Lund

Lunds kulturpristagare: Lund är som en varm kram

Han var 25 år och flykting från Sydamerika när han första gången satte foten i Lund.
Nu har Lunds kulturpristagare och Bananfestens grundade Hector Morales bott här i mer än halva sitt liv.
– För mig var och är Lund som en stor varm kram, säger han.

Hector Morales har inspirerat tusentals Lundebarn.Bild: Ingemar D Kristiansen

"Det kan inte stämma", var Hector Morales första tanke när han fick beskedet att han vunnit Lunds kulturpris 2015.
– Efter så många år vinner man inget pris. Men jag är glad och ser det som ett internationellt pris och resultatet av många års arbete, säger Hector Morales med svart mössa på huvudet och vinröd sjal om halsen.
Hector Morales studerade vid den akademiska konsthögskolan Bellas Artes i Montevideo när han fick nog av fascismen i 70-talets Uruguay. Flykten gick till Argentina där han och hans bror fortsatte att protestera mot militärdiktaturen i hemlandet och juntan i Argentina.
– Vi delade ut flygblad tillsammans med vänner och skrev texter på väggar. Men vi åkte fast, berättar han.
Bröderna Morales utvisades och hamnade genom FN:s försorg i ett flyktingläger i Ronneby.
– Jag kände en sådan frihet, ungefär som syrierna måste känna det nu, säger han.
Men det var Lund som han blev förälskad i, kanske för att han är konstnärlig, tror han. Blicken fastnade på stadens småskalighet, det medeltida gatunäten, fasaderna och han tänkte: "Wow – en medeltida stad. Här ska jag stanna".
Han läste svenska och tog ströjobb som städjobbet i Dalby som han cyklade till varje dag.
Socialförvaltningen övertalade honom att bistå som tolk för argentinska flyktingar och han hamnade först som assistent på en förskola på Norra Fäladen och senare på förskolan Djingis Khan.
– På förskolan fanns åtta svensktalande barn och åtta spansktalande. Det var en fantastisk tid. Vi startade Bananfesten och entusiasmen var så stor. Vi fick nys om en cirkus i Ystad som sålde sina vagnar och vi tog barnen med oss dit och köpte två. Pengarna fick vi ihop genom insamling, responsen var fantastisk.
På Djingis Khan fick han utlopp för sitt konstnärskap och konstpedagogiken från Bellas Artes: att i den kreativa leken lära ut gamla tekniker.
– Barnen kan få göra frescomålningar och kan skulptera i talksten samtidigt som jag berättar om Michelangelo. Bellas Artes innebär att du först får aktiv undervisning i verkstäder och experiment innan du väljer om du ska bli målare eller skulptör, säger han.
Tusentals är de Lundabarn som tillverkat käppgrisar och käppfåglar i stället för käpphästar, vindflöjlar och lyktor i mässing eller har tittat in i cirkusvagnarna som av Hector Morales och hans kollegor har förvandlats till kreativa verkstäder där allt kan hända.
Vagnarna har vid det här laget besökt de flesta festivaler i Lund, i Norden och Tyskland; de har varit på Malmöfestivalen, Hamnföreningen på Ven och såklart Kulturnatten.
Nästa år lämnar Hector Morales arbetet som fritidspedagog med designinriktning på Palettskolan där han arbetat de senaste tretton åren.
– Att arbeta med barn är att jobba med lösningar och kreativitet. Jag blir överraskad varje dag. Det kommer jag att sakna.
Den konstnärliga kreativiteten kommer han aldrig att släppa taget om.
– Konsten är terapeutisk och kommunikativ. Det är något som är oerhört viktigt, särskilt nu i Sverige, säger han.
Gå till toppen