Det här är Thierry Zahui, 28 år från Elfenbenskusten. Han är anställd av Prespa Birlik, som en av flera afrikanska spelare. Han är lovad branschens minimilön för idrottare från länder utanför EU: 14 300 kronor i månaden. Så säger överenskommelsen mellan Migrationsverket och Riksidrottsförbundet.
Men genom ett hemligt kontrakt får Thierry Zahui bara ut fyra tusenlappar i månaden. De lämnas kontant, rakt i handen, säger han.
– Vi lever som slavar.
Klubbens dubbla kontrakt är mot reglerna, och upplägget kan vara olagligt på flera punkter.
Vi står på en lugn villagata i Staffanstorp, utanför ett vitputsat hus i ett och ett halvt plan med källare. Trädgårdsporten öppnas på glänt och fotbollsproffset Thierry Zahui vinkar åt oss.
– Välkomna. Visst är det ett fint hus, fin trädgård, fin swimmingpool? Men jag bor här nere, säger han och leder oss nerför källartrappan.
Där möter en meterbred korridor. Takhöjden är precis två meter i hela källaren. Alldeles innanför dörren står skorna huller om buller: fotbollsskor, några damskor och ett par svarta barnstövlar.
Zahuis ettårige son tittar nyfiket med stora, mörka ögon. Pojken går runt med sandbrun täckjacka på sig inomhus. Han har bott i den här källaren nästan hela sitt liv. Zahui presenterar oss för sin fru. Hon är höggravid.
– Jag ska få en son till! Om några veckor, säger Thierry Zahui och ler brett.
Zahui visar runt i källaren där han och familjen har bott i åtta månader: två rum och ett kök med kokplatta och mikro. Fuktfläckar på källarens ytterväggar.
Skinnsofforna och Billybokhyllan tillhör hyresvärden, säger han. Mattorna på golvet och den repiga tjock-tv:n har Zahui fått av en fotbollskompis. Resten av familjens ägodelar finns i några resväskor som ligger staplade i sovrummet.
Ovanpå tv:n har Zahui fällt upp sin laptop. På skärmen spelar han upp Youtube-klipp från sin tioåriga proffs-karriär.
Åren 2011–2012 var han proffs i Grekland för Levadiakos i landets högsta liga. Bland annat spelade Zahui en hel nittiominutersmatch mot storlaget Olympiakos.
– Titta, där är jag! säger han och pekar på matchbilderna.
Kameran klipper över till motståndaren: Olof Mellberg, tidigare kapten för svenska fotbollslandslaget. När Olympiakos köpte Mellberg fick han en lön på 22 miljoner kronor om året, plus bonus.
Men i proffsfotboll är klyftan avgrundsdjup mellan dem som vinner allt och dem som kämpar för att komma till toppen.
Det senaste året har Thierry Zahui spelat som proffs för fotbollsklubben KSF Prespa Birlik.
Nästa år spelar laget i division 1, och är därmed näst bästa herrlag i Malmö, efter Malmö FF.
Zahuis heltidslön på 4 000 kronor i månaden ska försörja familjen. Det är mindre än hälften av riksnormen för försörjningsstöd – ”socialbidrag”.
Busskortet, som han måste ha för att resa till matcher och träningar i Malmö, kostar 795 kronor i månaden. Telefonen, som han behöver för att klubben ska nå honom, kostar några hundralappar till.
Enligt Thierry Zahui lever familjen på svältgränsen. Främst han själv, eftersom han låter fru och barn äta sig mätta först.
– Ibland har vi bara 2 000 eller 1 500 kronor i månaden kvar för att köpa mat. Vi kan inte leva så här, jag orkar inte spela, säger Thierry Zahui.
Hur klarar ni er?
– Mina syskon skickar pengar från Elfenbenskusten.
– I början av min karriär skickade jag pengar till dem, några hundralappar i månaden. Det har hjälpt mina syskon att köpa en bil och få igång en taxirörelse. Nu kan de skicka lite till mig, säger Thierry Zahui.
