Janina Martinsson, 51 år, Blentarp, med barnen Alexandra Roman, 9 år och Emilia Roman, 5 år: "Klimatångest? Jag har nog aldrig hört det ordet förut. Ångest är ett för starkt ord, men jag oroar mig för hur klimatet och miljöförstöringen påverkar vår matproduktion. Det är obehagligt att allt är så hårt besprutat, att olika metoder och medel används för att tvinga olika grödor att växa snabbt och i en miljö de inte brukar växa i. Vi bor i villa och jag försöker odla så mycket jag kan, det är ett medvetet val. Alla kan göra en liten del, jag gillar inte när folk slår ifrån sig ansvaret och säger att de inte kan påverka utvecklingen."

Vidar Holje, 35 år, Lund: "Jo, man kan säga att jag går och bär på en klimatångest. Den har jag känt av i drygt tio års tid nu. Jag känner en viss uppgivenhet över hur mycket som faktiskt krävs för att förändra den negativa utvecklingen. Men det betyder inte att jag känner att det kvittar vad jag gör, jag tycker det är viktigt att göra klimatsmarta val i min vardag. Under de senaste åren har jag försökt åka så lite motordrivna fordon som möjligt, jag försöker promenera och cykla mer. Sedan tänker jag mycket mer på hur och vad jag konsumerar. Jag återanvänder och försöker handla mer second hand."

 

Lisa Kolfjord, 18 år, Malmö: "Ärligt talat försöker jag att inte oroa mig för miljön. Det beror inte på att jag inte förstår allvaret i utvecklingen utan för att jag oroar mig för så mycket annat, som flyktingkrisen och hur vi behandlar våra medmänniskor. Jag försöker leva så miljövänligt jag kan. Jag köper aldrig plastpåsar och handlar mycket ekologiskt. Ibland undrar jag om det gör någon skillnad, i det stora hela. Samtidigt hade det inte känts bra att bara strunta i alla val du som enskild individ faktiskt kan göra. Så nej, jag skulle inte säga att jag går runt och har klimatångest, mer en allmän ångest över tillståndet i världen."