Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

"Jag gillar inte när folk slår ifrån sig ansvaret"

Klimatångest – är det något du känt av? Har den fått dig att ändra ditt beteende? Så här svarade några skåningar.

Janina Martinsson, 51 år, Blentarp, med barnen Alexandra Roman, 9 år och Emilia Roman, 5 år.Bild: Julia Lindemalm

"Alla kan göra en liten del"

Janina Martinsson, 51 år, Blentarp, med barnen Alexandra Roman, 9 år och Emilia Roman, 5 år: "Klimatångest? Jag har nog aldrig hört det ordet förut. Ångest är ett för starkt ord, men jag oroar mig för hur klimatet och miljöförstöringen påverkar vår matproduktion. Det är obehagligt att allt är så hårt besprutat, att olika metoder och medel används för att tvinga olika grödor att växa snabbt och i en miljö de inte brukar växa i. Vi bor i villa och jag försöker odla så mycket jag kan, det är ett medvetet val. Alla kan göra en liten del, jag gillar inte när folk slår ifrån sig ansvaret och säger att de inte kan påverka utvecklingen."
Vidar Holje, 35 år, Lund.Bild: Julia Lindemalm

"Jag känner en viss uppgivenhet"

Vidar Holje, 35 år, Lund: "Jo, man kan säga att jag går och bär på en klimatångest. Den har jag känt av i drygt tio års tid nu. Jag känner en viss uppgivenhet över hur mycket som faktiskt krävs för att förändra den negativa utvecklingen. Men det betyder inte att jag känner att det kvittar vad jag gör, jag tycker det är viktigt att göra klimatsmarta val i min vardag. Under de senaste åren har jag försökt åka så lite motordrivna fordon som möjligt, jag försöker promenera och cykla mer. Sedan tänker jag mycket mer på hur och vad jag konsumerar. Jag återanvänder och försöker handla mer second hand."
Läs också Behov av terapi mot oro över jordens framtid.
 
Lisa Kolfjord, 18 år, Malmö.Bild: Julia Lindemalm

"Jag oroar mig för så mycket annat"

Lisa Kolfjord, 18 år, Malmö: "Ärligt talat försöker jag att inte oroa mig för miljön. Det beror inte på att jag inte förstår allvaret i utvecklingen utan för att jag oroar mig för så mycket annat, som flyktingkrisen och hur vi behandlar våra medmänniskor. Jag försöker leva så miljövänligt jag kan. Jag köper aldrig plastpåsar och handlar mycket ekologiskt. Ibland undrar jag om det gör någon skillnad, i det stora hela. Samtidigt hade det inte känts bra att bara strunta i alla val du som enskild individ faktiskt kan göra. Så nej, jag skulle inte säga att jag går runt och har klimatångest, mer en allmän ångest över tillståndet i världen."
Kerstin Westerlund, 81 år, Lund.Bild: Julia Lindemalm

"Klimatångest ett för starkt ord"

Kerstin Westerlund, 81 år, Lund: "Klimatångest, nej, det är nog ett för starkt ord. Däremot kan jag känna en oro, inte för min egen skull utan för mina barn och barnbarn. Det har jag nog känt ända sen jag fick barn, och min dotter är 45 år i dag. Redan som litet barn bestämde hon sig för att inte äta kött, till exempel, och det har påverkat resten av vår familj. Sedan måste jag erkänna att jag undrar över det här med ekologiska livsmedel. Jag tänker att det är bra, och finns det ett ekologiskt alternativ så köper jag det — oftast. Men sen kommer undersökningar som ifrågasätter nyttan och då blir jag lite skeptisk."
Gå till toppen