Fotbollsklubben Prespa Birlik har rusat uppåt i seriesystemet: från division 5 till division 1 på bara fem år. Den här säsongen slog Malmöklubben ut allt motstånd i division 2 Södra Götaland, och vann serien överlägset.
Årets framgångar är resultatet av en målmedveten satsning mot toppen. Inför säsongen heltidsanställde Prespa Birlik den välmeriterade tränaren Agim Sopi, tidigare i Veberöds AIF och FC Rosengård.
Prespa Birlik gjorde också en storstädning i laget och värvade sjutton nya spelare inför säsongen. Sex spelare i truppen var heltidsproffs från Ghana, Nigeria och Elfenbenskusten.
”Utan afrikanerna skulle Prespa aldrig ha vunnit serien. Det kan jag intyga till tusen procent.”
– Utan afrikanerna skulle Prespa aldrig ha vunnit serien. Det kan jag intyga till tusen procent, säger Agim Sopi.
– Det är duktiga spelare. De borde spela högre upp än division 2, och många av dem har gjort det tidigare.
Förutom Thierry Zahui från Elfenbenskusten har Prespa Birlik tre proffs från Ghana: målspottaren Sadat Karim, som gjort 26 mål under säsongen. Anfallaren Kojo Annor och vänsterbacken David Abaya.
Från Nigeria kommer Edafe Egbedi, som ingått i Nigerias U20-landslag. Och Yakubu Abubakar Akilu, som spelat för flera storklubbar i Danmark.
De sex afrikanska proffsen har alla anställningskontrakt med minimilönen på 14 300 kronor i månaden, visar Migrationsverkets uppgifter.
– Hela summan går inte till spelarna, det vet alla. De får ut några smålappar åt gången, 1 000 eller 2 000 kronor kanske, säger en lagkamrat.
Tre av spelarna bor tillsammans i en villa i Arlöv. Två andra är inhysta i en lägenhet i Malmö, enligt klubben. Zahuis familj bor i källaren i Staffanstorp.
– De sköter sina spelare moraliskt väldigt dåligt, säger en lagkamrat.
– Den som får absolut bäst betalt får 4 000 eller 5 000 kronor i månaden. De ska ju ha pengar till både sig själva och sin familj, flera behöver skicka pengar till hemlandet. Men det blir inte som de har tänkt.
Vi har haft kontakt med flera av de afrikanska spelarna i Prespa Birlik. Bara Thierry Zahui vill träda fram med namn och berätta. De andra säger att de inte vågar berätta.
Klubben håller deras framtid som fotbollsproffs i sin hand. Genom kontraktet är det Prespa Birlik som bestämmer om eller när de kan byta till en annan klubb. Den spelare som blir osams med klubben kan mista allt: sin framtida karriär, arbetstillståndet i Sverige, matpengarna och bostaden.
I det läget ska det mycket till innan man klagar.
Thierry Zahui vill inte att vi fotograferar honom i källaren där han bor. Han är rädd att värden ska ta illa upp.
– Det är skrämmande. Om hyresvärden här ovanpå blir arg på oss kan han slänga ut oss på gatan. Där står vi: jag, min gravida fru och min lille son. Mitt i vintern. Vi har ingen som kan hjälpa oss, säger Thierry Zahui.
Han tar ner nätkassen med tio hårdpumpade fotbollar från kroken i hallen. Med fotbollsskorna i andra handen kliver Thierry Zahui ut genom källardörren. Det är dags att gå och träna.
Förra året kom 401 professionella idrottare och tränare till Sverige från länder utanför EU. Ytterligare 14 112 människor kom hit för att arbeta på exempelvis restauranger, städfirmor, lantbruk och massagesalonger. Migrationsverket misstänker att många av dem inte får de löner och arbetsvillkor som står i de officiella kontrakten.
År 2011 införde Migrationsverket en extra hård kontroll av dem som kommer hit för att jobba i olika ”riskbranscher”, exempelvis städbranschen, nystartade företag, jordbruk eller restauranger.
– Vi har valt de branscherna eftersom vi har sett att det varit mycket fusk i dem. Men har vi misstanke om fusk i någon annan bransch så tar vi in och granskar dem också, säger Johan Arvidsson Wemmert på Migrationsverket.
