ära vare gör-det-själv i höjden, detta har de gjort i slöjden.

Vad är slöjd?

Slöjd fyller många funktioner i samhället, gemensamt är det handgjorda.
Hemslöjd. Utövas traditionellt i hemmiljö.
Saluslöjd. Det som görs för att säljas.
Konstnärlig slöjd. När slöjd-föremål säljs kallas de ibland konsthantverk.
Pedagogisk slöjd. Förmedlas i skolorna.
Yrkesmässig slöjd. Benämns ofta hantverk.
Gerillaslöjd. Utövarna arbetar tillsammans i det offentliga rummet. Projekten görs ofta i textila tekniker och uttrycker kritik mot normer och värderingar.

Slöjdplatser i nov/dec 2015

Dunkers kulturhus, Helsingborg: Utvalt i Skåne. En jurybedömd utställning med handgjord form, av 24 formgivare och slöjdare, till 24 jan 2016.

Hemslöjden Landskrona: Ur björk. Hur många föremål finns det i en björk? (Svar: cirka 400.) En vandringsutställning, till 28 nov.

Form/Designcenter Malmö: Slöjdcraft, till 22 nov 2015. En utställning med barn från skolor i Malmö. Har en koppling till datorspelet Minecraft.

Kulturen, Lund: Folkkonst & design, permanent utställning om de anonyma hantverkarna som skapade i bondesamhället.

Moderna museet, Malmö: Hannah Ryggen, konstnär som gjorde stora bildvävar med politiska motiv, till 6 mars 2016.

Minnesvärda ­slöjdprojekt i Skåne

2005: Craft Club. En nattklubb i Malmö, arrangerad av bland andra Cecilia Nordlund och Jenny Nordberg. Temakvällar med namn som ”ultimat ull”, ”brodyr & porr” och ”batik & techno”.

2010: Syjunteturnén ”Trådar – en mobil syjunta”, av Åsa Ståhl och Kristina Lindström, doktorander på Malmö högskola, som gjorde SMS-broderi-syjuntor.

2012: Hemslöjdstema på Malmöfestivalen där till exempel vägskyltar och gatlyktor stickades in.

Lästips

”Gerillaslöjd”, Frida Arnqvist Engström, Hemslöjdens förlag.

”Slöjd – bildning & kultur”, red. Sven Hartman. Carlssons.

”The subversive stitch”, Rozsika Parker, I B Tauris.



Gå till toppen