Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

"Jag insåg att jag måste ta hand om mig själv"

Engagemang kan vara peppande — men också betungande. Ellinor Lindahl drabbades av en klimatångest som fick konsekvenser i hennes relationer.

Om klimatfrågor hade börjat intressera Ellinor Lindahl fick resan till Shanghai för sju år sedan engagemanget att explodera.
Genom stadsodlingen och engagemanget i kooperativet Concrete Farming har Ellinor Lindahl kunnat balansera upp oron över klimatet.Bild: Julia Lindemalm
Nya motorvägar, bostadsområden och shoppingcenter. Människor med munskydd. Alla intryck påverkade henne.
– Missförstå mig inte, jag förstår att många kineser — som gjort världens klassresa på mindre än en generation — vill shoppa och skapa sig ett bekvämt liv. Men stadens utveckling fick mig på allvar att fundera över hur klimatförändringarna eskalerar i takt med att världens medelklass ökar.
Äntligen befann jag mig i ett sammanhang med människor som också tyckte att klimatfrågorna överskuggar alla andra världsproblem.
Ellinor Lindahl hade tagit ett uppehåll i sina studier till lärare och rest till Kina för att hälsa på sin bästa vän.
Samma år hade hon bestämt sig för att sluta flyga. Därför tog resan åtta dagar, först med båt över till Tallinn, vidare med buss till Sankt Petersburg för att sedan fortsätta sista sträckan med tåg på transsibiriska järnvägen.
Långt in på hösten finns det fortfarande saker att skörda på lotten i Rosengård. Som purjolök.Bild: Julia Lindemalm
Upplevelserna i Shanghai och andra delar av Kina, där hon på nära håll fick se vilken påverkan produktionen av många av våra vanligaste varor har på miljön, medförde att hon aldrig återvände till lärarutbildningen. Istället började hon läsa en kurs i hållbar utveckling vid Uppsala universitet.
– Äntligen befann jag mig i ett sammanhang med människor som också tyckte att klimatfrågorna överskuggar alla andra världsproblem.
Att ta in vilka konsekvenser vårt sätt att leva har för miljön och hur bråttom det faktiskt är att skapa konkreta och progressiva avtal som snabbt ger effekt för att bromsa exempelvis jordens temperatur — det var tungt.
Föreläsarna var de bästa inom sin inriktning och Ellinor Lindahl stortrivdes. När de varnade studenterna för att kursens innehåll skulle kunna kännas tungt och övermäktigt, begrep hon inte vad de menade.
Läs också Psykologer: Inte schyst lägga ansvaret på enskilda.
När november kom, den första entusiasmen över kursen och de nya bekantskaperna hade lagt sig och många satt hemma och pluggade, började hon förstå vad lärarna hade syftat på.
– Att ta in vilka konsekvenser vårt sätt att leva har för miljön och hur bråttom det faktiskt är att skapa konkreta och progressiva avtal som snabbt ger effekt för att bromsa exempelvis jordens temperatur — det var tungt.
Att engagera sig i stadsodling har varit en viktig del i strategin för att minska klimatångesten, förklarar Ellinor Lindahl. Odlingslotten i Rosengård delar hon med några nära vänner.Bild: Julia Lindemalm
Sakta men säkert började Ellinor Lindahl isolera sig. Ångesten som funderingarna kring kursens innehåll gav upphov till var inget hon ville överföra på sina vänner.
– På ett sätt tyckte jag det var jobbigt att höra att mina vänner skulle ut på mellandagsrean, eller fira jul i Thailand. Samtidigt skulle jag aldrig riskera mina vänskapsrelationer genom att ifrågasätta deras val.
– Konsekvensen blev att jag istället tystnade.
När hennes föräldrar försynt påpekade att hennes resonemang ofta ramades in av en undergångsstämning började hon förstå att klimatångesten hade gjort henne desillusionerad och inåtvänd. Och det var aldrig tanken med hennes nyvunna kunskap.
Jag försökte att inte tänka lika mycket på världen i sin helhet, utan ha ett mer personligt och lokalt förhållningssätt till miljöfrågorna.
Hon behövde en strategi där hennes engagemang för klimatfrågorna tog plats utan att förgöra henne. Den strategin stavades personlig omställning. Förändringar i vardagen blev ett praktiskt verktyg för att hålla klimatstressen i schack.
Läs också Behov av terapi mot oro över jordens framtid.
– Jag försökte att inte tänka lika mycket på världen i sin helhet, utan ha ett mer personligt och lokalt förhållningssätt till miljöfrågorna.
Ellinor Lindahl slutade helt att köpa nyproducerade klädesplagg och möbler. Även om maten hon handlade redan var vegetarisk och ekologisk valde hon närproducerat i så stor utsträckning som möjligt.
”Det är en häftig känsla att komma hit och skörda, det gör en lycklig”, säger Ellinor Lindahl. Den här dagen blev det purjolökar och några nävar grönkål.Bild: Julia Lindemalm
Hon försökte i möjligaste mån också omstrukturera sin ekonomi. Att ha pengarna på banken kändes inte bra eftersom hon tyckte det var svårt att kontrollera att de inte investerades i oetiska branscher och företag.
Läs också "Jag gillar inte när folk slår ifrån sig ansvaret."
– Därför kändes det mer vettigt att lägga pengar på tjänster som var miljövänliga och närproducerade. Som att gå till en ekofrisör, istället för att exempelvis köpa en ny vara i läder som någon i Indien har garvat och som frigjort en stor mängd kemikalier i luften.
Det händer något i mötet med jorden. Det är oundvikligt att inte börja fundera på hållbarhet, vårt klimat, vårt slöseri med jordens resurser.
Förändringarna hjälpte.
– Jag insåg att jag måste ta hand om mig själv, annars är min nyvunna kunskap till ingen nytta.
En annan viktig del i Ellinor Lindahls strategi var att engagera sig i stadsodling, privat och i arbetslivet. I dag delar hon sin arbetstid mellan att jobba på fritids och på ett kooperativ som erbjuder tjänster inom stadsodling.
– Det händer något i mötet med jorden. Det är oundvikligt att inte börja fundera på hållbarhet, vårt klimat, vårt slöseri med jordens resurser. Men det är tankar som är mer av det positiva slaget.
Gå till toppen