I riskbranscherna kontrolleras arbetsgivarna, så att de har råd att betala avtalsenliga löner. Däremot är det ingen på Migrationsverket som undersöker om det är rimligt att en division 2-klubb med en omsättning på 2,4 miljoner kronor kan betala löner för sex utländska fotbollsproffs.
Myndigheterna kollar inte heller att klubbar eller andra arbetsgivare verkligen följer de anställningsavtal som arbetstillståndet bygger på.
Skatteverket, till exempel, får inte rutinmässigt stämma av mot Migrationsverkets uppgifter.
– Det finns ingen automatisk kontroll av att utbetalningar sköts. I grundläget råder sekretess mellan olika myndigheter, säger Benny Wennerstrand, skatterevisor vid Skatteverkets enhet för grov ekonomisk brottslighet.
– Skatteverket får till exempel inga uppgifter från Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen om utbetalade lönebidrag. Föreningen kan enkelt skicka in en nolldeklaration. Det behövs en indikation av något slag, tips, för att vi ska kunna öppna ett ärende. Då kan vi ta in alla uppgifter vi vill.
En svag novembervind ligger på norrifrån över gräsplätten bland villorna intill Borggårdsskolan i Staffanstorp. Innanför altandörren på skolan står ett gäng flickor i sexårsåldern. De bankar på rutan, vinkar och ler.
Ute på gräset rör sig fotbollsproffset Thierry Zahui fram och tillbaka mellan två små fotbollsmål. Han har tömt sin nätkasse med bollar på gräsmattan, springer sicksack mellan dem, tar med en av bollarna och dribblar. Från ena hörnet skjuter han mot målet.
Det här är en lekplats, ingen riktig fotbollsplan. Men det är allt han har att träna på nu. Ibland med hjälp av sin höggravida fru, som passar bollarna och ger kommandon.
Thierry Zahui berättar att han växte upp i en medelklassfamilj i Elfenbenskustens huvudstad Abidjan. Både hans pappa, som är fysiklärare, och hans tre storebröder älskar att spela fotboll. Men det visar sig att Thierry Zahui är familjens största talang.
Som sjuttonåring skriver han på sitt första proffskontrakt med Africa Sports i hemstaden. Han är med när laget vinner ligaguldet året därpå.
Proffskarriären tar honom vidare till USA och Grekland. Men han säger att grekiska myndigheter inte lät honom ta med sin fru från Elfenbenskusten. Därför prövar Zahui lyckan i Sverige. Hans brors kompis i Borås hjälper till att fixa kontrakt med division 2-klubben Norrby IF.
– Jag visste inte hur ligasystemet funkar i Sverige. Först har ni allsvenskan, sedan superettan. Först efter det kommer division 1. Så division 2 är ju egentligen division 4! Jag blev helt galen på min brors kompis, han förstörde min karriär! Från superligan i Grekland hade jag hamnat i ett division 4-lag, säger Thierry Zahui.
Men hans fru får åtminstone flytta med. Zahui hjälper Norrby IF att vinna serien. Han spelar också en period i Assyriska BK. Efter två år i Borås vill familjen flytta söderut.
– Min kompis tipsade mig: ”Du måste till Malmö – de letar efter din typ av spelare där.” Vi började med allsvenskan, Malmö FF. När vi inte fick kontakt med dem jobbade vi oss neråt. Trelleborgs FF svarade inte heller. Då gick vi till nästa klubb: Prespa.
Prespa Birliks tränare Agim Sopi blir överförtjust när han får se Thierry Zahui provspela. Zahui är kort, bara 165 centimeter. Men kvick och teknisk. Sopi har hittat sin spelfördelare, lagets centrala mittfältare.
– Jag sa till sportchefen: ”Den här killen vill jag ha”, berättar Agim Sopi.
Sportchefen, den som skriver på alla kontrakt, heter Meysam Javan. Han är känd både som fotbollsspelare, tränare och krogprofil i Malmö.
