Ett tredje världskrig kan vara mycket olikt det första och andra och växa fram gradvis. Därför kan det vara svårt att upptäcka, anser Wilhelm Agrell.

Men konflikten mellan olika islamistiska terrororganisationer på ena sidan och västvärlden och andra stater på andra sidan förstås bäst om det ses som ett världskrig, menar han.

– Bakom Parisdåden har vi en aktör som väldigt aktivt spelar på den här konfliktutvecklingen. Genom sitt agerande vill Islamiska staten provocera fram en större väpnad konflikt. De lyckas ganska väl med det. Man får Frankrike att säga att detta är en krigshandling. Det är precis vad IS vill. Och vad ska man kalla det när fyra av säkerhetsrådets fem permanenta medlemmar befinner sig i krig? Vad vi nu bevittnar är en internationell ordning som stegvis brister sönder.

Det är fel att tro att ett tredje världskrig nödvändigtvis måste se ut som det första och det andra, menar Agrell.

– Vi kanske är mitt inne i process som är så annorlunda jämfört med 1900-talets världskrig att vi inte ser den. Uttrycket eller liknelsen tredje världskriget kan vara ett hjälpmedel för att få syn på helheten i en konfliktprocess som är så disparat.

– Som mediekonsumenter sköljs vi dagligen över av en ström av sinsemellan osammanhängande nyheter om olika konflikter från olika områden. Men man ser ingen helhet i det. Att tänka på det som tredje världskriget är ett sätt att se att det faktiskt finns en struktur i det, en pågående destruktiv process som ingen stormakt har kontroll över.

Konflikten och dess följder påverkar inte bara direkt Mellanöstern och Afrika, de gäller nu alltmer de Europeiska staterna och deras samarbetsstrukturer, påpekar Agrell.

– Det är oerhörda påfrestningar vi ser inom EU, med konsekvenser som ingen kan överblicka och ingen kan styra.

Kritiker av din tes menar att den spelar mörkermännen i händerna — att det bekräftar deras apokalyptiska synsätt. Vad säger du om den kritiken?
– Den kritiken är ett recept för att avskärma sig och inte förstå innebörden i utvecklingen. Ängslan för att vissa tolkningar inte får framföras för att de blir självuppfyllande blockerar en meningsfull analys och försvårar möjligheterna att tolka varningssignaler och förstå vad som ännu kan komma.

Hur ser du på invändningen att det har varit omfattande konflikter med många dödsoffer i bland annat Sydostasien efter andra världskriget — som inte har setts som världskrig?
– Det var konflikter som inte på samma sätt hotade grundvalarna i en internationell säkerhetsordning. Och det vi ser nu är en konfliktprocess som påverkar hela världen. Alla makter, både stora och små, påverkas. Och hela det internationella systemet är i gungning.

– Vi ser det tydligt idag när vi kan koppla flyktingkrisen i Europa till våldsutvecklingen i Mellersta Östern och Nordafrika. Därmed har vi åtminstone fyra världsdelar som är direkt involverade. Det är en helt annan spridningsdynamik än i kalla krigets regionala storkrig. De hade inte sådan inverkan på det internationella systemet.

– Man ska också komma ihåg att förspelen till de stora världskrigen bestod av vad man då såg som småkrig med jämförelsevis begränsade strider. Som Balkankrigen på 1910-talet och Spanska inbördeskriget på 30-talet.

Vad tror du att den här konflikten kommer att leda till?
– Vi vet inte var det här slutar. Det går inte att göra prognoser ens på några veckors sikt. Att säga något om hur det ser ut i Mellersta Östern och EU om något eller några år framstår idag som omöjligt. Men det finns en mycket påtaglig risk för att konflikten kan få mycket större och mer destruktiva effekter än vad den har idag.