Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Språkforskare reder ut Kulle-skånskan i ”Bron”

Nu har vi fått svaret på vilken typ av skånska som Maria Kulle talar i ”Bron”.

Det är språkforskaren Mathias Strandberg som har rett ut ärendet.
Allting började med en krönika om saken. En krönika som blev mycket läst och kommenterad på sociala medier. Ämnet visade sig engagera tv-tittare.
Under tiden undersökte språkforskaren Mathias Strandberg saken. Efter en förfrågan från tidningen.
Mathias Strandberg är anställd vid Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg, som är en avdelning av Institutet för språk och folkminnen.
Han anses som en av de ledande experterna på skånska och har gjort ett avhandlingsprojekt som behandlar ordaccent och betoning hos sammansatta ord i äldre skånska dialekter.
I ett mejl svarar nu Mathias Strandberg:
”Intonationen och tonaccentkurvorna identifierar jag som tveklöst skånska; det hörs ingen interferens från någon annan språkvarietet på den punkten. Däremot har hon inte alltid den väntade tonaccenten (ordmelodin): hon uttalar t.ex. koma (substantiv), i morgon, indragen och länskrim med accent 2; man hade väntat sig accent 1 i alla dessa ord. Accent 1 är den melodi som hörs i granen och accent 2 är den melodi som hörs i granar. Dessa tonmelodier är det som skiljer vissa annars identiska ord åt, som buren (bestämd form av bur) och buren (böjningsform av verbet bära). Skånskan har accent 1 i fler ord än den centrala standardsvenskan, bl.a. en hel rad olika typer av sammansatta ord, t.ex. sådana med ett -s- mellan sammansättningslederna, såsom just länskrim.
"När det gäller vokalerna uppvisar Kulle en vacklan mellan monoftongiskt och diftongiskt uttal. En monoftong är en vokal som har (åtminstone på ett ungefär) samma ljudvärde hela vägen igenom medan en diftong börjar med ett ljudvärde och slutar med ett annat, t.ex. när å uttalas eå eller liknande. Diftonger är ett av skånskans verkliga adelsmärken, men det finns variation inom landskapet. I nordöstra Skåne är monoftongerna talrikast, i nordvästra Skåne är de något färre och i södra Skåne är alla långa vokaler diftongerade – grovt förenklat. Man väntar sig hur som helst inte att en modersmålstalare ska vackla mellan monoftongiskt och diftongiskt uttal av en och samma vokal, om hon inte försöker modifiera sitt uttal. Någon gång kombinerar Kulle diftongiskt a (ungefär aå) med monoftongiskt e, vilket för tankarna till nordvästra Skåne, men andra gånger har hon tvärtom monoftongiskt a och diftongiskt e (ungefär äe), en kombination som så vitt jag vet inte förekommer annat än om man på något vis modifierar sitt uttal. Här kan man ju också påpeka att det finns rätt lite forskning om nutida skånskt uttal.
En del skånsktalande personer kan ju eftersträva ett uttal som mera liknar den centrala standardsvenskan, och då kan nog resultatet bli att vokaler ofta monoftongeras men ibland uttalas diftongiskt "av misstag". Men nu är det ju knappast fråga om att Kulle försöker arbeta bort skånskan för sin rollfigurs skull, utan snarare pratar hon skånska därför att hennes rollfigur är skåning.
I intervjusituationer talar Kulle centralsvenskt standardspråk. Om detta är hennes modersmål vet jag inte, men det är ju möjligt att hennes vacklan mellan diftongiskt och monoftongiskt uttal av långa vokaler beror på att hon saknar diftonger av skånskt snitt i sitt modersmål. Det ska dock sägas att hennes diftonger, när hon använder dem, låter klart skånska. De är inte så våldsamt dissimilerade utan rätt moderata, men det är inget som pekar bort från Skåne (utan kan i stället hänga ihop med sociala faktorer).
Kulles bakre r (eller tungrots-r med en annan term) låter alltid otvungna, och jag har inte hört en enda supradental undslippa henne (supradentaler är de speciella konsonanter som uppstår när ett r och ett efterföljande d, t, n eller l smälter samman i central standardsvenska, som i jord, gjort, hörn och pärla; i skånskan uttalas r:et och den andra konsonanten var för sig). Det som väcker frågor kring Maria Kulles skånska i "Bron" är den vacklande vokalkvaliteten och oväntad förekomst av accent 2 i vissa ord. Hennes uttal är svårt att placera: ibland låter det närmast nordvästskånskt och ibland sydskånskt. Däremot låter det inte nordostskånskt; i större delen av nordöstra Skåne är både a och e alltid monoftonger (om man inte tillhör en äldre generation som har kvar diftongen ai i t.ex. bain 'ben', men det är en annan historia).”
Så långt språkforskaren Mathias Strandberg. Nästa avsnitt av "Bron III" sänds i SVT på söndag 22 november klockan 21.
Gå till toppen