Javan lägger fram två kontrakt. Båda är skrivna på svenska. Det första, daterat den 1 mars, säger att Thierry Zahui ska få den föreskrivna minimilönen på 14 300 kronor i månaden.
På det hemliga kontraktet, daterat den 2 mars, står en helt annan summa: 4 000 kronor.
– Sportchefen sa att han skulle betala min hyra, min skatt och allting annat. Han räknade ut att det skulle bli 4 000 kronor kvar varje månad. Då skrev jag på. Jag kände inte till reglerna i Sverige, säger Thierry Zahui.
Pengarna till Zahui och de andra spelarna betalades ut kontant. Utan kvitton eller lönespecifikationer, enligt flera källor.
– Pengarna räcktes över i handen, som när man ger något till en tiggare på gatan, säger Thierry Zahui.
Vi följer med honom till ett bankkontor i Staffanstorp för att gå igenom alla hans konton och utdrag. I listorna bankmannen skriver ut finns inte en enda inbetalning från Prespa Birlik.
Enligt de hemliga kontrakten ska klubben betala in skatter och stå för spelarnas bostad. I Zahuis fall källartvåan i Staffanstorp.
– När jag skrev på kontraktet sa Meysam att jag skulle bo här i tjugo dagar, sedan skulle han fixa en lägenhet. Nu har vi bott här i åtta månader, och vi har ingen annanstans att ta vägen, säger Zahui.
Huset där familjen Zahui bor tillhör sportchefen Meysam Javans svärföräldrar. Om klubben verkligen betalar hyra så stannar pengarna i sportchefens familj.
Läs också Sportchefen: ”Jag har självklart bevis för allting”
En lön på 14 300 kronor blir cirka 10 000 kronor efter skatt. Om klubben betalar 6000 kronor i månadshyra för Zahui blir det bara 4 000 kronor över. Men så får man inte räkna, enligt de regler som Migrationsverket och Riksidrottsförbundet har satt upp.
– Nej, det är inte tillåtet. Då har arbetstillståndet beviljats på oriktiga uppgifter, säger Tobias Lundin, chef för Migrationsverkets arbetstillståndsenhet, som hanterar alla professionella idrottare.
”Minimilönen är 14 300 kronor. Från den lönen får du inte dra av någonting alls. Vill klubben tillhandahålla bostad eller internet eller något annat får de göra det på toppen av kontantlönen.”
Riksidrottsförbundets jurist Thomas Karlsson:
– Minimilönen är 14 300 kronor. Från den lönen får du inte dra av någonting alls. Vill klubben tillhandahålla bostad eller internet eller något annat får de göra det på toppen av kontantlönen, säger han.
Så sent som den 4 november kom en dom i Kristianstads tingsrätt som visar vad lagen säger om dubbla kontrakt. USA-proffset Samuel Guillaume som spelat amerikansk fotboll för Kristianstad Predators stämde klubben, eftersom han bara fått 5 000 kronor i månadslön.
Domstolen slog fast att Guillaume har rätt till den lön på 14 300 kronor som står på kontraktet hos Migrationsverket.
Alla förmåner, som gratis bostad, gymkort och hemresor ska läggas ovanpå den summan. Klubben dömdes att betala ut lön till Guillaume på 53 000 kronor samt rättegångskostnader på ytterligare 93 472 kronor.
Fusket med dubbla kontrakt förekommer i fler klubbar i Idrottssverige:
– Jag anar att det kan vara vanligt. Det upptäcktes för två år sedan att en del volleybollföreningar hade satt det här i system, säger Thomas Karlsson på Riksidrottsförbundet.
Den här säsongen har Prespa Birlik satsat stenhårt på att vinna division 2 och gå upp till ettan. De utklassar sina motståndare: 4–1 mot IFK Malmö, 2–0 mot Torns IF, 3–0 mot Nosaby IF.
I slutet på maj skriver Thierry Zahui på ett nytt avtal, som förlänger hans kontrakt fram till hösten 2017. Ett tecken på att klubben vill hålla hårt i sin mittfältare. Om andra klubbar i serien börjar dra i Zahui är han låst av kontraktet.
