Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

”Nu märks solidariteten hos parisarna”

Solidariteten mellan parisarna märks tydligt i den franska huvudstaden, men den sätts också på hårda prov.

Måndag morgon och folktomt på uteserveringarna i Saint-Michel.Bild: Michel Thomas
Den välbesökta bokhandeln Shakespeare & Co har nyss öppnat, liksom deras nya kafé.
– Det har varit en tung helg. Flera av våra anställda kände folk som skadades, så vi valde att hålla stängt i helgen, säger Sylvia Whitman, ägaren av bokhandeln.
På samma gata ligger baren Le Petit Pont. En herre i basker viker upp en tidning med utsikt mot katedralen Notre-Dame. Ett par bord bort sitter Lukas Blazek och Tereza Stava, tätt lutade mot varandra. De kom till Paris i lördags och ska flyga hem till Tjeckien om ett par timmar. Weekendresan blev inte som tänkt.
Tereza Stava besöker Paris över helgen med Lukas Blazek, båda från Tjeckien: ”Man kan inte skydda sig mot allt. En attack kan ske överallt.”Bild: Michel Thomas
– Det är fruktansvärt, det som hänt. Men staden känns trygg nu, när man ser många poliser och soldater med vapen, säger Lukas Blazek.
– Fast man kan inte skydda sig mot allt. En attack kan ske överallt – i Paris, Prag, Berlin… säger Tereza Stava.
Ett kvarter bort: Tre ungdomar är på väg till metron. De skrattar och pratar intensivt. När terrordåden kommer på tal blir Aicha Fofanas ögon hårda.
Aicha Fofana: ”Jag är rädd, på riktigt rädd.”Bild: Michel Thomas
– Jag är rädd, på riktigt rädd, säger hon, och kallar terroristerna för ”psykopater”.
Hennes kompisar Adrien Luziau och Souleymane Sissoko nickar.
Souleymane Sissoko: ”I koranen står det att om man dödar någon, dödar man mänskligheten.”Bild: Michel Thomas
Adrien Luziau: ”Jag är fortfarande skrämd. Vi lever i en demokratisk värld, man tror inte att något sådant ska hända här.”Bild: Michel Thomas
– Man kommer att beskylla muslimer för det här, lovar. Det gör man alltid. Men i koranen står det att om man dödar någon, dödar man mänskligheten, säger Souleymane Sissoko, klädd i mörkblå PSG-tröja.
De har inte råkat ut för några fördomsfulla kommentarer, men är oroliga för att franska politiker uttalar sig hårt om muslimer.
Längre ned på gatan värmer Camille Amzallag händerna på en kaffemugg:
Camille Amzallag: ”Jag blev tårögd när jag såg alla som tände ljus vid Place de la République.”Bild: Michel Thomas
– Frankrike är ett individualistiskt samhälle, men nu märks solidariteten hos parisarna. Jag blev tårögd när jag såg alla som tände ljus vid Place de la République.
Läs också En cirkel av ljus på Place de la République
Charlotta Forsberg, från Ängelholm, är bosatt i Paris sedan flera år. Hon arbetar som fotograf och arbetar som vanligt idag, men nås på telefon.
– Det första jag tänkte imorse, när jag gick med min 9-åriga dotter till skolan, var hur väldigt lätt det skulle vara. Att genomföra ett attentat här. På skolan. Och så tänkte jag, rationellt och helt naivt: ”Sådan tur att jag bor nära, så att jag kan springa och hämta henne då”.
Det sammanfattar rädslan som många pratar om. Att återgå till de vardagliga rutinerna, men på spänn.
Just nu är det en psykos av rädsla.
Charlotta Forsberg bor i kvarteret Saint-Mandé, i närheten av den judiska butiken där en terrorist tog fyra personer som gisslan i januari. Gärningsmannen Amedy Coulibaly ville att bröderna Kouachi, som attackerade den franska satirtidskriften Charlie Hebdo, skulle släppas fria. Han dödade alla i gisslan, innan han själv sköts till döds av säkerhetsstyrkor.
– Sedan dess går det soldater i mitt kvarter, varje dag. Jag har bott här i 29 år och funderar allvarligt på att flytta hem till Sverige. Samtidigt älskar jag här staden, säger Charlotta Forsberg.
Läs också Barnens frågor är många: Gillar inte terrorister rock?
Hon säger att det obehagliga är ”falskheten, att terroristerna kan finnas mitt ibland oss”.
– Det kan ju vara en granne för fan.
Orkar man gå runt och misstänka sina grannar?
– Nej, det går förstås inte. Just nu är det en psykos av rädsla. Men alla drabbas av det här. Terroristerna vill ju splittra och få folk att hata våra muslimska vänner.
Blommor och flaggor syns runtom i staden. Vid lunchtid på måndagen ringde klockorna i katedralen Notre-Dame, följt av en tyst minut för terrordådens offer.Bild: Michel Thomas
Mitt på dagen börjar Notre-Dames klockor att ringa. De ringer i tio minuter, följt av en tyst minut för terrordådens offer.
129 döda. Alla med vänner, familj, släkt, arbetskamrater, bekanta.
Det är ett par hundra människor som har samlats på torget framför den gotiska katedralen. Vi släpps in genom en öppning i kravallstaketen. Ett barn springer iväg för att leka, men fångas upp av sin mamma.
Så tystnar klockorna.
Stämningen är dämpad och högtidlig. Samtidigt spänd. Det är svårt att tänka bort raderna av tungt beväpnad polis. Det har gått ut officiella varningar om att röra sig på öppna ytor. Därför liknar den här minnesminuten också en protest, ett motstånd. Att våga stå kvar.
Gå till toppen