Under säsongen upptäcker tränaren Agim Sopi att allt inte står rätt till. Spelarna kommer till träningen, men är hungriga, trötta och missnöjda.
– Det är så många matcher som afrikanerna inte har velat spela. För att de har haft dåligt med pengar och varit missnöjda med sportchefen, säger Agim Sopi.
Spelarna berättar att Sopi har hjälpt dem, kommit hem till dem med mat och kött för att de ska orka spela.
Laget fortsätter att rada upp segrar. Särskilt för de afrikanska spelarna betyder det mycket att de hemliga kontrakten ger spelarna en bonus på 1 000 kronor för varje vunnen match. Även om de säger att de bara får ut 700 kronor kontant, utan kvitto.
De senaste månaderna har Thierry Zahui bett klubben, via både sportchefen Javan och ordföranden Aydin Demir, om kvitton och lönespecifikationer. Sydsvenskan har tagit del av kommunikationen.
Zahui säger också att han har försökt kolla med Skatteverket hur mycket pengar som har betalats in i hans namn.
– De sa att det kommer utdrag först vid årsskiftet. Jag vill göra rätt för mig, och veta att alla avgifter och skatter är betalda, annars kan jag bli utslängd ur Sverige och inte vara välkommen tillbaka.
Vi har talat med fyra olika åklagare, två av dem inom Ekobrottsmyndigheten, om systemet med dubbla kontrakt och kontanta utbetalningar. Ingen av dem vill citeras med namn, eftersom de kan få en framtida utredning om saken på sitt bord. Men de ser flera möjliga brott i Prespa Birliks upplägg:
– Det kan bli ett grovt brott – det är försvårande att spelarna är i beroendeställning till klubben, säger en åklagare.
– Jag blir också mycket intresserad av om skatten alls har betalats in för spelarna. Och arbetsgivaravgifterna. Det vore det första att kontrollera, säger en åklagare.
– Har de bara betalat ut 4 000 eller så till spelarna, utan skatt, så är det rent svartjobb.
– Om det inte finns några papper, att spelaren kvitterat pengar, eller att det på annat sätt går att visa att spelaren fått pengar, så vill jag titta på hur de påstådda utbetalningarna bokförts. Det är klart att man måste ha kvitto på varenda utbetalning till spelarna, säger en åklagare.
”När vi spelade mot Kvarnby var jag lagets bästa spelare. Men jag hade inte ätit på hela dagen. För vi hade ingen mat. Det är bättre att min fru och min son får äta.”
Redan i augusti är Prespa Birlik klara vinnare i serien, trots att det är sex matcher kvar att spela. Men sportchefen Meysam Javan ger order om att Zahui ska sitta på bänken, och inte spela fler matcher [se kommentar i artikel intill]. Tränaren Agim Sopi vägrar:
– Jag sket i det. Det är jag som är tränare, det är jag som väljer vilka spelare jag sätter in. Thierry är en sådan spelare som vilket fotbollslag som helst vill ha. Han är fantastiskt duktig, han har plockat en massa poäng åt Prespa, berättar Sopi.
Den 13 september spelar Prespa bortamatch mot Kvarnby IK.
– När vi spelade mot Kvarnby var jag lagets bästa spelare. Men jag hade inte ätit på hela dagen. För vi hade ingen mat. Det är bättre att min fru och min son får äta. Jag är en man, jag klarar det, berättar Thierry Zahui.
Prespaspelaren David Abaya blir utvisad redan efter elva minuter. Ändå kämpar Prespa vidare och vinner med 3–1. Edafe Egbedi gör två mål och Sadat Karim avslutar matchen med att rulla in bollen i öppet mål.
– När jag kom hem hade jag ont i hela kroppen. Jag trillade ihop på golvet. Jag sa till min fru att bara ge mig en kudde och lite vatten – sedan somnade jag, berättar Zahui.
Läs också Agim Sopi slutar i Prespa Birlik
Matchen mot Kvarnby blir den sista för Thierry Zahui. Tränaren Agim Sopi får sparken från laget med omedelbar verkan, och utan honom blir Zahui inte uttagen.
Seriesegern är redan vunnen. Men de sista matcherna i september och oktober tappar Prespa Birlik farten. Säsongsavslutningen blir ett derby mot FC Rosengård på Prespa Birliks hemmaplan Heleneholms ip. Drygt 400 åskådare kommer och köper inträdesbiljett: för 100 kronor ingår sittplats, läsk och en dönerkebab.
Sadat Karim skickar in 1–0 på volley. Men FC Rosengård vänder matchen och vinner med 1–2. Efter slutsignalen är det ändå Prespa Birlik som firar guldet, seriesegern och avancemanget till division 1.
Trots att Prespa Birlik vinner serien överlägset får inte Thierry Zahui den utlovade bonusen vid serievinst och uppflyttning – 7 000 kronor per spelare. Klubben stoppade honom från spel när det var sex matcher kvar. Alltså uppfyller han inte kravet i det hemliga kontraktet om att spelaren måste spela 75 procent av matcherna.
Avstängningen beror, enligt Thierry Zahui, på att klubbens ledning har blivit irriterad på hans frågor om lönespecifikationer, bostad, kvitton och pengar.
Klubbens representant har en annan uppfattning:
Läs också Sportchefen: ”Jag har självklart bevis för allting”
På gräsplanen mellan villorna i Staffanstorp samlar Thierry Zahui ihop sina bollar i nätkassen och byter tillbaka till promenadskorna.
I dagarna har han haft kontakt med Svenska kyrkan, som hjälpt till med ett par hundra kronor för att familjen ska kunna köpa mat över helgen.
När vi berättar om saker de flesta infödda svenskar tar för givet: rätten till barnbidrag, föräldrapenning, mödravård för den höggravida frun, barnomsorg för den ettårige sonen och i sista hand socialbidrag, så bara tittar han på oss och skakar på huvudet.
– Det är så mycket man inte vet. Det här har ingen berättat för mig tidigare.
De två senaste åren har Prespa Birlik fått arbetstillstånd för elva utländska fotbollsproffs. Bara de senaste veckorna har klubben värvat två nya spelare från Nigerias U20-landslag: Umar Ahmed och Ali Aliyu. Nu i november skrev klubben kontrakt med en ny målvakt från Ghana: Paulinus ”Fadama” Dorzia.
Flera av de andra spelarna som vi har talat med vill också berätta hur de lever och blir behandlade av klubben. Men de vågar inte. Inte ännu.
Först måste de komma bort från Prespa, hitta andra klubbar.
– Allt jag vill säga är att jag vill bort från klubben så fort som möjligt och komma vidare i karriären, säger en av de afrikanska spelarna.
– Vi är slavar för den här klubben. Jag har aldrig varit med om något liknande tidigare, och jag har spelat professionellt i tio år, säger Thierry Zahui.
De senaste veckorna har han tagit hjälp av en advokat, en tidigare klubbkamrat i Assyriska BK, som hjälper honom gratis – i mån av tid.
– I värsta fall får vi gå till domstol. Skulle jag förlora, så har jag i alla fall försökt, säger Thierry Zahui.
Han litar inte på något Prespa Birlik säger och ställer därför två krav. Antingen 70000 kronor, så att han får ut den lön han anser han har rätt till och kan betala in skatter och avgifter för säsongen. Eller 20 000 kronor i lön samt ett bevis på att skatt och arbetsgivaravgifter är betalda.
– Och så vill jag ha papper på att de släpper mig fri från kontraktet. Min dröm är att hitta en annan klubb och komma tillbaka till min riktiga nivå innan jag blir för gammal.
– Jag vill vara lycklig, skratta och spela fotboll igen, säger Thierry Zahui.
Thierry Zahui
Född: 1987
Position: Mittfältare
Proffskarriär:
2004-2009 Africa Sport, Elfenbenskusten
2009-2010 Rochester Rhinos, USA
2010-2011 Chicago Fire Premier, USA
2011-2012 Levadiakos FC, Grekland
2012-2013 Norrby IF, Sverige.
2013-2014 Assyriska BK, Sverige.
2015 KSF Prespa Birlik, Sverige.